1219 Regissör-Registratur 1220 Regissör [-jiss-], fr. régisseur (af régir, styra, förestå), vid teater anställd, sceniskt förfaren person, till hvars åligganden (regien) hufvudsakligen höra iscensättningen, bestämmandet af dekorationer, maskineri, möblering, kostymer och allehanda rekvisita, belysning, detaljerna af ställningar, rörelser och gruppering på scenen, meddelandet af upplysningar och råd åt rollinnehafvare samt uppsikten öfver samspelet ("ensemblen") vid repetitioner, hvarjämte han (samt den honom underordnade inspicienten, där sådan finnes), må tillse, att allt är i ordning till föreställningarna, så att hela den tekniska apparaten fungerar ledigt. Enär skådespelarna vid rollinstuderingen i regel ha vändt sin uppmärksamhet nästan uteslutande på sin egen roll och ofta ega otillräckligt begrepp om styckets helhet, måste regissören vid repetitionerna undanröja missförstånd och oklarheter, åter och återigen låta omtaga scener och enstaka ställen, så att handlingens väsentliga moment tydligt framhållas, det viktiga verkar som viktigt och bisaker vederbörligen dämpas. M. a. o., en modern regissör eger att med sin skådebanas befintliga uttrycksmedel bringa till scenisk framställning den dramatiska dikten som helhetskonstverk på ett sätt, som är kongenialt med diktarens afsikt. (Hvad operaverk beträffar, delar kapellmästaren i detta afseende regissörens arbete och ansvar.) Jfr Regi. E. F-t. Register (mlat. regi'strum, lat. rege'sta, af re-ge'rere, införa, inskrifva). 1. Förteckning, kronologiskt eller alfabetiskt ordnad innehållsförteckning, vare sig efter ämnen (sak- 1. realregis-t e r) eller namn, ord o. s. v. - 2. Boktr., noggrann motsvarighet mellan trycket på ömse sidor af ett ark, så att rader och kolumntitlar stå alldeles midtemot hvarandra. Jfr Punktur 1. - 3. Mus. (Afdelning af likartadt, fack.) a) I orgeln dels benämning på de skjutbara ribbor, slejferna 1. parallellerna, genom hvilkas andragande eller inskjutning luften slappes (från kancellerna) upp i orgelpiporna eller ute-stänges från dessa (se Orgel, sp. 865), dels en numera något föråldrad benämning på orgelstämma ("klingande register") 1. pipgrupp med likartad konstruktion och klangfärg (se O r-gel, sp. 865-866); jämväl benämning på klangfärgerna i harmonium (se d. o.). Jfr Regist-rering2. - &) Hos människorösten de från hvarandra genom olika klangfärg skiljaktiga naturliga tonlägena, benämnda bröströst (se d. o.), mellanregister och hufvudröst (se d. o.). Mellanläget har ofta, men oriktigt, kallats falsett (se d. o.), som är ett "register" af annat slag. Ett mål för sångstudiet är att utjämna (egalisera) registren, d. v. s. så vidt möjligt utplåna den inbördes skillnaden mellan deras klangfärger, så att icke brösttonerna bildas för massiva och hufvudtonerna för tunna och gälla. Oundgängligt är därvid att söka förvärfva en någorlunda fullständig resonans. Om stämbandens verkliga funktioner och de fysiologiska lagarna för olika registers åstadkommande vet man än i dag föga; bland sånglärare och sångare råda därom alltjämt delade meningar, och teoretiker finnas, som t. o. m. förneka, att några olika register alls finnas. Se vidare Röst. 3. E- F-t- Registerandrag 1. Andragsknapp, mus. Se Orgel, sp. 865. Registered letter [re'djistad le'ta], eng., postv., rekommenderadt bref. Registerregéring, mus. Se Orgel, sp. 865, och Regerverk. Registerstång, mus. Se Orgel, sp. 865. Registersvällare, mus. Se Orgel, sp. 866, och S v al l a re. Registerton [-tå'nn]. Se Ton. Registrator (se Register), /ört?., kanslit jän-steman inom de särskilda regeringsdepartementen och Nedre justitierevisionen samt inom flertalet af de centrala förvaltande verken. Registratorn har i allmänhet till uppgift att mottaga inkommande handlingar, att i dagboken anteckna inkommande mål och däraf föranledda åtgärder och beslut, att föra register öfver handlingar, mål och utgående expeditioner, att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda med upplysningar i tjänsten o. d. Har verket icke särskild arkivarie, åligger det vanligen registratorn att ha vård om dess arkiv. Jfr A k-tuarie. K. H. B.* Registrator (af mlat. regi'strum, se d. o.) benämnes i Sverige en i tidsföljd ordnad samling afskrifter af bref o. d., som utgått från K. M:t, ett ämbetsverk eller annan myndighet; kopiebok, af skrifts-bok. I somliga verk, där registratur i egentlig mening ej föres, användes denna benämning för samlingen af inbundna koncept till utgående expeditioner. Riksregistraturet, den i tidsföljd ordnade samlingen kopior af skrifvelser, som expedierats genom K. M:ts kansli, förvaras i Riksarkivet. Det går tillbaka till 1523 och omfattar omkr. 2,300 digra volymer. Under den äldre tiden infördes afskrifterna i detsamma utan afseende på ärendenas art med undantag däraf, att de på tyska och latin affattade bref ven, merendels rörande utrikes angelägenheter, t. o. m. 1648 vanligen infördes i ett särskildt registratur, som till stor del gick förloradt i slottsbranden 1697. För tiden 1684 -1815 har åter förts ett särskildt utrikesregistra-tur, hvarvid dock är att märka, att alltsedan 1720-talet bref af politisk betydelse icke afskrifvits, utan endast förvarats i koncept. 1688 började föras särskildt registratur i justitieärenden och 1719 dylikt dels i krigsärenden, dels i inrikes-civila ärenden. För tiden 1714-17 och alltsedan 1773 finnes särskildt registratur i finansärenden och för tiden 1789 -92 samt alltsedan 1809 äfven i ecklesiastikärenden. Efter departementalstyrelsens införande 1840 har förts särskildt registratur för hvart och ett af statsdepartementen utom Utrikesdepartementet. Till riksregistraturet skulle äfven kunna räknas de båda riksföreståndarna Svante Stures och Sten Sture d. y:s kopieböcker (tryckta i "Handl. rör. Skandinaviens hist.", del. 19, 20 och 24). Genom Riksarkivet utges sedan 1861 "Konung Gustaf den förstes registratur", som med den nu (1915) under tryckning varande 29:e delen, omfattande 1559 och 1560, kommer att af slutas; arbetet har redigerats af V. Granlund (1-18), G. 0. Berg (d. 19) och J. A. Almquist (fr. o. m. d. 20). De i danska kansliet i äldre tider (från 1513) förda kopie- eller brefböckerna öfver utgående skrifvelser, hvilka motsvara det svenska riksregistraturet, benämndes dels Tegnel-