- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1313-1314

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rekviem - Rekvirera - Rekvisition - Rekvisitionsförplägnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1313 Rekvirera-Rekvisitionsförplägnad 1314 ceternam dona eis, domine ("Gif dem, Herre, den eviga hvilan"). Musikaliskt skiljer den sig från den vanliga mässan (se d. o.) genom att "Kyrie" föregås af den ofvannämnda antifonien samt att "Gloria" och "Credo" ersättas af den gamla sekvensen Dies irce (se d. o.), som skildrar yttersta domens fasor och vanligen anses som själamässans förnämsta sats, samt af offertoriet Domine Jesu Christe. Berömda själamässor äro komponerade af Palestrina, Orlando Lasso (i deras är "Dies irse" utelämnadt), Cavalli, Jommelli, Mozart, Cherubini (två), Berlioz, Kiel (två), Brahms, Verdi och Sgam-bati. Brahms' storslagna och gripande "Ein deut-sches requiem" är icke byggdt på de vanliga text-orden, utan på fritt valda bibelställen. J. A. Josephsons uttrycksfulla rekviem (för manskör a cappella) är tonsatt endast till begynnelsesatsens text. A. L.* Rekvirera (af lat. requirere, söka efter, begära), beställa, tinga, införskrifva, efterskicka; utskrifva leveranser till trupper. - Rekvisitum, erforderlig sak, någonting oumbärligt; plur. rekvisita, tillbehör, förnödenheter, på teaterspråket de icke till dekorationerna eller garderoben hörande utrustningsföremål, som behof vas för uppförande af ett skådespel. Rekvisition ise E ek vi re ra). 1. Beställning, tingande, begäran om handräckning; till följd af rekvisition lämnade varor. - 2. Folkr, och krigsv., pålaga, som fienden utkräfver af den fredliga befolkningen på besatta (ockuperade) orter för härens underhåll eller andra ändamål och som består antingen i vissa ting, såsom lifsmedel, furage, persedlar af olika slag, bostäder, fordon, hästar m. m., eller i vissa arbetsprestationer, såsom dagsverken och körslor. Rätt till sådana rekvisitioner har i alla tider utöfvats af fientlig truppstyrka. Den bör dock hålla sig inom lämpliga gränser för att ej få utseende af plundring, och endast högste befälhafvaren för en armé eller befälhafvare för själfständiga detachement bör rätt tillkomma att anbefalla rekvisitioner; deras utkräfvande må icke göras af lägre befälhafvare än regementschefer eller detacherade bataljonschefer. Rekvisitioner böra betalas, i synnerhet om orten tillika skall utgöra kontribution (se d. o.). Anser man sig icke behöfva ge ersättning för rekvisitioner, lämnas kvitto på dem, hvarefter vid krigets slut af göres, huru med dessa kvittons inlösen skall förfaras. Lämnas ej rekvisitioner godvilligt, tagas de enligt gällande krigsbruk med våld. I Sverige egde konungen enligt Regeringsformens § 74 utan riksdagens hörande till utförande af ett uppkommet krig mot omedelbar ersättning i penningar af statsmedlen fordra "det sammanskott af födande varor, som uti en landsort kan blifva erforderligt till krigsfolks underhållande under tåg eller marsch". Denna föråldrade lydelse utbyttes slutligen enligt 1894 års riksdags beslut mot följande: "Från den dag, då--------rikets krigsmakt eller någon del däraf ställes på krigsfot, vare sig för upprätthållande af rikets neutralitet, därest den, vid krig mellan främmande makter, af någon bland de krigförande skulle hotas eller kränkas, eller för afvärjande af ett befaradt eller börjadt angrepp, och intill den dag, då krigsmakten skall återgå till fredsfot, ege konungen att i den ordning, på det sätt och på Tryckt den 12/7 15 de villkor samt med den skyldighet för staten till ersättning, som bestämmas i särskild af konungen och riksdagen samfälldt stiftad lag, låta af kommuner eller enskilda utfordra förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att i orten tillgå, och som erfordras för fyllande af sådana krigsmaktens oundgängliga behof, hvilka icke på annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses". De närmare bestämmelserna, huru förfaras skall vid rekvisitions utförande, innehållas i två lagar af 24 maj 1895 ("Lag ang. skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behof" och "Lag ang. anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens ställande på krigsfot", Sv. förf:s-saml. n:r 43), båda med ändringar och tilläggsbestämmelser. Konungens beslut rörande dagen, då rekvisitionsrätten skall inträda, skall fattas i statsrådet. För att behandla ärenden rörande rekvisition skall inom hvarje landstingsområde finnas en kommission, bestående af en af landstinget vald ledamot som ordförande, en af vederbörande arméfördelningschef utsedd officer eller intendenturtjänsteman samt en af K. M:ts befallningshafvande utsedd civil tjänsteman som ledamöter. - Rekvisition skall göras genom rekvisitionsskrifvelse, ställd till K. M:ts befallningshafvande eller denne underlydande myndighet och angifvande de föremål rekvisitionen omfattar. Betalning eller kvitto på det levererade skall lämnas. Om rekvisition af hästar och fordon se Hästanskaffning för krigsbehof. Se vidare Rekvisitionsförplägnad. 2. C. O. N. Rekvisitionsförplägnad, krigsv., kallas det sätt för truppers underhåll i krig, då lif smedlen anskaffas medelst rekvisition. Med de stora arméer, som fransmännen under revolutionen uppställde, och med den nybildning, som inträdde i alla deras delar, blef ett fasthållande vid magasinsförpläg-naden (se d. o.) icke längre möjligt, och då revolutionen tillika upplifvade plundringssystemets grundsats, att kriget skall föda kriget, fanns icke annat medel än att anlita rekvisition, som i de franska truppernas händer föga skilde sig från plundring. Napoleon I använde i öfvervägande grad detta underhållssätt, och sedermera har det användts, i den mån det varit möjligt, och väsentligt bidragit till den hastighet, med hvilken krigs-rörelserna under 1800-talet i allmänhet utfördes. I eget land bör man så vidt möjligt ersätta rekvisitionen med frivilligt uppköp i krigsorten, och äfven i fientligt land kan detta sätt lämna bättre resultat. Rekvisitionerna användas antingen för att bakom armén fylla förråd och tömda lifsmedels-kolonner eller ock vid själfva armén, då de större af delningarna, t. ex. arméfördelningarna och möjligen ända ned till regementena, få hvar sitt bestämda område, lämpligen förläggningsområdena, inom hvilka de ega verkställa rekvisition. Detacherade afdelningar, t. ex. det långt framsända kavalleriet, måste vanligen erhålla rätt att omedelbart rekvirera. Sådana förnödenheter, som icke kunna anskaffas medelst rekvisition, måste tillhandahållas från förråd. När enligt svenska bestämmelser (se Rekvisition) truppers underhåll skall ske omedelbart genom rekvisition, erhåller hvarje arméfördelning eller motsvarande afdelning 22 b. 42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free