Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 1285-1286 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rein ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1829),
Invasions des Sarrasins en France (1836),
Fragments arabes et persans inédits relatifs à l’Inde (1845),
Relation des voyages faits par les arabes et les persans dans l’Inde et à la Chine (2 bd, 1846).
Till de Slanes edition af Abu-l-fidas geografi
skref R. en mästerlig
Introduction,
skildrande geografiens historia hos de orientaliska
folken, jämte öfversättning, 2 bd (1837–48),
och med Derenbourg utgaf han en ny, kommenterad
upplaga af de Sacys "Séances de Hariri" (4 bd,
1847) samt, med Michel, Duponts "Roman de Mahomet"
och Lulles "Livre de la loi au sarrazin" (1831). Af
hans många afhandlingar i "Journal asiatique" och
"Mémoires de l’académie des inscriptions" förtjäna
särskildt nämnas
Sur le commencement et la fin du royaume de la Mesène et de la Kharacène (1862) samt
Sur les relations politiques et commerciales de l’empire romain avec l’Asie orientale (1863).

^{H. A.}*

Reina y Montilla [rä’jna i månti’lja], Manuel, spansk
skald, f. 1856 i Puenta Genil, d. 1905. R. var ett
verkligt skaldetemperament; hans fina, blida och
vemodiga diktning var starkt påverkad af Nuñez de
Arce. Utom en kortare tid, som R. var deputerad
och då verkade öfvervägande i filantropiskt syfte,
egnade han sig uteslutande åt diktning. Redan med
sina två första dikter,
La musica och
La vida,
väckte han en mindre vanlig uppmärksamhet, som ökades med
Andantes y elegias (1876),
hvilket följdes af
Cromos y acuarelas (1878),
La canción de las estrellas,
La vida inquieta (1894),
Poemas paganos (1896),
Adiós á la juventud,
Noches doradas och
El jardin de los poetas (1899).
Dessutom är att anteckna
El dedal de plata,
en fin monolog, som rönte ett entusiastiskt mottagande
på Teatro español 1883.

^{Ad. H–n.}

Reindel [ra’jn-], Albert Christoph, tysk
kopparstickare, f. 1784 i Nürnberg, d. där
1853, utbildade sig först i Paris, men kom 1809
tillbaka till sin födelsestad, där han 1811–19 var
direktör för målarakademien och därefter för den
nybildade konstslöjdskolan samt konservator vid
målningsgalleriet. 1821–24 restaurerade han Schöner
brunnen och erhöll sedan andra liknande arbeten vid
sidan af sin verksamhet som gravör. Han utförde i
linjemaner stick efter Peter Vischers Sebaldusgraf,
efter Albrecht Dürers De fyra apostlarna m. m. Sträng
teckning och ett enkelt föredrag, som framhåller
endast det väsentliga i bilden, ge hans stick
bestående värde.

Reine, fiskeläge och tilläggsplats för de regelbundet
trafikerande fartygen på östsidan af Moskenesöen,
Flakstads härad, Lofoten, Nordlands amt, Norge. God
och rymlig hamn, som under fisketiden besökes af ända
till flera tusen fiskare.

^{K. V. H.}

Reinecke [ra’jn-], Karl Heinrich Karsten, tysk
musiker, f. 23 juni 1824 i Altona, d. 10 mars 1910 i
Leipzig, fick sin musikaliska utbildning af sin fader
och gjorde redan 1843 en konsertresa som pianovirtuos
till Sverige och Danmark, där han 1846–48 stannade
som hofpianist hos Kristian VIII. Efter ett besök i
Paris blef han 1851 lärare vid Kölns konservatorium,
1854 musikdirektor i Barmen och 1859 akademisk
musikdirektor i Breslau. Han var 1860–95 kapellmästare
för Gewandhauskonserterna i Leipzig och 1860–97
professor i pianospel och komposition vid

konservatoriet där, hvars studiedirektor han därefter
var till 1902. R. gjorde ofta konsertresor (till
Danmark, England, Schweiz o. s. v.). Han blef 1875
led. af Mus. akad. i Stockholm och 1885 hedersdoktor

i Leipzig. Som kompositionslärare åtnjöt R. stort
anseende. Bland hans elever nämnas Bruch, Sullivan,
Huber, Riemann, Grieg, Svendsen samt svenskarna
Hallén och Hedenblad. Som pianist var han framför
allt en högt berömd Mozart-spelare, som dirigent
en fin tolkare af klassisk musik. Hans ofantligt
fruktsamma tonsättarverksamhet, som omfattar inemot
250 opustal, är starkast påverkad af Mendelssohn
jämte Schumann och utmärker sig för fint musikalisk
teknik, formrenhet och klarhet samt älskvärdt
lynne. Han komponerade operor
(König Manfred,
Auf hohen befehl,
Der gouverneur von Tours m. fl.),
musik till Schillers "Wilhelm Tell", kantatverk
(Belsazar,
Hakon Jarl,
Flucht nach Ägypten,
Sommertagsbilder,
Schneewittchen,
Dornröschen,
Aschenbrödel,
Die wilden schwäne m. fl.),
2 mässor, 3 symfonier, uvertyrer
(Dame Kobold,
Aladin,
Friedensfeier,
Festouverture,
In memoriam,
Zur jubelfeier,
Prologus solemnis,
An die künstler
med slutkör o. a.), preludium och fuga för stor
orkester med slutkör "Gaudeamus igitur", en
violinkonsert, 4 pianokonserter, hvarjehanda
kammarmusik, sonater, sonatiner och andra stycken
för piano, de omtyckta sångerna
Kinder-lieder m. m.
Bland hans skrifter märkas
Die Beethoven’schen clavier-sonaten (1899; 6:e uppl. 1912) och
Meister der tonkunst (1903).
Jfr biografier öfver R. af
J. v. Wasielewski (1892) och
Segnitz (1900).

^{A. L.} (^{E. F–t.})

Reine-Claude [ränklåd], fr. (plur. reines-claudes),
"drottning Claudia", en fin, grön plommonsort,
hvars franska namn i svenskan vanligen återges med
"renklor". Se Plommon, sp. 1086.

Reinefoss l. Rennefoss, ett 11 m. högt vattenfall i Fyreselven,
Telemarken, Norge, beräknas nu minimalt till 440 hkr, men kommer regleradt
att representera omkr. 2,100 hkr.

^{K. V. H.}

Reineke [ra’jn-], Reineke Fuchs, ty., "Mickel räf". Se Djursagan.

Reinerz [ra’jnerts], stad i preussiska
reg.-omr. Breslau (Schlesien), 24 km. v. om Glatz,
556 m. ö. h. 3,270 inv. (1910). Väfskola. Strax
s. om staden ligger Bad-R., en klimatisk kurort,
med 9 kolsyrerika alkaliska järnkällor, stor
badanstalt, vasslekuranstalt m. m., besökt
af omkr. 8,000 kurgäster. Säsong maj–sept.

(^{J. F. N.})

Reinhard [ra’jnhart], Franz Volkmar, tysk
teolog och predikant, f. 1753 i Öfre Pfalz,
d. 1812 i Dresden, började efter att ha studerat
vid Wittenbergs universitet 1777 därstädes sin
akademiska lärarverksamhet som docent i filosofi,
i hvilken vetenskap han 1780 utnämndes till
e. o. professor. 1782 blef han ordinarie professor
i teologi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>