1195 Regementsadjutant-Regementshistoria 1196 rike ingenjörtrupperna (i Tyskland äfven delvis); eljest förekommer vid dessa truppslag icke högre enhet än bataljonen. - När värf ningen öfvergått från de enskilde "fältöfverstarna" till staterna, upphörde regementscheferna att betrakta regementena som sin egendom (i Frankrike kvarstod detta förhållande ända till revolutionen) och kommo småningom i den ställning de ännu inneha. Regementschefen, som tillsättes af statschefen, är i regel öfverste och ansvarig för regementets tjänst-barhet och för skötseln af dess ekonomi. I tyska och österrikiska arméerna ha många regementen furstliga personer eller högre, framstående militärer som hederschefer (i Österrike kallade regi-mentsinhaler}. Regementena benämndes under föregående århundraden vanligen efter sina chefer; numera föra de i alla arméer löpande nummer inom truppslaget, hvartill i de flesta fall kommer ett namn erinrande om den landsdel, hvarifrån regementet erhåller sitt manskap, eller om någon furst-. lig person. I Sverige ha nästan alla regementen provinsnamn. - Regementets betydelse i taktiskt hänseende är störst vid kavalleriet, där det sam-ladt kan ledas af sin chef och på en gång ingripa i striden. Vid de öfriga truppslagen, särskildt vid infanteriet, kan regementet visserligen icke med rösten ledas i striden af sin chef, men dess betydelse är dock stor äfven där, emedan regementet är den mest sammanslutna moraliska enheten. Inom regementet samlar sig allt arbetet; för regementet, dess duglighet och anseende sträfva alla dess medlemmar, och inom regementena fort-lefva traditionerna. Regementsindelningen af skaffades i Frankrike under revolutionen, i Danmark efter 1864 och i Norge 1817, men har i alla dessa länder återtagits (i Norge 1911). C. O. N. Regementsadjutant. Se Adjutant och R e-gementsstab. Regementsfanor, milit. Se F a n a, sp. 1363. Regementsform, en i historisk litteratur använd benämning på den "ordinantia eller landsordning", som Gustaf I utfärdade från Lödöse 9 april 1540 och som närmast afsåg Västergötland. Enligt denna stadga öfverlämnades åt en kollegialt ordnad styrelse, kallad Regemente och bestående af en ståthållare, en underkansler, 4 bisittare ("regements-råd") och en sekreterare, högsta ledningen af provinsens angelägenheter i civil-, lagskipnings- och polisväg. Landsordningen tillämpades endast ett par år. Man finner den dock någon gång åberopad äfven under den senare Vasatiden. Regementshistoria, historisk framställning af ett regementes uppkomst, organisation och bedrifter. Efter de senaste stora krigen har regementshistorien blifvit mycket bearbetad i tyska armén, och de flesta regementens öden bevaras där i väl skrifna regementshistorier. Äfven i andra arméer ha många regementen sina bedrifter upptecknade, i den franska i en "historique". En samling svenska och norska regementens historia finnes i J. Man-kells "Svenska regementenas historia" (1863) och i "Historiska upplysningar om svenska och norska arméernas regementer och kårer jemte flottorna. Under ledning af prins Oscar Fredrik författade af H. 0. Prytz" (1867-70). B. A. Ennes skref "Historiska underrättelser om de gamla indelta re-gementerne" (i tidskr. "Hermathene", 1822-23). Smärre bidrag till enskilda regementens historia finnas rörande Hälsinge regemente (af P. Ström, 1828), Svea lif garde (anteckningar af P. 0. Liljevalen, 1856) och E. Lagercrantz (i "Hist. tidskr." 1893 med genmäle af G. Björlin, 1894), Kronprinsens husarregemente (anteckningar af v. Essen, 1858, öfversikt af regementets historia m. m., 1908, och festskriften "Bornhöft" med öfversikt af regementets historia af B. Cederström och A. Stille, 1913), Jönköpings (anteckningar af L. G. Tidan-der, 1873), Lif gardet till häst (anteckningar af K. M. Björnstjerna, 1873), Södra skånska (anteckningar af L. G. Tidander, 1874), Dalregementet (bidrag af E. L. Bosseus, 1879), Kronobergs regemente (bidrag af G. Hyltén-Cavallius, 1892), Södermanlands efter 1772 (af K. E. Leijonhufvud i "Södermanlandsposten", 1893,1894), Västgöta (i "Sveriges krig 1620-1814", af Planting-Gyllenbåga, 1904), Bohusläns (minnesskrift af H. E. Uddgren, 1911), Hälsinge (krigshistoria i sammandrag af H. Sundberg, 1912) samt Vendes artilleri (minnesskrift 1913). Bidrag till vissa regementens historia meddelas dessutom i "Fankommitténs betänkande" 1893 och i T. J. Petrellis "Anteckningar om svenska och finska fanor och standar under konungarna Karl X och Karl XI intill 1686" (1892). - Fullständiga regementshistorier finnas ännu icke många. Den äldsta är Södermanlands regementes i "sex stycken", utg. 1786-94 under ledning af regementets dåvarande chef, generalmajor Siegroth (en fortsättning utgör "Södermanlands regementes historia 1771-1915" af K. K:son Leijonhufvud, 2 dlr, I, 1914). Därefter följde Upplands regementes af O. Bergström (1882), Älfsborgs regementes från 1680 till 1815 af O. Man-nerfelt (1887), Svea artilleriregementes 1794-1894 af officerare vid regementet (1898), Fortifikationens, ett digert arbete omfattande äfven fortifikationsväsendets historia, af generalmajor L. Munthe intill 1721, fortsattes af Rabe, Dalregementets af Pihlström och Westerlund (1902 ff.; ofullb.), Värmlands (Närkes och Värmlands) regementes af K. 0. Nordensvan m. fl. (1903, andra delen ny uppl. 1911), Göta lif gardes af G. Bergenstråhle (1907), Skånska dragonregementets af K. G. Plåten (en del, omfattande tiden 1676-1721, 1911), föregången af en biografisk del 1901, Hallands (Västgöta-Dals) af A. Noreen (1911), Lifregementets till häst af A. Braunerhjelm (1913-15) och Karlskrona grenadjärregementes af I. Hult (två häften 1913 ff., innehållande början af Smålands ryttares historia). - Af biografiska verk öfver enskilda regementens personal finnes, förutom i of-vanstående: anteckningar om Kronobergs regementes officerskår 1623-1896 af G. Hyltén-Cavallius (1897), Kalmar regementes chefer af F. Rudelius (1907), Gottlands trupper 1811-1904 af A. Wijk-mark (1907) samt Hälsinge regementes chefer 1629 -1909 af 0. Bergström (1909). - Rörande äldre svenska trupper må antecknas "Relation om f. d. Savolaksbrigadens deltagande i 1808-09 års fälttåg", jämte biografiska anteckningar, af G. A. Aminoff (1839) och E. S. Tigerstedts "Biografiska anteckningar om Savolaxbrigadens män" 1808-09 (1908), "Östgöta och Södermanlands tremännings-regemente" af I. D. V. Indebetou(i"Hist. tidskr." 1894), "Karl XII:s drabanter" af 0. Kuylenstierna