vid samma universitet, 1784 därjämte prost vid slotts- och universitetskyrkan samt ordinarie ledamot af konsistoriet. Sedan 1792 öfverhofpredikant och ledamot af öfverkonsistoriet i Dresden, skapade han sig där rykte som en af sin tids yppersta predikanter <img l>

samt utöfvade äfven i öfrigt en synnerligen kraftig och ingripande verksamhet som ledare af Sachsens kyrka och undervisningsväsen. Jämväl tillsättandet af samtliga universitets- och seminarielärarplatser lades i hans hand. R. var en af de förnämste förkämparna för den supranaturalistiska riktningen, som emot rationalismen sökte häfda såväl den positiva kyrkotron som bibelns gudomliga auktoritet; därvid användes ej sällan en förståndsmässig bevisföring, som icke gjorde full rättvisa åt uppenbarelsens innehåll. 50 bd predikningar finnas af honom. ^{J. H. B.}* Reinhard [ra'jnhart], Karl Friedrich, grefve, fransk diplomat af tysk börd, f. 2 okt. 1761 i Schorndorf i Württemberg, d. 25 dec. 1837 i Paris, var prästson, studerade i Tübingen och kom 1787 som informator till Bordeaux. 1791 kom han till Paris och fick tack vare Dumouriez' protektion anställning i utrikesministeriet. Han blef legationssekreterare i London 1792 och i Neapel 1793, afdelningschef i utrikesministeriet 1794, fransk resident i Hamburg 1795, minister i Florens 1798 och var under några månader 1799 utrikesminister. Han vann sin efterträdare Talleyrands bevågenhet, blef tack vare honom minister i Schweiz 1800, i Lombardiet 1801, i Neder-Sachsen 1802, i Moldau 1805 och i Westfalen 1808--14. Under restaurationen upphöjdes han i grefligt stånd, blef medlem af "Conseil d'état" och fransk minister hos tyska förbundet (1815--29). Julimonarkien gjorde honom till minister i Dresden (1830--32) och pär af Frankrike (1832). Han var medlem af Franska institutet. För sin egendomliga karriär hade han framför allt att tacka sina vänskapsförbindelser med girondisterna och med Talleyrand. Se W. Lang, "Graf Reinhard" (1896). ^{E. A--t.} Reinhardsbrunn [ra'jnharts-], hertigens af Gotha lustslott, 1 km. från Friedrichroda, i en af de vackraste trakterna af Thüringerwald, med härliga parkanläggningar. Det var ursprungligen ett benediktinkloster, som, sedan det 1525 sköflats under bondekriget, sekulariserades och förvandlades till ett jaktslott. Det nuv. slottet byggdes i början af 1600-talet och restaurerades 1827--35. Reinhardt, Johannes Christofer Hagemann, dansk zoolog, f. 1776 i södra Norge, d. 1845, student 1793 i Köpenhamn, egnade sig tidigt åt naturvetenskap, blef sedan anställd vid naturhistoriska museet (1829 som administrerande inspektör) och 1813 professor vid universitetet. E. hade stora förtjänster om museets utvidgning och ordnande, men verkade hufvudsakligen genom sina föreläsningar (sedan 1809) och författade högst obetydligt. Viktigast af hans skrifter är hans Ichthyologiske bidrag til Grönlands fauna (1838) genom att i motsats till gängse åsikter visa, att Grönland i sin djurvärld sluter sig till Nord-Amerika, ej till Europa. 1822--28 var R. en bland utgifvarna af "Tidsskr. for naturvidenskaberne" och 1829--38 af "Maanedsskr. for literatur". -- R:s son Johan Theodor R., f. 1816, d. 1882, gjorde som deltagare i korvetten "Galatheas" världsomsegling 1845--47 samt under vistelse i Brasilien 1850--52 och 1854--56 värdefulla samlingar. R. blef 1848 inspektor vid naturhistoriska museets i Köpenhamn zoologiska afdelning, var 1856--72 docent i zoologi vid Polyteknisk læreanstalt i Köpenhamn och sedan 1861 professor vid universitetet. Han var en flitig och noggrann forskare och gjorde flera viktiga vetenskapliga iakttagelser, särskildt om lefvande och pleistocena däggdjur. Bland hans skrifter må nämnas Om Nordhvalen (jämte Eschricht, 1861), Fuglefaunaen i Brasiliens campos (1870), Coclodon (1879) och Grypotherium Darwinii (s. å.). -- Den sistnämndes syster Mathilda R., f. 1820, d. 1900, var alltsedan ungdomen förbunden med många af Köpenhamns främsta släkter och lämnade i sina Familieerindringer (2 bd, 1887--89) en värdefull källskrift till sin tids personhistoria. ^{E. Ebg. L--e.} Reinhardt, Frits, dansk historiker, ämbetsman, f. 1829, d. 1896, blef juris kandidat 1854 och var 1863--73 kontorschef i justitieministeriet. Han utgaf Kommunitetet og Regensen fra deres stiftelse til vore dage (1862; ny uppl. 1869), Et afsnit af den danske bondestands historie (1866; 4:e uppl. 1888), Orla Lehmann og hans samtid (1871) och Valdemar Atterdag og hans kongegjerning (1880). ^{E. Ebg.} Reinhardt [ra'jn-], Max, tysk teaterledare, f. 1873 i Baden vid Wien, fick 1893 anställning som skådespelare i Salzburg och 1894 vid den af O. Brahm ledda Deutsches theater i Berlin. R. inrättade i samma stad en cabaretartad skådebana, hvarur Das kleine theater utvecklade sig. Han blef 1900 direktör för Neues theater och innehar sedan 1905 Deutsches theater, hvarmed han förenade en teaterskola och (1906) Kammerspielhaus för uppförande af pjäser, som för sin intima verkan kräfva en liten scen. R. har vunnit ryktbarhet som en med fantasi och initiativ rikt utrustad regissör. Jämte Brahm företräder han den modernaste typen af regi, som sträfvar att tillgodose fordringarna på historisk stilenlighet, naturtrohet och ensemblespel samt därjämte själfständigt förverkliga skaldens intentioner. I denna anda har han iscensatt bl. a. Shaksperes "En midsommarnattsdröm", Goethes "Faust" och moderna dramer af Strindberg m. fl. Bland roller, hvari R. själf gjort lycka, må nämnas Mefistofeles och Filip II. R. hade 1911 stor framgång i Stockholm med Sofokles' "Konung Oidipus". ^{E. F--t.} Reinhart [ra'jn-], Martin, tysk reformator, lärjunge till Karlstadt, kom i okt. 1520 från Wittenbergs universitet till Köpenhamn på Kristian II:s önskan för att predika den nya läran, men återvände redan i febr. 1521, utan att ha skördat någon vinst af sin verksamhet. Han blef 1523 präst i Jena, men kort därpå afsatt, emedan han hyllade