Karlstadts nattvardslära; hans senare lefnadsöden äro okända. ^{E. Ebg.} <img l>

Reinhart [ra'jn-], Johann Christian, tysk målare, f. 1761 i Hof (Bajern), d. 1847 i Rom, studerade i Leipzig teologi, men vände sig 1778 till konsten, studerade vid akademien i Dresden och begaf sig 1789 till Rom. Där påverkades han af Carstens, Hackert och Koch. Han målade mest landskap från Roms omgifningar med framhållande af det stora och betydande i naturen, linjernas skönhet och formernas harmoni, sysselsatte sig däremot icke med detaljstudium af form eller ljuseffekter. Han blef jämte J. Koch en hufvudmålsman för det s. k. historiska landskapet. Till hans bästa målningar räknas hans landskap i Palazzo Massimi i Rom. Han är representerad i Nya pinakoteket i München af 4 landskap, i museet i Köln m. fl. Hans konstnärliga karaktär lär man bra känna genom hans Malerisch radierte prospecte aus Italien (1799, 72 blad). Jfr Baisch, "R. und seine kreise" (1882). (^{G--g N.}) <img l>

Reinhold [ra'jnhålt], Karl Leonhard, tysk filosof, f. 1758 i Wien, d. 1823, blef som helt ung novis i jesuitorden, och då denna förbjöds i Österrike, ingick han i ett barnabitkollegium i Wien, där han blef lärare i filosofi. Snart förde honom dock hans filosofiska studier så långt bort från kyrkoläran, att han vid 25 års ålder flydde ur klostret. Han blef nu medarbetare i Wielands tidskrift "Der teutsche Merkur", där han bl. a. skref Briefe über die Kantische philosophie (1786--87), som i hög grad bidrogo att göra Kants lära bekant i vidare kretsar. Då han 1787 blifvit professor i filosofi vid universitetet i Jena, slöt han sig till en början nära till den kantska filosofien. Men redan i sitt arbete Versuch einer neuen theorie des menschlichen vorstellungsvermögens (1789) gick han i vissa punkter utöfver Kant. Särskildt sökte han öfvervinna den kantska motsättningen å ena sidan mellan sinnlighet och förstånd och å den andra mellan teoretiskt och praktiskt förnuft. Han saknar hos Kant en högsta grundsats, ur hvilken allt kan härledas, och tror sig ha funnit en sådan i "satz des bewusstseins" (satsen om medvetandet), som han formulerar i följande princip: "Föreställningen särskiljes i medvetandet från det föreställda och från den föreställda samt refereras på båda". Härur söker R. härleda såväl teorien om det genom föremålen gifna innehållet i medvetandet som läran om de af subjektet spontant frambragta kunskapsformer, som till enhet sammansluta den gifna mångfalden. 1793 öfverflyttade han till Kiel, där han verkade som professor till sin död. Då han hos Fichte fann sitt enhetssträfvande ännu bättre tillgodosedt än i sin egen föregående filosofi, anslöt han sig i Auswahl vermischter schriften (1796) till dennes riktning, liksom han några år därefter påverkades af Bardili och längre fram af Jacobi. Hans slutliga ståndpunkt utvecklas i Die alte frage: was ist wahrheit? (1820). -- R:s biografi har skrifvits (1825) af hans son Ernst Reinhold R. (f. 1793, d. 1855), som från 1824 beklädde en filosofisk professur i Jena och liksom fadern utgick från den kantska filosofien, som han utvecklade till ideal-realism och spekulativ teism. -- Se äfven R. Keil, "Wieland and R." (1885). ^S--e. Reinhold, C., pseudonym. Se Köstlin 1. Reinholdt (ry. Rejngoldt), Aleksandr Aleksandrovitj, rysk litteraturhistoriker och högre ämbetsman, f. 1856, d. 1902 i Petersburg, författade Geschichte der russischen literatur von ihrem anfang bis auf die neueste zeit (1884--86), en för sin tid mycket grundlig öfversikt af den ryska litteraturens historia med värdefulla bibliografiska uppgifter. ^{A--d J.} <img r>

Reinick [ra'jn-], Robert, tysk målare och skald, f. 1805 i Danzig, d. 1852 i Dresden, fick genom studiet af Homeros och Theokritos sin håg väckt för poesi och konst. 1825 började han studera måleri hos K. Begas i Berlin och gjorde bekantskap med Kugler, som uppmuntrade honom att fortsätta med poesien. I Düsseldorf vistades han från 1838, egnade sig där åt kopparstickarkonsten, men måste upphöra till följd af ögonsjukdom, ådragen genom etsandet. 1838--41 vistades han i Rom, återvände till Tyskland, slog sig 1843 ned i Dresden, där han lefde sina sista år i poetiska och konstnärliga sysselsättningar. Af hans poetiska arbeten må nämnas den af honom jämte Kugler 1833 utgifna Liederbuch für deutsche künstler, hvarmed i Tyskland början gjordes att utge den sortens utstyrda verk, samt Lieder eines malers (1838), med 31 raderingar af honom själf, 30 af andra konstnärer i Düsseldorf. Vidare utgaf han Lieder (1844; i 5:e uppl. 1863 finns R:s biografi) samt böcker för ungdomen, såsom Illustrirtes ABC-buch für grosse und kleine kinder (1845), Lieder und fabeln für die jugend (1849) m. fl. Hans ungdomsdikter utkommo samlade under titeln Reinickes märchen-, lieder- und geschichtenbuch (14:e uppl. 1905). Därjämte öfversatte han Hebels "Alemannische gedichte" på högtyska (1851). Till många af dem komponerades musik af Spohr, Marschner, Schumann, Kücken m. fl. ^{C. R. N.*} Reinicke [ra'jn-], René, tysk målare och tecknare, f. 1860 nära Halle, studerade i Weimar,