1249 Regula virginum-Rehabilitation 1250 lyckades utrota ofoget. Äfven i andra slafstater uppträdde dylika sällskap. Regula viYginum, R. cecis, mat. Se Jungfruregeln. Regu^idse, zool. Se Kungsfåglarna. Regulin, farm., ett afföringsmedel, som utgöres af en blandning af 25 procent extrakt på amerikansk frangulabark, s. k. sagradaextrakt (se Frangulabark) och agar-agar (se d. o.). Det ges te- till matskedsvis. C. G. S. Regullnisk (af Regulus 2), i rent metalliskt tillstånd. Reguljär (af lat. reguläris), regelbunden, regelmässig, punktlig. - Reguljära systemet, krist., miner., en af de sex klasser, i hvilka mineralen indelas på grund af deras olika sym-metriegenskaper och axelförhållanden, utmärkt genom alla axlarnas likvärdighet samt genom tre hufvudsymmetriplan. Se Kristallografi, sp. 1383. - Reguljära observanter och Reguljära tertiarier. Se Augustiner och Franciskanordén. - Reguljära trupper, ett lands efter en bestämd plan organiserade, öfvade, beklädda och utrustade trupper, i motsats till de irreguljära. - Reguljärt prästerskap, prästerskap, som tillhör någon andlig orden (i motsats till det sekulära). Jfr I r r e g u 1-j ä r och Regulares. Regulus (lat., egentl, "liten konung", härskare). 1. Astron., en stjärna af l:a storleken i stjärnbilden Lejonet. - 2. Metall., i proberkonsten metallen i motsats till malmen. Se Järnprof 1. - 3. Zool. Se Kungsfåglarna. Regulus, Marcus Atilius, romersk fältherre, stred som konsul 267 f. Kr. med framgång mot sallentinerna (ö. om Tarent). För andra gången konsul 256, sändes han jämte sin ämbetsbroder L. Manlius Yulso med en flotta och här till Afrika. Efter en afgörande seger öfver kartagernas flotta vid Ecnomus på södra kusten af Sicilien land-stego romarna vid Clupea och härjade det afrikanska landet. Efter någon tid återsändes en del af hären under Vulso. R. kvarstannade med huf-vudstyrkan. Han hade i början framgång; fienden besegrades, städerna intogos, och Kartago bad om fred. Men då alltför hårda villkor uppställdes, be-slöto fienderna att anstränga sig till det yttersta. En del af hären på Sicilien återkom, numidiskt rytteri samlades, och grekiska legosoldater under spartanen Xanthippos värfvades. Nu dukade R. under; hären blef tillintetgjord och han själf fången. - Enligt en senare tradition, som var gängse redan på Ciceros tid, skulle R. omkr. 251 efter kartagernas nederlag vid Panormus ha blifvit skickad till Rom för att ombesörja utväxling af krigsfångar (enligt Livius för att medla fred), sedan han fått aflägga ed på att återvända, om han misslyckades. R. skulle emellertid i Rom ha af styrkt Kartagos anbud och vid återkomsten blifvit under grymma kval aflifvad. Denna berättelse, som utgjorde ett omtyckt ämne för prosaiska och poetiska skildringar (jfr t. ex. Horatius' Od. 111:5), är utan tvifvel konstruerad. Bättre bestyrkt genom tidigare vittnesbörd är en annan framställning, att R:s maka efter underrättelse, att R. dött i fångenskap, låtit två förnäma kartagiska fångar undergå en grym be- Tryckt den 3/7 15 handling. Denna berättelse har troligen gett upp-hof till den förra versionen. - Litt.: 0. Jäger, "M. A. R."_(1878). . R.Tdh. (H. Sgn.) Regulär. Se Regulares. Jfr Reguljär. Régum (lat., genit. plur. af rex, konung). Se Konungaböckerna. Reh, F u g g e r vom, tysk adlig ätt. Se F u g-g er, sp. 82. Rehäbeam (hebr., "folkutvidgaren"), Juda rikes förste konung, son till Salomo och den ammonitiska prinsessan Naama, uppsteg vid 41 års ålder på tronen och regerade i 17 år, enligt det vanliga antagandet sammanfallande ungefär med åren 975- 957 f. Kr. Det missnöje bland folket, som redan under Salomos sista regeringsår uppkommit, bröt ut i full låga genom den hårdhet R. strax vid tillträdet till regeringen visade. De missnöjde slöto sig till Jerobeam (se denne), och så skedde "de tio stammarnas" affall från Davids ätt. Endast Juda och Benjamins stammar ("riket Juda") höllo sig troget till R. Ständiga strider med de affallna stammarna ("riket Israel") oroade hans regering, och det var troligen genom "riket Israels" tillskyndelse, som den egyptiske konungen Scheschonk inföll i Juda rike, anställde förödande härjningar samt t. o. m. eröfrade Jerusalem och bortförde templets och det kungliga palatsets skatter som byte, ett krigståg, hvarom en bildlig framställning i Karnak i Egypten än i dag vittnar. Under R:s sista regeringsår hade riket jämförelsevis lugn, men det blef svagare och svagare genom en tilltagande afgudadyrkan och konungens eget dådlösa haremslif. Jfr l Kon. 12 ff., 2 Krön. 10 ff. samt Josefos' "Antiquitates" 8, 3 ff. J- l>. Rehabilitation (af lat. re, åter, och habif litas, lämplighet), jur., återgifvande åt någon af hans förra värdighet, rättighet eller ställning. Särskildt begagnar man detta ord för att beteckna ett återställande i sådana medborgerliga rättigheter, som förverkas genom nesliga förbrytelser. För så vidt förlusten af dylika rättigheter har karaktären af en till gärningen knuten, af domstol ådömd straffpåföljd, såsom vanligen är fallet (jfr art. Medborgerligt förtroende), kan ett sådant återställande ske i vanlig nådeväg. I vissa länder inrymdes emellertid en för sådant brott dömd person en mer eller mindre bestämd rätt att på grund af en längre tids oklanderlig vandel erhålla reha-bilitation i denna mening. Så var särskildt tidigt fallet i den franska rätten, hvarest uttrycket i fråga kom att afse just dylika fall; och äfven i våra nordiska grannländer infördes ett dylikt institut, d?,r benämndt ceresopr etsning, efter mönster af en fransk lag af 1852. Man afsåg att på denna väg minska de allt påtagligare nackdelarna af de i den äldre rätten vanligen hela lifstiden räckande påföljderna af detta slag. I andra länder nöjde man sig med att söka undgå dessa nackdelar genom att alltmera ådöma dessa påföljder endast på viss tid. Så i den svenska rätten, där ett sådant rehabilitations-institut är okändt. Den minskning i medborgerliga rättigheter, hvarom nu är fråga, ådömes där under benämningen "förlust af medborgerligt förtroende" antingen för alltid eller för viss tid, och den sålunda dömde kan i förra fallet alls ej, i senare fallet icke före utgången af den i domen bestämda tiden återfå "medborgerligt förtroende" annorledes 22 b. 40