Voyage en Orient (2 bd, 1879), blef sedan alltmer förbunden med Gambetta och var dennes kabinettschef under hans "stora ministär" (1881--82). R. utarbetade dennes förslag att ändra författningen och införa listval. Efter att en tid ha varit sekreterare i Patriotligan blef han hufvudredaktör för "La république française", bekämpade på det skarpaste general Boulanger och den genom honom väckta politiska rörelsen i Frankrike samt ådrog sig därigenom flera dueller, bl. a. två med Paul Déroulède. 1889 vald till deputerad, uppträdde han i kammaren med kraften af sin öfvertygande vältalighet flera gånger till försvar för den republikanska statsordningen samt framlade flera viktiga reformförslag, hvilka sedermera realiserats, däribland framför allt upprättandet af ett särskildt kolonialministerium. Som brorson till baron de Reinach blef han till följd af åtskilliga penningtransaktioner med denne inblandad i Panamaaffären. I Dreyfusprocessen (se d. o.) slöt han sig från första stund till Scheurer-Kestner, stred i pressen skarpt mot Henry och Esterhazy och miste på den grunden sitt mandat som deputerad 1898, valdes ånyo 1906 och 1910, men föll igenom 1914. -- B. har utöfvat en vidtomfattande och gedigen författarverksamhet, dels i tidskrifterna "Revue des deux mondes", "Revue britannique" och "La grande revue", i tidningarna "La république française", "Le matin" och "Le siècle", dels genom en mångfald bekanta och inflytelserika arbeten i bokform. Bland dem må ytterligare nämnas: Du rétablissement du scrutin de liste (1880), flera arbeten om Gambetta, Les petites Catilinaires (3 bd, 1889, en samling briljanta artiklar mot Boulanger), La France et l'Italie devant l'histoire (1893), L'éloquence française depuis la revolution jusqu'à nos jours (1894), Démagogues et socialistes (1895), L'éducation politique, histoire d'un ideal (1896) samt en samling af hans inlägg i Dreyfusaffären: Vers la justice par la vérité (1898), Le crépuscule des traîtres (1899) och Tout le crime (1900), samt Les commentaires de Polybe (1914), en samling artiklar ur "Le Figaro" angående världskriget 1914. Han har dessutom utgett Gambettas politiska tal (11 bd, 1881--85) och Challemel-Lacours "Œuvres". 2. Salomon R., den föregåendes broder, fransk klassisk arkeolog, filolog och konsthistoriker, f. 29 aug. 1858, studerade vid franska arkeologiska skolan i Aten, deltog i utgräfningarna på Delos (1882) och vid Myrina n. om Smyrna (1880--82). Resultaten af dessa utgräfningar äro publicerade af E. Pottier och R. i La nécropole de Myrina. Ett af hans första arbeten var en handledning i grekisk epigrafi (Traité d'épigraphie grecque, 1885), som på sin tid gjorde mycken nytta. 1883--95 offentliggjorde han Chroniques d'Orient, en fortlöpande redogörelse för de fynd och utgräfningar, som gjordes i det helleniska Österlandet. Med ytterst omfattande vetenskapliga intressen förenar R. en praktisk läggning, som tagit sig uttryck i handböcker och uppslagsböcker af olika slag, såsom Répertoire de la statuaire grecque et romaine i 4 delar (1897--1910), Répertoire des vases peints grecs et étrusques i 2 volymer (1899--1900), Répertoire des peintures antérieures à la fin de la renaissance (1905--10), Répertoire de l'art quaternaire (1913) samt Minerva (1889; 6:e uppl. 1909), en bearbetning efter J. Gow, innehållande elementen af epigrafi, paleografi och textkritik samt en kort öfversikt af den grekiska och romerska fornkunskapen, och Apollo, en allmän konsthistoria (1904; 7:e uppl. 1913). Bland R:s arkeologiska arbeten märkas Époque des alluvions et des cavernes (1889), Les gaulois dans l'art antique (s. å.), L'origine des Aryens (1892), La sculpture en Europe avant les influences gréco-romains (1896) samt La représentation du galop (1901). Under 1900-talet har R. med största ifver egnat sig åt religionshistoriska forskningar. Särskildt har han i totemismen velat finna förklaringen till en mängd myter och religiösa föreställningar hos olika folk. Sina många i olika tidskrifter offentliggjorda studier i detta ämne har R. sammanfört i 4 band: Cultes, mythes et religions, 1904--12. Med Orpheus (sv. öfv. af bd I 1914) har han, obunden af alla konfessionella hänsyn, för en bredare publik framlagt en populärt hållen allmän religionshistoria. Han har för fransk publik framlagt O. Montelius' arbete "Les temps préhistoriques en Suède". R. är direktör för franska nationalmuseet i S:t Germain-en-Laye och en af redaktörerna för "Revue archéologique". Sedan 1908 är han led. af Vet. akad., sedan 1895 korresp. led. af Vitt. hist. o. ant. akad. 3. Theodore R., de föregåendes broder, fransk filolog och historiker, f. 3 juli 1860 i S:t Germain-en-Laye, filos. och juris doktor och var 1881--86 advokat i Paris, slog sig därefter på arkeologi och blef 1890 ledare för en arkeologisk expedition till Konstantinopel. 1894--96 föreläste han öfver antik numismatik vid Paris' filosofiska fakultet och är sedan 1888 hufvudredaktör för den ansedda "Revue des études grecques". Liksom sina bröder har han utöfvat ett betydande vetenskapligt författarskap, som förutom en mångfald artiklar i franska och andra tidskrifter gett arbetena Histoire des Israélites depuis la ruine de leur indépendance nationale jusqu'à nos jours (1885; sv. öfv. 1891), Les monnaies juives (1888), Trois royaumes de l'Asie Mineure, Cappadoce, Bithynie, Pont (s. å.), Mithridate Eupator (1890), de båda sistnämnda prisbelönta af Franska institutet, en öfversättning från Aristoteles, La république athénienne (1891) m. m. Han är led. af Franska institutet. 1 o. 3. ^{E. A--t.} 2. ^{T. J. A.} Reinald af Dassel [ra'jn-]. Se Rainald af Dassel. Reinald Reimar, pseudonym. Se Glaser, A. Reinaud [rän<over>å</over>], Joseph Toussaint, fransk orientalist, f. 1795, d. 1867, studerade i Paris under de Sacy orientaliska språk, anställdes vid nationalbiblioteket 1824 samt blef medlem af Franska institutet 1832 och de Sacys efterträdare som professor i arabiska vid École des langues orientales vivantes 1838. Han utnämndes 1854 till konservator vid den orientaliska manuskriptafdelningen i biblioteket och 1861 till chef för nyssnämnda "École". R:s arbeten äro lika mycket af historiskt, arkeologiskt och geografiskt som språkligt och litterärt innehåll. Viktigast äro Monuments arabes, persans et turcs (2 bd, 1828), Extraits des historiens arabes relatifs aux guerres des croisades (i anslutning till Michauds "Histoire des croisades",