1231 Regnaren-Regnault 1232 folies amoureuses (1704), Les ménechmes (1705; "Menechmerne eller de tvänne lika bröder", 1768), Le légataire universel (1708; "Universalarfvingen", 1825) och La critique du légataire (1708). Några af hans mindre stycken äro på prosa; de betydligaste äro däremot på vers och i fem akter. K. eger icke Moliéres skarpa observationsförmåga eller måttfulla realism i teckningen af karaktärerna. Typerna äro nästan karikatyrer, och han skildrar hufvudsakligen de yttre sidorna af tidens samhällslif. Hans lustspel äro uteslutande skrifna för att roa och sakna moraliskt syfte som Moliéres förnämsta. Men de utmärka sig genom glänsande kvickhet och öfverdådigt humör. De ge en skildring af den förnäma nöjeslystna världens seder, som i detta ögonblick redan genom sin lössläppthet och cynism förebåda régencens närhet. Lycksökaren, börsjobbaren, spelaren, parasiten och kokötten äro hans älsklingstyper. Flera af hans lustspel ha hållit sig på spellistan. R:s Oeuvres utkommo 1708 i 2 bd; senare upplagor äro bl. a. Lequies (5 bd, 1819-20), Four-niers (1875) och Molands (1893) m. fl. Någon verkligt fullständig och kritisk upplaga finnes icke. Se Compaignon de Marchéville, "Bibliographie et iconographie des oeuvres de J. F. E." (1877), R. Mahrenholtz, "Jean Fran£ois R." (1887), C. Le-nient, "La comédie en France au XVIILe siécle", I (1888), Th. Cart, "Le voyage en Laponie de R." (1900), P. Toldo, "Etudes sur le théåtre de R." (s. å.), och J. Guyot, "Le poéte Jean R. en son chåteau de Grillon" (1907). J-M. Regnaren, insjö. Se Nyköpingsån. Regnaud [rena], Paul, fransk indisk filolog, f. 1838 i Mantoche (Haute-Saöne), d. 1908, var först industri- och handelsidkare. I denna egenskap var han på 1860-talet bosatt i Sévres, och vid den nyinrättade L'école des hautes études i Paris (1868) studerade han och blef filos, doktor på en afhandling Exposé chronologique et systématique de la doctrine des principales Upanishads (1874-76). 1879 blef han maltre de conférence vid universitetet i Lyon, där han sedan 1887 beklädde en professur i sanskrit och jämförande grammatik. R:s viktigaste och verkligen betydande arbete är La rhétorique sanscrite (1884; jfr Pischel i "Göttingi-sche gelehrte anzeigen", 1885); delvis goda äro hans öfversättningar, såsom Les stances de Bhartrhari (1876), Le Chariot de terre cuite (Lervagnen, öfv. af Mrcchakatikä, 1877), Traduction de Rig-Véda, I (1900). Mindre betydande äro hans religionshistoriska arbeten, såsom Le Rig-Véda et les origines de la mythologie indo-européenne (1892) och Les premiéres jormes de la religion et de la tradition dans Vlnde et la Gréce (1894). Redan vid sitt framträdande föråldrade voro hans språkvetenskapliga arbeten (de språkfilosofiska dock delvis värdefulla): Essai de linguistique évolutionniste (1886), Origine et philo-sophie du langage (prisbelönt af Académie des sci-ences morales; 2:a uppl. 1888), Principes généraux de linguistique indo-européenne (1889), Elements de grammaire comparée du grec et du latin (2 bd, 1895-96), Precis de logique évolutionniste (1896) och Elements de grammaire comparée des princi-paux idiomes germaniques (1898). K. F. J. Regnault [röna], Jean Baptist e, fransk målare, f. 1754 i Paris, d. där 1829, vistades i Ame- rika från sitt tionde till sitt femtonde år, studerade sedan måleri i Paris och i Rom, där han framför allt blef påverkad af Carracciernas riktning. Han målade "graciösa ämnen" och de mytologiska motiv, som på den tiden voro på modet, bl. a. Amor och Psyke (1775), Akilles' uppfostran (1783), De tre gracerna (1798, liksom den föregående i Louvre), Kleopatras död (1799), men äfven religiösa ämnen, såsom Nedtagandet från korset (1789, Louvre). Han opponerade sig i sin konst mot Davids skulpturala stil och sökte behagfull formgif-ning, skön verklighet. Han blef medlem af akademien 1783 och professor vid Ecole des beaux-arts 1785 samt var af sin samtid högt ansedd både som målare och som skolchef. O-g N Regnault [rena]. 1. Henri Victor R., fransk fysiker, f. 1810 i Aachen, d. 1878 i Paris, studerade 1830-32 vid Polytekniska skolan och 1833-35 vid École des mines. Han blef professor 1840 i kemi vid Polytekniska skolan och 1841 i fysik vid College de France. 1847 utnämndes han därjämte till ingénieur en chef inom ett af gruf-distrikten och 1854 till direktör vid kejserliga porslinsfabriken i Sévres. 1840 blef R. ledamot af Institutet. Han var äfven ledamot af svenska Vet. akad. (1851) och Vet. soc. i Uppsala (s. å.). Vid krigsutbrottet 1870 nedlade han sina ämbeten och lämnade hemorten. Då han efter fredsslutet återkom, fann han sina papper och instrument förstörda. R. gjorde mycket omsorgsfulla och grundliga undersökningar af vattenångans tryck vid olika tempera-.turer, äfvenså af trycket hos de mättade ångorna af alkohol, eter m. fi. vätskor. Han bestämde specifika värmet hos många kroppar och många ämnens ångbildningsvärme. Han konstruerade en apparat för att noggrannare än förut undersöka vätskors sammantrycklighet och visade, att Mariot-tes lag ej är fullt riktig ens för de s. k. permanenta gaserna. Han förbättrade metoderna för undersökning af gasers täthet och specifika vikt. Äfven gjorde han viktiga undersökningar af ljudets fortplantningshastighet i luft och andra gaser och begagnade vid några af dessa försök de då nyanlagda vattenledningsrören i Paris. Han utförde äfven flera viktiga arbeten inom den organiska kemien samt författade en mycket använd lärobok: Cours élémentaire de chimie (1847-49, 6:e uppl. 1870; öfv. till flera språk). Största delen af hans arbeten rörande gaser och ångor är samlad i Relation des expériences entreprises pour déter-miner les principales lois et les données physiques nécessaires au calcul des machines å feu (3 bd, 1847-70). Dessutom skref han Eludes sur Vhygrométrie (1845) och Recherches chimiques sur la respiration des animaux (1849). Jfr Dumas, "Eloge historique de H. V. R." (1881). 2. Alexandre Georges Henri R., den föregåendes son, fransk målare, f. 30 okt. 1843 i Paris, d. 19 jan. 1871 i striden vid Buzenval, blef student, innan han på allvar började sina konststudier - redan som barn tecknade och modellerade han hästar och andra djur -, var från 1860 lärjunge till Lamothe vid École des beaux-arts, vann Rompriset 1866, hemsände till salongen 1868 ett damporträtt, utställde samtidigt i Rom en stort hållen, liffull och våldsam framställning af Automedon tyglande Akilles' hästar, där Julius