a.-b. (1912; aktiekap. 132,500 kr.), med tillverkning af lantbruksmaskiner, speciellt för rotfruktsodling, handtröskverk m. m. Refuge [rəfȳʃ], fr., "tillflyktsort", trottoarliknande upphöjning på ett torg, vid en gatuöfvergång e. d., afsedd att underlätta gångtrafiken på platser, där liflig körtrafik förekommer. Refugee camps [refjōdʃī' kä'mps] l. Concentration camps, krigsv. Se Koncentrationsläger. Réfugiés [refyʃie'], fr., "flyktingar", benämning på de franske protestanter, hvilka, då de af Ludvig XIV förföljts med dragonader (se d. o.) och genom Nantesiska ediktets upphäfvande (1685) förbjudits att fira sin gudstjänst samt yttermera genom utvandringsförbud kvarhöllos i Frankrike, dock lyckades fly öfver gränsen (till ett antal af minst 300,000 människor). De slogo sig därefter ned i Schweiz, Holland, Hessen, Sachsen, Brandenburg, Danmark, Sverige, England, Syd-Afrika o. s. v. Dessa hugenotter voro till största delen bildade, idoga och rika; de räknade bland sig Frankrikes skickligaste landtbrukare och industriidkare. Genom dem utbreddes fransk slöjd och konst till andra riken, hvilka af denna utvandring skördade oberäkneliga fördelar (allramest måhända Preussen), medan det hårdaste slag därigenom tillfogades Frankrikes välstånd. Jfr Reyer, "Geschichte der französischen kolonie in Preussen" (1852), Weiss, "Histoire des réfugiés protestants de France" (2 bd, 1853), och F. de Schickler, "Les églises de refuge en Angleterre" (3 bd, 1892). Refulgens (af lat. refulgere, återstråla), strålande återsken, starkt skimmer. Refusera, Refysera (fr. refuser, antagl. af lat. refundere, hålla tillbaka, tillbakakasta), vägra, neka, afslå, förkasta, afböja, försmå. -- Refus [rəfȳ], fr., vägrande svar, afslag, "korg". Refutation (lat. refutatio), vederläggning. -- Refutera, vederlägga.

Refva segel, sjöv., taga in ref, minska segelarean genom att sammanvika eller upprulla och därefter sammanknyta en del af seglet (ett eller flera ref) medelst refsejsingar (c), små tågändar, fastsydda i de tvärs öfver seglet gående refbanden (f). På örlogsfartyg sitta refsejsingarna, försedda med öga och knäfring, fast på själfva rån. Refsejsingar af detta slag stickas genom de bukter, som bildas af de för sådant refningssätt längs refbandet gående samt med vissa mellanrum till detta fästa tåg, hvarefter ögat kränges öfver stroppen. Refvet upphalas och fästes till nockarna (råändarna) genom stickbultar (a), tåg, som, fästa vid rån med ena ändan, instickas genom de vid ändarna af refbandet insplitsade reflödrorna (b). För att underlätta seglets upphalande till rån, hvilken, om den är en märsrå, alltid är nedfirad till eselhufvudet, användas refgölingar l. reftaljor (d), som från rånockarna gå ned till refbroken (e) strax nedanför bottenrefvet. De olika refven få namn af första, andra, tredje o. s. v. refvet, räknadt uppifrån på råsegel och nedifrån på andra segel; det sista refvet kallas bottenref, det andra dubbelref. På en del råtacklade segelfartyg äro märsrårna apterade för Cunninghams patentrefning, genom hvilken mekanism seglet rullas upp på rån som en rullgardin. På liknande sätt refvas bomseglen på moderna segelbåtar, i det att gaffeln nedfiras, under det att seglets nedre del medelst en vef rullas kring bommen. -- För att underlätta refningen äro de flesta råtacklade segelfartyg numera i stället försedda med dubbla märsrår, hvarigenom stora fördelar äfven i andra hänseenden vinnas, synnerligast då besättningen är liten. Undre märsseglet, hvars rå genom en rack är fäst vid eselhufvudet, motsvarar det bottenrefvade märsseglet och bärgas på samma sätt som detta. Det öfre däremot, som är försedt med ett eller två ref, har skothornen fastbänslade (fästa) till undre märsråns nockar och kommer således, då det för by eller refning nedfiras, att bli hängande slabbt (löst) på förkant af det undre märsseglet. (Fig. 1 framställer refning af ett råsegel och fig. 2 ett båt- l. gaffelsegel.) R. N.* Refva stänger, sjöv., nedfira stängerna ungefär halfvägs längs nedanför varande stång eller mast, till hvilken stångfötterna surras. R. N.* Refvelsta, gods i Västmanlands län, Altuna och Frösthults socknar, med hufvudgården belägen vid den lilla af Örsundsån genomflutna Refvelstasjön. Godset, som af statssekreteraren M. Benzelstierna gjordes till fideikommiss för hans systerson, sedermera excellensen Lars von Engeström, innehas af grefve Stanislaus Benzelstierna von Engeström, omfattar 17 1/2 mtl, taxerade till 295,300 kr. R. är ett bland länets äldsta herresäten och egdes länge af släkten Bielke. Det är bekant i historien därigenom, att riksdrotsen Krister Nilsson (Vase) där, på Karl Knutssons befallning, fängslades 1439. Det tillhörde dock sannolikt ej honom, utan hans hustru Margareta Krummedike och hennes barn i första giftet med riddaren Ture Stensson (Bielke). Refvesjö, socken i Älfsborgs län, Kinds härad. 3,883 har. 446 inv. (1914). Annex till Svenljunga, Göteborgs stift, Kinds kontrakt. Refvinge. 1. Socken i Hallands län, Halmstads härad. 1,956 har. 689 inv. (1914). Annex till Getinge, Göteborgs stift, Halmstads kontrakt. -- 2. Socken i Malmöhus län, Torna härad. 1,642 har. 564 inv. (1914). Annex till Silfåkra, Lunds stift, Torna kontrakt.