1247 Regula fidei-Regulatorer 1248 samma väg 18, d. v. s. 7 mindre än 25. Nu anordnar man talen sålunda 96 24 ! + 7 _ 35 + 7 | _ 35 multiplicerar korsvis 96 med 7 och 24 med - 35, hvarigenom talen 672 och - 840 uppkomma, samt subtraherar det senare talet från det förra, d. v. s. adderar 672 och 840. Denna summa 1512 dividerar man med skillnaden mellan 7 och - 35, d. v. s. 42, och erhåller därigenom det sökta talet 36. Spår till regula falsi med ett antaget tal finnes redan hos egypterna, men först hos den indiske matematikern Aryabhatta (f. 476) uppträder den under den sedermera brukliga formen. Den öfver-gick sedan till den arabiska matematiken, där äfven regula falsi med två antagna tal tillades af Muhammed ibn Musa (omkr. 800) och reproducerades af Ibn Albanna (f. omkr. 1250) under namnet "vågskålsmetoden", samt från araberna till Västerlandet, där Leonardo Pisano (omkr. 1200) utförligt behandlade det senare räknesättet under namnet "regula elchatayn". Den fick sedan plats i alla utförligare räkneböcker och ansågs som det förnämsta och konstrikaste af alla däri behandlade räknesätt; ännu mot slutet af 1700-talet förekom den i en svensk aritmetik (Agrelius'). Då emellertid regula falsi i sak blott lämnar en på omvägar erhållen lösning af en första gradens ekvation, har den för sådana ekvationer blifvit öfverflödig, men eger som approximationsmetod vid lösning af ekvationer af högre grad fortfarande betydelse. Regula fTdei, teol., trosregel (parallellbestämningar: trons kanon, sanningens kanon), betyder den framväxande gammalkatolska kyrkans auktoritativa sammanfattning af det kristna trosinnehållet samt är ett lika omstridt som för den gamla kyrkans dogmhistoria betydelsefullt begrepp. Man har velat identifiera regula fidei än med dopbekännelsen, än med kanonsamlingen eller den Heliga skrift. Söka vi ursprunget till regula fidei, finna vi detta i en allmän hänvisning till "traditionen", till det vittnesbörd om sanningen, som genom apostlarna blifvit åt kyrkan öfverläm-nadt. Till den "apostoliska traditionen" hänvisar man i den andra kristna generationen som till en måttstock, inför hvilken det, som gör anspråk på kristen dignitet, bör pröfvas. Måttstocken betraktas som fast och tillförlitlig, oaktadt "den heliga tron" icke föreligger i fixa satser formulerad. "Traditionen" ger uttryck såväl åt fasthet som åt en viss elasticitct. Striden mot Marcion och gnosticismen under 2:a årh. tvang till ett bestämdare fastställande af traditionen samt till närmare fixering af trosinnehållet. Man hänvisar till Petrus som den där förkroppsligar alla apostlarnas tradition och samlar småningom "traditionens" heliga skrifter i kanon ( = måttstock), hvarvid skrifternas kanonicitet afgjordes af deras apostolicitet. Men bredvid denna utförliga tradition ställdes såsom sammanfattande tradition den "apostoliska" dopbekännelsen (Apostolicum), hvilken emellertid aldrig helt identifierades med regula fidei. Såväl Tertullianus som Irenaeus känner "utvidgade" trosregler. Gammalkatolicismen hade i det den kallade regula fidei såväl vissa fasta "apostoliska" hållpunkter som en viss och ganska vidsträckt rörelsefrihet, hvilken kunde tillåta ännu Vincentius från Lerinum - traditionens väktare -, att utelämna "apostoliska" satser vid formuleringen af regula fidei. G. A-n. Regula positiönis. Se Regula falsi. Regulär-abbot. Se A b b o t. Reguläres, lat., Regulärer, kallas inom katolska kyrkan alla, som aflagt löfte på att lefva efter en viss religiös regel, följaktligen de, som tillhöra en andlig orden eller kongregation. Jfr Reguljär. Reguläria, zool. Se Sjöborrar. Regularitet (af lat. regula, rättesnöre), regelbundenhet, regelmässighet. Regulativ (af lat. regula, regel). 1. Filos. R e-gulativa grundsatser kallar Kant grundsatser, som ange, i hvilken riktning tänkandet har att fortgå vid ett allt längre gående forsättande och vidgande af erfarenheten, utan att någonstädes stanna i regressen vid en förment obetingad princip, till skillnad från konstitutiva principer, i och med hvilka en objektiv verklighet konstitueras. Förnuftsidéernas betydelse är enligt Kant att ligga till grund för sådana regulativa grundsatser, men däremot bestrider han deras konstitutiva betydelse. - 2. Pedag. Namn på de tre förordningar, som den preussiske undervisningsministern R a u m e r i okt. 1854 utfärdade rörande seminarierna, preparandanstalterna och den enklassiga folkskolan. Om dessa regulativ utkämpades länge häftiga strider, innan de ändtligen bragtes ur världen genom de "allgemeine be-stimmungen", som utfärdades 15 okt. 1872. Jfr "Aktenstiicke zur geschichte und zum verständnis der drei preussischen regulative", utg. af F. Stiehl (1855). 1-2. S-e. Regulator (af lat. reguläre, ordna) benämnes inom maskintekniken en anordning, med hvilken verkan af en energitillförsel kan hållas konstant inom vissa gränser. En ångmaskins hastighet hålles konstant med en s. k. centrifugalregulator (se d. o.), som afpassar ångtillförseln efter belastningen på maskinen; den elektriska lampans lyskraft hålles konstant genom en regulator, som afpassar spänningen i nätet efter belastningen; en kropps temperatur hålles konstant genom en regulator, som afpassar tillförseln af det uppvärmande mediet efter kroppens temperatur. Förbränningen i en ångpanna kan hållas konstant i afseende på för hvar tidsenhet alstrade kalorier genom en regulator, som afpassar den tillförda bränslemängden o. s. v. Den vanligast förekommande regulatorn är svänghjulet, som vid energiöfverskott ackumulerar lefvande kraft, som sedan vid behof kan afges i form af potentiell energi. Vändhjulsregulatorn är äfven en ganska vanlig form och grundar sig på, att luftens motstånd vid en kropps rörelse växer fortare än kroppens hastighet, hvarigenom den lämpar sig väl för bromsning af roterande maskindelar, när deras hastighet öfverskrider en viss gräns. Pendeln och "oron" i ur äro också regulatorer (se Ur). Jfr Lysgas,_sp. 106. G. C-l. Regulatorer (eng. regulators, "ordnare") kallade sig ett hemligt sällskap, som stiftades i Ar-kansas i Nord-Amerika på 1830-talet för att råda bot för de många förbrytelserna mot eganderätten, i synnerhet häststölder. Sällskapets medlemmar förforo enligt lynchlagen mot de brottslige och