1293 Reinsaa-Reisenauer 1294 "Academia de las letras humanas", som egde bestånd 1793-1801. R. beklädde åtskilliga statstjänster och var redaktör för "Gaceta de Go-bierno". Hans dikt La inocencia perdida (syndafallet) prisbelönades 1799, Öda al Ser Supremo contra los impios que niegan su existencia och Elogio de Pelayo väckte stor uppmärksamhet. Af mycket intresse är hans Examen de los delitos de infidelidad imputados å los espanoles sometidos bajo la dominaciön francesca. R. har f. ö. publicerat Discurso acerca del estilo poético, Curso filosöfico de literatura, många afhandlingar i filosofi, litteratur och rättsvetenskap, och hans Reparos sobre los capitulos primeros y sobre el estilo del proyecto del cödigo penal är ett vittnesbörd om R:s lärdom på det rättsvetenskapliga området. Se Rivadeneiras "Biblioteca de autores espanoles" bd 29 och 67 med biografi af José Gallardo och samlingen "Bibliofiles andaluces" med biografi af Antonio Martin Villa. R:s namn är upptaget i Spanska akademiens "Catålogo de autoridades de la lengua". Ad. H-n. Reinsaa [-å], biflod till Oddaelven (Hardanger, S Bergenhus amt, Norge), i hvilken den utfaller genom det utomordentligt vackra dubbelfallet Laatefossen och Skarsfossen. K. V. H. Reinsdorf [ra'jns-], landskommun i sachsiska kretsen Zwickau, 5 km. s. ö. om Zwickau. 7,385 inv. (1910). Stenkolsgruvor, pappfabrikation. J. F. N. Reinskloster, urspr. Rein (kungsgård), norsk storgård på östkusten af Trondhjemsfjorden, S. Trondhjems amt. Rein skänktes af Olof Kyrre 1060 till Skule Tostesson Kongsfostre, som blef stamfader till konung Inge Baardssön (d. 1217) och dennes yngre halfbroder, tronpretendenten hertig Skule (d. 1240). Den sistnämnde upprättade omkr. 1226 i Rein ett nunnekloster. Första abbedissan var Skules syster, fru Sigrid Baardsdatter. Klostret antändes af blixten och brann ned 1317; dess ännu vackra ruiner äro bevarade. Efter reformationen öfvergick R. till kronogods, och den mäktiga fru Inger Ottesdotter på östråt blef dess "föreståndarinna". Efter hennes död (1555) blef R. med tillhörande jordagods, inalles 202 gårdar, ett världsligt län. Fastän många gårdar under tidernas lopp försålts, är R. ännu ett af de största jordagodsen i nordanf jällska Norge. K- V. JI. Reinstalléra (jfr Installera), ånyo insätta i utöfningen af ämbete. Reinthaler [ra'jn-], Karl Martin, tysk musiker, f. 1822 i Erfurt, d. 1896 i Bremen, studerade först teologi, sedermera musik för Marx i Berlin samt 1849-52 i Paris och Rom. 1853 blef han lärare vid Kölns konservatorium, 1858 musikdirektor, domkyrkoorganist och dirigent för sångakademien i Bremen, sedermera äfven för stadens "liedertafel" och konsertorkester. R. fick 1888 professors titel. Af hans kompositioner äro mest bekanta det flerstädes uppförda oratoriet Jephta, en prisbelönt Bismarckhymn, körverken In der wu&te och Das mädchen von Kola, operorna Edda (1875) och Kätchen von Heilbronn (1881) samt körsånger. A. L.* Rein w., vid växtnamn förkortning för tyske botanisten Kaspar Georg Karl Reinwardt (f. 1773, d. 1854 som professor och föreståndare för botaniska trädgården i Leiden; företog resor i Nederländska Ostindien). Reinöy, en långsträckt, fjällrik ö strax n. ö. om Tromsö, Norge. 138,44 kvkm. Glest bebyggd; 640 inv. (1910). R. är deladt mellan häradena Trom-söysund och Karlsöy. I v. skiljes ön af det trånga Langsund från Ringvassöy, i s. från fastlandet af det bredare Grötsund, som är den vanliga ångbåtsfarleden. K. V. H. Reis [reij ; plur. af port. myntnamnet real, se d. o.], ett 1911 aflyst portugisiskt räknemynt, som motsvarade ung. 0,4 öre och utmyntades endast i mångfalder, näml. i koppar stycken å 3, 5, 10 och 20 reis, i silfver å 50, 100, 200 och 500 reis, i guld å 1,000 (= milreis, se d. o.), 2,000, 5,000 och 10,000 reis. I Brasilien, där valutan af detta myntslag är ung. hälften lägre, präglas reisstycken å ännu högre belopp (de högsta i guld å 20,000 o. s. v.). Jfr Portugal, sp. 1450. Reis, Re j j is (arab. re3is, af ras, hufvud), "chef", president, kapten, är en inom den muhammedanska och särskildt den turkiska ämbetsmannavärlden ofta förekommande titel. - Reis e 1-kuttäb eféndi, "skrifvarnas chef" (oftast ensamt reis ejéndi), var förr den officiella benämningen på utrikesministern, som nu kallas charidjijja nazyr-y (se Näzir). - Reis p äsch a, president i ministerrådet, premiärminister, rikets högste ämbetsman under de tider, då storvesirsämbetet varit upphäfdt. H. A.* Reis [rajs], Philip p, tysk fysiker, f. 7 jan. 1834 i Gelnhausen, d. 14 jan. 1874, erhöll 1850 anställning vid en färgfabrik i Frankfurt a. M., men bedref samtidigt sedan 1853 studier i matematik och naturvetenskap, blef 1858 lärare vid Garnierska institutet i Friedrichsdorf vid Homburg. R. konstruerade 1860 den första telefonen. 1885 restes en staty öfver honom i hans födelsestad. T. E. A. Reischle [ra'jjle], Max, tysk evangelisk teolog, f. 1858, d. 1905, studerade i Tubingen först filosofi, sedan teologi, besökte därefter A. Ritschl i Göttingen och England samt var repetent i Tubingen 1883 -88. Efter några års skolverksamhet kallades han 1892 till professor i Giessen, 1895 till Göttingen och 1897 till Halle. R. var anhängare af den s. k. ritschlska teologien, men insåg tidigt dennas begränsning. De af Ritschl förbisedda problemen, som kommo på dagordningen, sedan den ritschlska teologien nått höjdpunkten af sitt inflytande, ville R. lösa med medvetet fasthållande af déii insats Ritschl, enligt hans uppfattning, gjort utöfver Schleiermacher. R:s tidiga död afbröt hans samvetsgranna och gedigna arbete på en dylik vidare-bildning af hans läromästares teologi. Bland R:s arbeten må nämnas Ein wort zur kontroverse uber die mystik in der theologie (1886), Werturteile und glaubensurteile (1900) och Theologie und religions-geschichte (1904). E. M. H. Reis-efendi. Se E f e n d i och under Reis. Reisendal. Se Reisenelven. Reisedaler [ra'js-]. Se Daler, sp. 1164. Reisenauer [ra'jåe-3, Alfred, tysk pianist, f. 1863 i Königsberg, d. 1907 i Libau (på en konsertresa), elev af Köhler och Liszt, uppträdde 1881 i Rom på en konsert jämte Liszt, men afbröt sin knappt påbörjade artistbana för att under halft-annat år studera juridik i Leipzig. Därpå åter-