1267 Reid 1268 R. har varit verksam som författare: diktsamlingen Winteriruhling (1901), romanerna Das griine huhn (1902;"5:e uppl. 1908)', 1m spinnenwinkel (1903; 4:e uppl. 1909) och Der eigene ton (1906; 3:e uppl. 1907), dramat Freilicht (1900), de tre enaktarna Martyrer (1904) och tragikomedien Schus-selchen (1905) och flera otryckta, men uppförda stycken. Se G. Brändes, "Samlede skrifter", XYII (1906). Reid 1. Reyd (lat. Reidanus), Ever-h a r d v a n, holländsk historiker, f. 1550, d. 1602, ståthållaren i Frisland grefve Vilhelms af Nassau råd och förtrogne, skref en historia om nederländska frihetskriget (tr. 1626; 4:e uppl. 1650; lat. uppl. 1633). I denna bok ger R. den skildring af mark-grefvinnan Cecilia, Gustaf Vasas till katolicismen affallna dotter, och hennes barn, som sedan gått igen i den historiska litteraturen och i hvilken de framställas i så afskyvärd dager. Jfr H. Wiesel-gren, "Markgrefvinnan Cecilia" (i "I gamla dagar och i våra", 1900), där R:s uppgifter vederläggas. J- Th. W. Reid [ri'd], Thomas, skotsk filosof, f. 1710 i Strachan, d. 1796. R., som först studerat teologi och en tid varit präst, verkade som professor i filosofi i Aberdeen 1752-63 och i Glasgow 1763- 87. Han var den främste representanten för den s. k. "skotska skolan". Med den föregående engelska filosofien delade han i viss mån den allmänna empiriska riktningen, och han erkände, att Berke-leys subjektiva idealism, Humes skepticism samt Hartleys och Priestleys associationspsykologi öfver-eusstämde med Lockes allmänna förutsättningar; men då de nämnda tre teorierna enligt hans åsikt voro lika många orimliga paradoxer, förkastade han Lockes förutsättning, att medvetandet vore ett oskrifvet papper, på hvilket först erfarenheten skrefve sitt innehåll. Visserligen kunna vi upplösa våra föreställningar och omdömen i enklare beståndsdelar, men däraf följer icke, att dessa element i verkligheten äro det första och ursprungliga. Hutcheson har i sin lära om den moraliska känslan uppvisat tillvaron af ursprungliga moraliska omdömen, och andra ha ådagalagt detsamma på det estetiska området. Hvarför skulle man ej kunna antaga någct motsvarande på det teoretiska området? Äfven där finnas satser, hvilka omedelbart aftvinga "sunda förnuftet" (common sense) erkännandet, att de äro sanna. Vår erfarenhet vittnar om två grupper sådana omedelbart vissa omdömen, dels de nödvändiga sanningarnas axiom, som t. ex. den metafysiska substansprincipen, som säger oss, att de egenskaper vi uppfatta med våra sinnen måste ha ett subjekt, som vi kalla kropp, och att de tankar, om hvilka vi äro medvetna, måste ha ett subjekt, som vi kalla själ, och kausalitetsprincipen, som säger oss, att allt, som börjar vara till, måste ha en orsak dels de faktiska sanningarnas axiom, som R. sammanfattar i 12 principer; dit räknar han t. ex. satsen, att jag existerar, eftersom jag tänker, att det jag minnes har varit verkligt, att varseblifuingens föremål existera o. s. v. - Den common sewse-filosofi, som R. på detta sätt grundlade, blef under senare hälften af 1700-talet härskande i England och satte det sunda förståndets hvardagssanningar i stället för en Humes eller Ber-keleys kritiska undersökningar, och äfven på det franska och tyska tänkandet under upplysningstiden utöfvade de ett starkt inflytande, som ej främjade den verkligt vetenskapliga filosofien. Men å andra sidan bör ej förbises, att R:s opposition mot associationspsykologien innebar uppställandet af ett problem, som ännu i dag förtjänar beaktande, och att han i det hela genom sitt intresse för den inre erfarenheten blef en af banbrytarna för den moderna psykologien. - Skr.: Inquiry into the human mind (1764), Ön the intellectual powers of man (1785), Ön the active powers of man (1788; de båda sista också under gemensam titel, "Essays ön the active powers of the human mind", s. å.), Works (1804, flera senare uppl., bl. a. en, utg. af W. Hamilton, 1828-36; 7:e uppl. 1872). - Litt. om R:s filosofi: J. Mc Cosh, "The scottish philosophy" (1875), A. S. Pringle-Pattison, "The scottish philosophy" (2:a uppl. 1890), M. Kappes, "Der 'common sense' als princip in der philosophie des schotten Th. R." (1890), och A. C. Fraser, "Th. R." (1898). S-e. Reid [rl;d], sir William, engelsk meteorolog, f. 25 april 1791 i Kinglassie, Fifeshire, Skottland, d. 31 okt. 1858 i London, ingick vid 18 års ålder som ingenjör i brittiska armén, tjänade under Wellington i Spanien och utnämndes till guvernör 1839 på Bermuda-öarna, 1847 på Barbados och 1851 på Malta, blef led. af Royal society i London 1839 och 1849 dess vicepresident. R. bemödade sig om att fastställa vindens riktning och styrka i en hvirfvelstorms olika delar för att därigenom lära sjömännen undvika dennas farligaste, centrala område. Hans förnämsta verk äro An attempt to develop the law oj storms (1838; äfven på kinesiska) och The progress of the development of the law of storms (1849). B.Rolf. Reid [ri7d], Thomas Mayne, engelsk-amerikansk författare af äfventyrsböcker, f. 1818 i Ulster (Irland), d. 1883 i London, öfvergaf 1838 sina påbörjade teologiska studier och for, drifven af äfven ty rslust, till Nord-Amerika, där han som jägare och köpman företog färder utmed Red river och Missouri, iakttagande indianers och nybyggares lif, och genomströfvande efter hand unionens alla stater. Han deltog med utmärkelse i krieet mot Mexico 1846-48 och utnämndes till kapten. I sin republikanska ifver samlade han 1849 en friskara och inskeppade sig till Europa för att sluta sig till Kossuths stridskrafter, men möttes i Paris af underrättelsen, att ungerska resningen var kufvad, och bosatte sig då i England samt började skildra sina intryck och minnen i en lång följd af händelserika berättelser, hvilka gjort honom till en af ungdomens älsklingsförfattare. Någon konstnärlig gestaltning af ämnet kommer ej i fråga i dessa böcker. Hans två första, Rifle rangers (1850) och Scalp hunters (1851), torde, jämte The quadroons (1856) och The white chief (1859), vara hans bästa. Sammanlagdt skref han omkr. 40 berättelser, bland