1297 Reiss-Reisswolf 1298 betet Animadversiones ad grcecos auctores (5 bd, 1757-66). Af sin samtid var R. misskänd och måste uthärda de största umbäranden för att få sina arbeten tryckta. R:s brefväxling utgafs 1897 af R. Förster. - R:s lärda och begåfvade hustru, E r-nestine Christine R., född Muller (f. 1735, d. 1798), biträdde honom i hans filologiska arbeten och utgaf bl. a. hans själf biografi (1783). Reiss [rajs], Wilhelm, tysk geolog, f. 1838 i Mannheim, d. 1908, reste 1855-60 i södra Europa, på Madeira m. m., besökte 1866 Grekland och tillsammans med Stiibel 1868-77 Syd-Amerika. Efter att kortare tider ha varit ordförande i Ge-sellschaft fiir erdkunde och Gesellschaft fur anthro-pologie i Berlin lefde R. på sitt slott Könitz i Thii-ringen, sysselsatt med vetenskapligt författarskap, bland hvars många frukter må nämnas de i förening med Stiibel utgifna Las totenfeld von Ancon in Peru (3 bd, 1880-87) och Reisen in Sudamerika (1890 ff.). Reiss, Georg Mikael Döderlein, norsk musikhistoriker, f. 1861 i Kristiania, d. där 1914, blef jur. kandidat 1886, ingick tidigt vid kyrko-och undervisningsdepartementet och blef förste sekreterare 1899. Därjämte studerade han musik för Lindeman, 0. Winter-Hjelm och Gappelen samt vid musikhögskolan i Berlin och var från 1893 organist vid Petruskyrkan i Kristiania, skref musikkritik och var medarbetare i bl. a. T. Norlinds "Allmänt musiklexikon". R. komponerade kyrkokörer, sångromanser, piano- och orgelsaker m. m., men är märklig hufvudsakligen genom sina banbrytande forskningar rörande Norges medeltida musik. Sedan han idkat studier i neumer, paleografi och medeltida musikteori, särskildt hos Oskar Fleischer i Berlin, utgaf han öfversikten Det norske riksarkivs middelalderlige musikhaandskrifter (1907), gjorde vidare arkivundersökningar i Stockholm, Uppsala, Skara, Köpenhamn och Paris samt utgaf "To sekvenser for S:t Olav" (1910, i rekonstruerad 4-stämmig sättning) och (i Videnskabsselskabets skrifter) Musiken ved den middelalderlige Olavs-dyrkelse i Norden (1912) och "Tvo norröne latinske kvsede med melodiar" (1913). Med dessa arbeten skänkte han nya inblickar i de nordiska ländernas musik under medeltiden. R. förvärfvade 1913 musikhistorisk doktorsgrad vid Kristiania universitet (den första i sitt slag där). K. V. H. Reissiger [ra'js-]. 1. Karl Got t Ii e b R., tysk tonsättare, f. 1798 nära Wittenberg, d. 1859 i Dresden, studerade teologi och därefter musik för Schicht samt i Wien, München och Italien. Han blef 1826 musikdirektor vid tyska operan i Dresden, sedermera hof kapellmästare där (efter Weber). R. var en skicklig, fruktsam och på sin tid omtyckt kompositör, hvars många alster nu äro så godt som alldeles glömda. Längst ha bibehållit sig uvertyrerna till Die jelsenmuJile och Y'elva, några pianotrior samt en vals, allbekant under det falska namnet Webers sista tanke. Han skref flera operor, ett oratorium, mässor, hymner, saker för orkester och en mängd kammarmusik, pianosoli samt visor, som förebåda Abts och Klickens känslosamma stil och på sin tid sjöngos mycket äfven i Sverige, m. m. Han blef 1841 led. af Mus. akad. i Stockholm. - 2. Fredrik August R., den föregåendes broder, tysk-norsk tonsättare, f. 26 juli 1809 nära Wittenberg, d. 2 mars 1883 i Fredrikshald, studerade från 1830 teologi i Berlin, men egnade sig snart åt musiken under ledning af Dehn. 1840 kallades han till musikdirigent vid Kristiania teater, höjde betydligt dess orkester och instuderade 33 operor. Därjämte tjänstgjorde han som organist vid katolska kyrkan och dirigent för "Det philhar-moniske selskab". År 1850 måste han träda tillbaka för en italiensk trupp, som engagerades vid Kristiania teater. Han erhöll då plats som organist i Fredrikshald, blef tilllika dirigent för "Fredriksstenske musikkorps" och flera sångföreningar samt verkade äfven som pianolärare. Utom en stor mängd saker för militärmusik skref R. flera kantater, ett Requiem öfver Karl Johan, deklamatoriet Ved Karmö, konsert-uvertyrer, mässor m. fl. större verk. Pianostycken af honom utkommo i Leipzig, solosånger i Stockholm, en stråkkvintett i Paris, orgelstycken och manskvartetter i Kristiania. Hans kompositioner ega väl ingen påfallande originalitet, men utmärka sig för enkel, välljudande melodi, harmonisk fyllighet, flytande och tacksam faktur. Hans manskvartetter ha vunnit stor och rättvis popularitet, framför allt Olav Trygvason, Höjest löfter jeg da guldpokalen, Til Sverge ("Se hist ved östresaltets vove") och En sangers bön, som äro att räkna till Nordens bästa kvartettlitteratur. A. L.* Reissmann [ra'js-], August, tysk musiker och skriftställare, f. 1825 i Frankenstein, d. 1903 i Berlin, lärjunge till Mosewius, Richter m. fl., lefde såsom musikskriftställare först i Weimar och Halle, sedermera (1863-80) i Berlin, där han (1866-74) höll musikhistoriska föreläsningar i Sterns konserva-torium, slutligen i Leipzig (där han 1875 blef filos, doktor), Wiesbaden och sist i Berlin. Hans förnämsta arbete är Das deutsche Hed in seiner histo-rischen entwickelung (1861; 2:a uppl. 1874 med titel Geschichte des deutschen liedes). Hans öfriga historiska arbeten äro mer eller mindre kompilationer, dock med själfständiga åsikter. Bland hans många verk af olika slag må nämnas Allgemeine geschichte der musik (3 bd, 1863-64), Lehrbuch der musikalischen komposition (3 bd, 1866-71), Klavier- und gesangschule (2 bd, 1876), Illustrirte geschichte der deutschen musik (1880; 2:a uppl. 1882) samt omtyckta biografier öfver Schumann (1865; 3:e uppl. 1879), Mendelssohn (1867; 3:e uppl. 1893), Schubert (1873), Haydn (1879), Bach (1881), Handel (1882), Gluck (s. å.), Weber (1883). Från 1876 till 1883 redigerade han Mendels stora musiklexikon (bd 6-10) och utgaf 1882 ett utdrag däraf: Handlexikon der tonkunst. Hans kompositioner (flera operor, körverk, violin- och pianosaker, sånger) ha icke väckt någon större uppmärksamhet. A. L.* Reisswolf [ra'jsvålf], ty., 1. P lysmask! n. Se Damm, sp. 1219 med fig.