1193 Regel-Regemente 1194 skriften "Gartenflora" och var dess utgifvare t. o. m. 1884. Hans deskriptiva arbeten omfatta dels den rysk-asiatiska floran, dels en stor mängd trädgårdsbotaniska uppsatser öfver prydnads- och gagnväxterna, såsom Monographia Betulacearum (1861), Plantas Raddeance öder aujzählung der pflanzen Ostsibiriens (1861-62), Descriptiones plantarum novarum (1873-82), Alliorum monographia (1875), Flora Turkestanica (1876), Tentamen Rosarum monographice (1877) m. fl. och af mera praktisk betydelse Die kultur und aujzählung der Eriken (1843), en rysk dendrologi, en rysk pomologi m. m. K. blef led. af Yet. akad. 1891. - 2. Johan Albert R., den föregåendes son, Asiaforskare, f. 1845 i Zürich, d. 1908 i Odessa, var 1876-85 läkare i Kuldsja, hvarifrån han företog flera resor (1876 till Karatau, 1878-80 i Iliområdet, 1880 till Fergana, 1881-84 till Amu darja och Merv) och undersökte växtvärlden. Jämte botaniska arbeten och reseberättelser (i Petermanns Mitteilungen) skref han (på ryska) Resebref från Turkestan (1876). 1. C.Lmn. Regel, Fritz, tysk geograf, f. 1853, sedan 1899 professor i geografi i Wiirzburg, har offentliggjort flera arbeten om Timringen (bl.a.Beiträge zur ländes- und volkskunde des Thuringer waldes, 1884 -87, och Thuringen, ein geographisches handbuch, 3 bd, 1892-96) samt Landeskunde der Ibe-rischen halbinsel (Sammlung Göschen, 1905). Regelatiön (af fr. regeler, åter frysa till), fys., återfrysning. Genom inverkan af tryck kan isens smältpunkt sänkas. En trycktillväxt af l atmosfär sänker smältpunkten med 0,0075°. Härpå beror det fenomenet, att två isstycken, som pressas mot hvarandra, frysa tillsammans. Genom trycket bringas isstyckena att smälta vid beröringsytan, och när trycket upphör, öfvergår smältvattnet genast åter till is. Under inverkan af tryck förhåller sig därför is som en plastisk massa. Isbitar frysa sålunda tillsammans till ett enda stycke, om de hårdt sammanpressas, och ett isstycke, som utsattes för starkt tryck, kan tvingas att antaga hvilken form som helst. Faraday, som först iakttog fenomenet, gaf det namnet regelation och visade, att fenomenet måste uppträda vid glaciärerna. Härigenom kan man förklara, att glaciärerna, som långsamt röra sig utför dalarna, därvid forma sig efter dalarnas alla krökningar och dalbottnens ojämnheter, som om isen vore en plastisk massa. T. E. A. Regellås, mek. Se L å s, sp. 155. Regelsberger, Aloys Ferdinand Friedrich Woldemar, tysk rättslärd, f. 10 sept. 1831 i Gunzenhausen, Bajern, d. 28 febr. 1911 i Göttingen, blef 1857 juris doktor och 1858 privatdocent i Erlangen, 1862 e. o. och 1863 ord. professor i Zürich samt kallades till professor 1868 i Giessen (efter R. v. Jhering), 1872 i Wiirzburg, 1881 i Breslau och 1884 i Göttingen. Bland alstren af hans omfattande, mycket högt ansedda författarverksamhet på privaträttens område må nämnas Zur lehre vom altersvorzug der pfand-rechte (1859), Civilr'echtliche erörterungen I (1868), Das bayerische hypothekenrecht (1874-77; 3:e uppl. 1897; ingår i v. Meiboms "Deutsches hypothekenrecht"), Die handelsgeschäfte, allgemeine grundsätze (1882; i Endemanns "Handbuch des deutschen handels-, see- und wechselrechts"), Pandekten I (1893; i Bindings "Systematisches handbuch der deutschen rechtswissenschaft"), äfvensom åtskilliga bidrag till "Jherings jahrbiicher fur die dogmatik des biirgerlichen rechts", för hvilken tidskrift R. stod som medutgifvare och i hvilken (serien 2, bd 24) K. Knoke har skrifvit hans nekrolog. C. G. Bj. Regelstång 1. S p a n j o l e't t, bygnk. Se Fönster, sp. 362. Regemente (lat. regime'ntum, styrelse), ledning, styrelse, regering; krigsv., en i nästan alla arméer förekommande benämning på den viktigaste enheten inom alla truppslag. Då framemot slutet af medeltiden värfvade trupper började alltmera användas och en framstående krigare erhöll i uppdrag att värfva ett antal "fanor", fick han i egenskap af fältöfverste "fullt regemente" öfver dessa, hvarmed följde rätt att till- och afsätta officerare, utöfva rättskipning o. s. v. Under 1500-talet öfver-gick ordet regemente att beteckna den truppstyrka, öfver hvilken öfversten hade "regemente". Regementet var sålunda en uteslutande administrativ enhet, och dess styrka växlade från 100 till 5,000 man. Det delades alltefter sin styrka i ett större eller mindre antal "fanor", senare i skvadroner och kompanier. Mot slutet af 1500-talet gjorde sig en sträfvan gällande att bestämma regementenas styrka, och det österrikiska infanteriregementet skulle efter 1594 utgöras af 10 "fanor" om 300 man. Under de stora krigen var det dock omöjligt att bibehålla regementena vid en viss styrka, och först mot slutet af 1600-talet fingo infanteriregementena en fast indelning i 2 eller 3 bataljoner med ett visst antal kompanier och kavalleriregementena i ett bestämdt antal skvadroner eller kompanier. - Det svenska krigsfolket till fots indelades af Erik XIV i 3 regementen, af hvilka hvart och ett borde bestå af 12 fänikor om 500 man, till hvilka kom ytterligare ett skeppsregemente. Denna indelning torde dock aldrig ha blifvit fullständigt genomförd, och under den närmaste tiden förenades ett större eller mindre antal fänikor for-kortare eller längre tid till regementen. Sådana uppsattes äfven af värfvadt folk utan hänsyn till deras styrka. Under Gustaf II Adolfs tid bestämdes infanteriregementets normalstyrka till 8 kompanier och 1,200 man, kavalleriregementets till 8 kompanier och 1,000 man. På grund af 1634 års riksdagsbeslut fick svenska armén 1636 en fast indelning i regementen med nyssnämnda styrka. Vid slagordningens uppgörande"fäste man ännu föga afseende vid regementsindelningen. Först på 1700-talet blef detta vanligt. - Infanteriregementet utgöres numera i de flesta arméer af 3, i ryska af 4, i engelska af 2 bataljoner (i sistnämnda här är regementet endast en administrativ enhet). Kavalleriregementet räknar i Frankrike 4 skvadroner och l depå, i Tyskland och Italien 5 skvadroner, i Österrike och Ryssland 6 skvadroner, i Sverige 5 eller 8 (hittills 10) skvadroner (4 eller 8 fältskva-droner), de stora regementena delade i 2 bataljoner. Artilleriregementet (i Ryssland kalladt brigad) motsvarar i allmänhet en infanteridivision (fördelning), i Tyskland V» sådan och räknar 6-12 batterier. I Tyskland är fästnings-(fot-)artilleriet sammanfördt i regementen i Frankrike och öster-