1233 Regnault-Regnbåge 1234 Lange konstaterade en "öfverväldigande talang både för form och färg, men framför allt för färg, en sådan frisk skapande styrka däri, att man slog chamade och gaf sig på nåd och onåd". En senare replik af målningen i mindre skala finnes i museet i Boston. S. å. for K. till Spanien, kom dit midt under revolutionen och lyckades få beställning på ett ryt-tarporträtt af dagens hjälte, general Prim. Han framställde denne sittande på en svart häst med de framtågande revolutionstrupperna som bakgrund. Prim fann likväl ej det sätt, på hvilket han var framställd, smickrande nog och vägrade att mottaga täflan, hvarpå denna utställdes på salongen i Paris 1869 (Louvre). S. å. kopierade K. i Madrid Velasquez' "Bredas kapitulation" (École des beaux-arts), återvände till Rom, målade Judit och H&lofernes (museet i Marseille) samt Salome (1870), besökte ännu en gång Spanien, kom nu äfven till landets södra del och till Marokko, målade den koloristiskt praktfulla, brutala Afrättning utan dom (Louvre) och många mästerliga studier af arabiska hästar och ryttare (Affärd till jakt, Paschans utfärd), af typer och interiörer (Gård i Tanger, Harem i Marokko). I sept. s. å., då de tyska trupperna tågade mot Paris, skyndade han dit, ingick i krigstjänst som soldat och föll vid ett nattligt utfall under belägringen. En minnesutställning, som anordnades 1872, visade hans lysande anlag i deras hela omfattning. - Han var som målare besläktad med Géricault och Delacroix, beundrade Velasquez och tog i Rom starkt intryck af Fortuny, hvilket mest framträder i hans spanska och marokk^nska småtaflor och studier. Hans lidelsefulla målarlynne tog sig uttryck i ett bredt, ibland hetsigt behandlingssätt och i någon gång uppdrifven, men lysande färgkraft. Prims porträtt står som den mest imponerande ryt-tarmålningen från 1800-talets senare hälft, och Salome - en symfoni i gult - vann rykte som ett mästerverk af koloristisk originalitet och brio. Louvre eger flera akvareller, hvaribland ett litet raffineradt helfigursporträtt af den svenska grefvin-nan E. M. Barck i spansk dräkt (1879). - Ett monument öfver R. jämte öfriga i kriget 1870-71 fallna konstnärer är rest i École des beaux-arts (se afbildning af monumentet i fig. 41 å pl. VIII till art. Paris). Jfr monografier af H. Cazalis (1871), H. Bailliére (s. å.), A. Angelier (1879), R. Marx (1886) och G. Larroumet (1890). R:s Correspondance utgafs af A. Duparc 1873. 1. (T. E. A.) 2. G-gN. Regnault [röna], Alice. Se M i r b e a u, 0. Regnault [röna], Jeanne Juli a. SeBar-tet. Regnault de Saint-Jean-tTAngély [röna do säjä-dajeli']. 1. Michel Louis Étienne R., grefve, fransk politiker, f. 3 dec. 1761 i Saint Fargeau, d. 11 mars 1819 i Paris, valdes 17&9 till medlem af "tredje ståndet" i riksförsamlingen, där han inom kort vann stort anseende genom sin vältalighet. Han anslöt sig till de konstitutionelie, uppträdde skarpt mot Mirabeau och visade prof på stor sinnesnärvaro under den upphetsning, som rådde i nationalförsamlingen med anledning af konungens flykt till Varennes (1791). Han gjorde sig sedan känd som framstående tidningsman, blef efter 10 aug. 1792 eftersatt som "misstänkt" för sin moderation och arresterades i Douai (aug. 1793), men lyckades fly. Efter skräckväldets slut kom han småningom i förbindelse med Bonaparte, som lärde sig uppskatta honom och tog honom med till Egypten. Han understödde kraftigt statskuppen 18 bru-maire år VIII (9 nov. 1799) och blef till lön därför inom kort medlem af "conseil d'état" samt af Franska akad. (1803). 1807 blef han generalprokurator och 1808 grefve samt stod högt i gunst hos Napoleon, hvilken använde honom i en mängd delikata uppdrag. Efter Napoleons fall sökte han utan framgång närma sig bourbonerna och tog under "de hundra dagarna" kejsarens parti, hvarför han under den andra restaurationen dömdes till landsflykt. R. begaf sig först till Amerika, men bosatte sig sedan i Liége, fick slutligen tillstånd att återvända till Frankrike, men dog samma natt, som han anlände till Paris. 2. Auguste Michel Et i en ne R., den föregåendes son, greive, fransk krigare och politiker, f. 29 juli 1794 i Paris, d. l febr. 1870 i Nizza, inträdde 1811 i armén, deltog i ryska fälttåget 1812 och kämpade tappert mot de allierade 1814. Under "de hundra dagarna" var han ordon-nansofficer åt Napoleon och var med vid Waterloo. Landsförvist åtföljde han sin fader i landsflykten, deltog som frivillig i Greklands frihetskamp och återinträdde 1830 i franska armén som kapten. 1841 blef han brigadgeneral och 1848 divisionsgeneral. S. å. invaldes han i nationalförsamlingen, där han tillhörde högern. 1849 deltog han i expeditionen mot Rom, slöt sig tidigt till prins Napoleon, blef 1851 krigsminister, 1852 senator och 1854 chef för kejserliga gardet, som han gaf en utmärkt organisation. Han deltog senare i Krimkriget och det italienska kriget samt blef 1859 efter slaget vid Magenta marskalk af Frankrike på grund af sin lysande strid vid Naviglio. l o. 2. E. A-t. Regnbad. Se Bad, sp. 616. Regnbandet. Se Regnlin j en. Regnbroms, zool. Se Regnbroms-släktet. Regnbroms-släktet, Hcematopota, zool., ett till bromsfamiljen, Tabanidce (se Fäflugor), hörande släkte, som genom sin smala bakkropp och sina gråbrokiga, under hvilan takformigt utefter kroppen hoplagda vingar afviker från sina större, till bromssläktet, Tabanus, hörande släktingar. Af de 3 svenska arterna är särskildt den omkr. 10 mm. långa H. pluvialis, r e g n b r o m s e n, allmän öfver hela landet och illa beryktad som en plågsam blodsugare för både djur, i synnerhet nästar, och människor. Den angriper ifrigare under heta dagar, då åska eller regn är i annalkande, och riktar särskildt ofta sitt anfall mot händer och handleder. G. A-z. Regnby. Se B y, sjöv. Regnbåge (ty. regenbogen, fr. arc-en-ciel)r