1291 Reinickendorf-Reinoso 1292 Dusseldorf och Munchen, följde B. Piglhein till Palestina och deltog i utförandet af dennes Gol-gatapanorama, färdigt 1888. R. började s. å. lämna teckningar till "Fliegende blätter", skildrade där i med mycken finhet genomförda teckningar modernt storstadslif inom mer och mindre eleganta kretsar. Bland R:s målningar märkas Väntsal, Sorgsna tankar, Vid arbetet, Familjekonsert och Guvernantens ankomst. Han är representerad i Berlins nationalgalleri, i museer i Munchen, Weimar, Leipzig m. fl. G-g N. Reinickendorf 1. Berlin-R, [rarjn-], nordvästlig förstad till Berlin, reg.-omr. Potsdam. 34,299 inv. (1910). Realgymnasium. Järngjuterier, maskinfabriker, tillverkning af automobiler, gummi-varor, choklad m. m. Reiniger [ra'jn-], Otto, tysk målare, f. 1863, d. 1909, studerade i Stuttgart och Munchen, var framstående landskapsmålare och god tecknare (representerad i museerna i Stuttgart, Berlin, Dresden, Munchen m. fl.). G-g N. Reininger [ra'jn-], Robert, österrikisk filosof, f. 1864 i Linz, docent i Wien, är nykantian. Skrifter: Kants lehre vom inneren sinn (1900) och Philo-sophie des erkennens (1911). S-e. Reinisch [ra'jn-], Leo, österrikisk egyptolog och lingvist, f. 1832, 1868-1903 professor i egyptolog* i Wien, har flera gånger besökt Egypten och s. därom belägna länder (Eritrea och Abessinien) samt studerat där boende folkstammars språk och därom skrifvit bl. a. Die barea-sprache (1874), Die nuba-sprache (2 bd, 1879; grammatik, text och ordböcker), Texte, und wörterbuch der bilinsprache (1883, 1888) samt afhandlingar öfver kunama-, bilin-, saho-, kuara-, kafa-språken m. fl. (i Vet. akad:s i Wien "Sitzungsberichte"). Reimt, miner., tetragonalt, rent järnvolframat, FeW04, af svartbrun färg. Det är kändt från Japan. A. Hng. Reinkarnatiön (lat. reincarnätio), återfödelse till förnyadt jordelif. Reinke [ra'jn-], Johannes, tysk botanist, f. 3 febr. 1849 i Ziethen (Mecklenburg), blef 1873 e. o. och 1879 ord. professor i Göttingen samt 1885 professor i Kiel med förcståndarskap för dess botaniska trädgård. R:s tidigare forskning gällde företrädesvis hafsalgerna, hvaröfver han utgett Entwicklungsgeschicht-liche untersuchungen iiber die dictyotaceen des Golfes von Neapel, Entwicklungsgeschicht-liche untersuchungen ilber die cutleriaceen etc. (båda 1878), Ål-genflora der westlichen Ostsee deutschen anteils (1889), Atlas deutscher meeresalgen (1889-91). Som bidrag till kännedomen om hafskusterna har han skrifvit Botanisch-geologische streijziige an den kusten des herzogtums Schleswig (1903), Studien ilber die dunen unserer Ostseekilste (1-4, 1911-12) m. m. På senare tider har R:s författarskap mest rört sig kring allmänt biologiska frågor, såsom i de betydande verken Die entwicklung der naturwissenschaften, ins-besondere der biologie im 19. jahrhundert (1900), Einleitung in die theoretische biologie (1901; ny uppl. 1911), Grundzuge der biologie (1909), hvarjämte han i filosoferande form behandlat dels naturvetenskapens uppgift, dels några nyare biologiska problem. R. är en af gjord motståndare till den naturalistiska monismen, i motsats hvaremot han är böjd för en dualistisk och teistisk ståndpunkt. Inom naturfilosofien bekämpar han teorien om det naturliga urvalet som den väsentliga utvecklingsorsaken och antar som utpräglad vitalist ända-målsorsaker, hvilka som "dominanter" leda de organiska varelsernas utveckling; utan att själfva utföra mekaniskt arbete, bestämma dessa "öfver-energetiska" krafter riktningen af energiströmmarna inom organismerna. Skrifter: Die welt als tat, umrisse einer weltansicht auf naturwissenschaft-licher grundlage (1899; 5:e uppl. 1908), Philo-sophie der botanik (1905), Die natur und wir (1907; 2:a uppl. 1908), Ueber vererbung, eine grundfrage der biologie (1909), Die kunst der welt-anschauung (1911) m. fl. C. Lmn. S-e. Reinken [ra'jn-], Jan Adam's, holländsk-tysk organist, f. 1623 i Elsass, d. 1722 i Hamburg, kom fjortonårig till Deventer i Holland, då fadern utvandrade dit, var 1654-57 elev till H. Scheide-mann i Hamburg och efterträdde honom 1663 som organist vid S:t Katharinenkyrkan, hvilken syssla R. fyllde ännu vid 99 års ålder. Han räknades bland nordtyska orgelskolans yppersta mästare, och J. Seb. Bach vallfärdade flera gånger till Hamburg för att höra hans virtuosmässiga spel. Af R:s kompositioner (för violiner och klaver m. m.) äro Hortus musicus och Partite diverse i senare tid ånyo utg. af nederländska musikhistoriska sällskapet. E. F-t. Reinkens [ra'jn-], Joseph Hubert, tysk teolog, f. 1821, d. 1896, blef teol. professor i Breslau 1857 och valdes i juli 1873 af det gammalkatolska partiet till gammalkatolsk biskop (se Gammalkatoliker) och tog som sådan Bonn till vistelseort. Han var verksam äfven som författare. Se Beyschlag, "Bischof R." (1896) och J. M. Reinkens, "J. H. R." (1906). Reinmar [ra'jn-], namn på flera framstående tyska minnesångare. - R. von Hagenau (R. der al t e), d. före 1210, utöfvade sin konst vid hofvet i Wien, där han var Walter von der Vogel-weides lärare och vän, och åtnjuter anseende som en af minnesångens hjärtligaste representanter. Hans sånger finnas i "Des minnesangs friihling". Jfr E. Schmidt, "R." (1874), och Burdach, "R. und Walter von der Vogelweide" (1880). - R. von Zweter, blomstrade omkr. 1227, var från Rhentrakten; hans dikter äro öfvervägande satir och didaktik. De äro utgifna af Roethe (1887). Reinosa [räjnå'sa], ort i mexikanska staten Tamaulipas, på gränsen mot Texas, vid Rio Grande del Norte, som dit är farbar för ångbåtar. 6,137 inv. (1900). J. F. N. Reinoso [räjnå'så], Felix José, spansk författare, akademisk lärare och präst, f. 1772 i Sevilla, d. 1841 i Madrid, begagnade pseudonymen F i l e n o. Tills, med Alberto Lista y Aragön och José Maria Roldån stiftade R.