1255 Rehnsköld 1256 linnefabriker. Han skulle nu till en början sätta sig in i de nyaste franska metoder, som han ansåge nyttiga för de svenska manufakturerna. Efter sin hemkomst s. å. utöfvade R. en flitig och mångsidig verksamhet. Förutom sitt åtagna arbete till fabrikernas gagn gjorde han ritningar till konstindustriella föremål, åt juvelerare, konstsnickare (Haupt) och åt Rörstrands porslinsfabrik, utförde kartonger till tapetväfnad, hvilka användes af de vid slottet anställde franske väfvarna, gjorde gravyrer och ritningar till medaljer, var lärare i teckning för kronprins Gustaf och hans bröder - senare äfven för Gustaf IV Adolf som kronprins - samt vid akademien, där han äfven inrättade en gravyrskola. I öfverintendentsämbetet blef han dessinatör och kopist 1753. På drottning Lovisa Ulrikas bekostnad reste han jämte målaren Johan Pasch 1755 till Frankrike och Italien. Resan tog sexton månader; ett halfår tillbragtes i Rom. Hemkommen, blef R. hof intendent och professor vid akademien 1757. Han sysselsattes mycket för hofvets räkning, särskildt under inredningsarbeten vid Lovisa Ulrikas tillbyggnader på Drottningholm (biblioteket, natu-raliekabinettet) och senare vid de omändringar på Gripsholm, som Gustaf III genomförde 1779 (Hvita sy len, drottningens sängkammare) samt på Stockholms slott, nydekorerade Bollhusteaterns salong 1772 och gjorde dessutom ritningar till möbler, vagnar m. m. "Under sin första verksamhetsperiod anslutande sig till den genom Hårleman förmedlade franska rokokostilen, tog R. tidigt nog starka intryck af den gryende Louis-XVI-stilen, som han här omplanterade och utvecklade i själfständig riktning, och därmed blef han den gustavianska stilens egentliga skapare." Som arkitekt var hans verksamhet mindre betydande: han lämnade ritningar till Väsby och Österby slott i Uppland, till Su-therska huset vid Adolf Fredriks torg - ett litet smakfullt och representativt prof på tidig gustaviansk stil (numera rifvet; se fig. på pl. IX till art. Bostad samt i art. Philipsenska skolinrättningen) och till Johannes kyrka, en kupolkyrka med klassisk tempelfront. Denna kyrka grundlades 1783, men arbetena afbrötos snart och blefvo sedan ej återupptagna. 1778 reste R. åter utrikes för att anskaffa garnsorter till savonneriväf-nader för slottet. Han var konstakademiens vice preses 1773-89; sistnämnda år lämnade han äfven sin hofintendentsbefattning. Som gravör var han verksam ännu vid 1780-talets slut; antika byggnader från Rom graverades 1787-89. R. var näst efter Sergel sin tids kvickaste karikatyrtecknare i Sverige. Han omtalas som "snäll och munter". Sergel utförde hans minnesvård med porträttmedaljong i Klara kyrka. Jfr L. Looström, "K. akademiens för de fria konsterna samlingar af målning och skulpturer" (1913). G-g N. Rehnsköld (skref sig Rehnskiöldt), Karl Gustaf, grefve, fältherre, f. 6 aug. 1651 i Greifswald, d. 29 jan. 1722 på Läggesta gästgif-vargård nära Mariefred. Hans fader var Gerdt Antoniison Kewenbringk, 1639 naturaliserad svensk adelsman med namnet Rehnsköld, slutligen rikskammarråd och regeringsråd i Pommern. Efter att under Samuel Pufendorfs ledning ha studerat vid universitetet i Lund blef R. 1673 fänrik vid Närke-Värmlands regemente och 1677 löjtnant vid Riks- änkedrottningens lifregeinente till häst. Han återvände i samma grad till Upplands regemente 20 juli 1675 och transporterades 12 febr. 1676 till gardet. Omedelbart efter slaget vid Halmstad, där han utmärkte sig, befordrades R. till ryttmästare vid förstnämnda kavalleriregemente och deltog med detta i slaget vid Lund. Han förrättade därefter majorstjänsten vid regementet och generaladjutantssysslan vid armén och befordrades efter oförliknelig tapperhet i slaget vid Landskrona till öfverstelöjtnant vid sitt regemente 5 nov. 1677. öfverste för Tyska lif-regementet till fot 22 juni 1689, biträdde han vid arbetet med indelningsverkets omorganisation och åtföljde sedan 1691 arffursten af Hol-stein-Gottorp till Nederländerna, där han deltog i fälttåget och bl. a. bevistade slaget vid Lenze 18 sept. 1691. I Sverige återgick han till rytteriet, blef öfverste för Norra skånska kavalleriet 9 maj 1693, generalmajor af kavalleriet 27 juli 1696 samt generallöjtnant af kavalleriet och generalguvernör i Skåne 7 juli 1698; han upphöjdes 8 juli s. å. i friherrligt stånd. Vid Stora nordiska krigets utbrott var sålunda R. en mogen man med stor erfarenhet ; han blef också konungens förnämste militäre rådgifvare. Han deltog i landstigningen vid Humlebsek och transporten till östersjöprovinserna samt slaget vid Narva, som han torde ha planlagt. I öfvergången af Duna deltog han äfven och förde vid Klissov befälet öfver svenska högra flygeln. Under den följande delen af det polska fälttåget förde han mest befäl öfver detacherade arméafdel-ningar i samverkan med hufvudarmén. Han synes nu ha varit den ende, som varit fullt initierad i konungens militära planer; han erhöll också från konungen esomoftast orientering om förändringar i läget och afsikterna. 17 april 1703 utnämndes R. till general af kavalleriet. 1705 förde han den armé, som skulle afstänga Polen västerut under konungens marsch till Warschau och Grodno. Han organiserade här ett vidsträckt spanings- och kun-skaparväsen, tack vare hvilket han i tid blef underrättad om ett mot honom planlagdt, kombine-radt anfall från väster af general Schulenburg och från öster af den ur Grodno undsluppne konung August. R. lyckades locka fram Schulenburg till Fraustadt, där sachsarna ledo ett förkrossande nederlag (3 febr. 1706). För sina stora, ja, lysande förtjänster utnämndes R. 27 dec. 1705 till kungligt råd och fältmarskalk, hvilken sistnämnda befordran dock först några månader senare bekantgjordes, samt upphöjdes 21 juni 1706 i grefligt stånd. Han var med under det ryska fälttåget 1707-09, i hvars planläggning han sannolikt deltagit och som han säkert gillat. Han kom äfven på grund af konungens sjukdom att föra befälet i slaget vid Poltava - själfskrifven som den till tjänsterangen främste generalspersonen. Det har så ofta framhållits, att R. denna dag ej skulle ha bevarat sitt lugn -