1223 Registrum-Reglemente 1224 papperet inrutadt på lämpligt sätt, hvarvid är att märka att, då ritstiftets rörelse sker efter en cirkelbåge, hvilket mestadels är fallet, ordinatorna (se Koordinater) böra vara krökta, eller också papperet genom någon anordning buktas, så att de ursprungligen räta linjerna under registreringen bilda cirkelbågar. Den förra metoden tillämpas på Richards barogrrf. t. ex. Richards mycket använda barograf (se fig.). Fig. 20, art. Elektriska mätinstrument, sp. 298, visar en typ för rätliniga koordinater. Den kontinuerliga teckningen fordrar af mätinstrumentet, att visaren vrides med en tämligen afsevärd kraft, om ritstiftets friktion mot papperet ej skall medföra olägenheter. I de många fall, då detta villkor ej står att uppfylla, får man använda andra metoder. Så kan man låta en elektrisk gnista med lämpliga intervaller passera från visarens spets genom papperet öfver till ett ledande underlag, hvarvid en serie fina hål slås i papperet, och ett dis-kontinuerligt diagram erhålles. En annan anordning med diskontinuerlig teckning framställes i art. Luftelektricitet, sp. 1292, fig. 4. En kontinuerlig registrering utan berörda olägenheter erbjuder slutligen den fotografiska metoden. Man kan härvid låta skuggan af visaren (resp. vätskepelaren) falla på en af urverket frammatad ljuskänslig film. Bättre är dock i de flesta fall att använda spegelmetoden. Instrumentets visare ersattes af en spegel, som får reflektera ett från en kraftig ljuskälla kommande ljusknippe mot den fotografiska filmen. Fig. till art. Magnetograf visar en dylik anordning med för flera instrument gemensam ljuskälla och kamera. Till fotografisk registrering af åtskilliga elektriska och magnetiska fenomen användes äfven Brauns rör (se K a-todstrålar), hvarvid man låter katodstrålar direkt inverka på en fotografisk hinna.. Ofta önskar man erhålla registreringen på ett helt annat ställe än det, där de egentliga mätinstrumenten måste vara uppställda. För att vinna detta mål använder man mest elektrisk öfverfö-ring, hvarvid man kan nyttja anordningar, som i hufvudsak öfverensstämma med någon af de för vi-sartelegrafer brukliga (se Telegrafering). Särskildt för meteorologien ha dessa metoder stor betydelse (jfr Meteorograf). I vissa fall, då det gäller uppmätning af tryck eller då tryckändring, gående parallellt med den sökta storhetens variation, bekvämt kan åstadkommas, kan trycket ge- nom rör, fyllda med luft eller lämplig vätska, fort-ledas till registreringsapparaten, som då oftast utgöres af en registrerande Bourdons eller Breguets metallmanometer (se Manometer). Vid Mareys kardiograf m. fl. instrument användes som skrifap-parat den s. k. Mareys skrifkapsel 1. Mareys tambur (af fr. tambour, trumma), en flat dosa, hvars botten utgöres af en tunn membran, mot hvilken trycker den kortare armen af en hafstång, som med sin längre arm uppbär ritstiftet, så att vid tryckändringar membranens rörelser förstorade återges af ritstiftet. - Vid registrerande regnmätare användas ofta mottagningskärl, så konstruerade, att de tömmas automatiskt, när den uppsamlade vattenmängden stigit till en viss gräns (vippa 1. tantalus-bägare n, se d. o.), hvarvid ritstiftet återgår till sitt noll-läge. Härigenom blir det möjligt att uppmäta praktiskt taget obegränsade kvantiteter med en apparat, hvars utslag hålles inom relativt små gränser. - Till registrerande instrument räknas äfven kronografen (se Astronomiska instrument, sp. 293), som tjänar att noggrant fixera tidpunkten för en viss tilldragelse, vare sig denna automatiskt påverkar en känslig mottagningsapparat eller måste med iakttagarens eget öga uppfattas. L. B. B. Registrum, mlat. (eg. regestum, se R e g e s-ter), kallades på medeltidens kanslispråk kopieböcker öfver utgående och ingående skrifvelser. De berömdaste äro de, som fördes i det påfliga kansliet. Äfven de svenska domkyrkorna hade dylika kopieböcker, hufvudsakligen fast ej uteslutande öfver privilegii- och gåfvobref, som stundom kallades "registrum" (eljest rätt och slätt "liber" eller "co-dex"). De förnämsta äro de, som fördes i Uppsala, Linköping, Åbo samt (utom det dåvarande Sverige) i Lund. Under senare delen af medeltiden hade äfven den svenska regeringen en sådan kopiebok, Registrum regni, i hvilken viktigare statsakter infördes. Denna dyrbara urkundsbok fördes af Kristian II eller ärkebiskop Gustaf Trolle ur riket och har sedermera förgäfves efterforskats. "Registra" kallas ock de äldsta kopieböckerna öfver Gustaf I:s utgående skrifvelser. De motsvara i hufvudsak hvad som sedermera kallats riksregistratur (se R e-gistratur). Ehd. Regis volu'ntas supréma lex, lat., konungens vilja högsta lag, absolutismens grundsats. Regjeringskommissionen, no., polit. hist. Se Regeringskommissionen. Reglementari'ster. Se Reglementering. Reglemente (fr. réglement, af lat. régula, rättesnöre), stadga, föreskrift; en sammanfattning af generella direktiv, som af se att ordna en institutions eller korporations verksamhet eller vissa förvaltningsförhållanden för öfrigt. Reglementen kunna ges af K. M:t som högste utöfvare af förvaltningsmakten och statsregementet, t. ex. resereglementet, reglementen för telegrambefordringen. för barnmorskor, för sjömanshusen, för pensionsinrättningar, för läroanstalter o. s. v. Reglementen kunna uppgöras eller fastställas af lägre myndigheter, som därtill erhållit befogenhet. Så utfärdar t. ex. Kommerskollegium reglementen för begagnande af kanaler och farleder, K. M:ts befallnings-hafvande fastställer reglementen för sparbanker, för