Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rekrytera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1315
Rekvisitionsledare-Rekylhämningsmedel
1316
sitt rekvisitionsområde, hvilket kan delas
mellan regementena. Eekvisitionen påbjudes
genom rekvi-sitionsskrif velse, ställd till
civil eller kommunal myndighet. Denna utfärdar
rekvisitionspåbud till kommuner o. d. med uppgift
på förnödenheter, som skola aflämnas, plats och tid
därför m. m. Att mottaga det rekvirerade utses af
vederbörande befälhafvare rekvisitionsledare, helst
intendenturtjänste-män. Kvitto på det rekvirerade
skall lämnas, därest betalning icke genast sker. Skola
magasin fyllas genom rekvisition, liksom genom
köp, sker detta genom etappmyndigheternas försorg.
C. O. N.
Rekvisitiönsledare, krigsv. Se R e k v i s
i-tionsförplägnad.
Rekvisitiönsområde, krigsv. Se
Rekvisi-tionsförplägnad.
Rekvisitiönspåbud, krigsv. Se Rekvisi-tionsförplägnad.
Rekvisitiönsskrifvelse, krigsv. Se E ek
visi-tionsförplägnad.
Rekvisltum. Se Rekvirera.
Rekyl [-kyl], fr. recul, krigsv., den
tillbakastud-sande rörelse ett eldvapen eller viss
del af detsamma, det s. k. rekylerande systemet
(K), erhåller till följd af det vid skottlossningen
alstrade gastrycket mot stötbottnen. Då vapnets
alla delar äro stelt förbundna med hvarandra, såsom
fallet var vid de äldre artilleripjäserna och ännu
är vid de i bruk varande handeldvapnen, blir hela
vapnet rekylerande. Yid moderna artilleripjäser
däremot deltar endast eldröret jämte en del af
rekylhäminrättnin-gen i den egentliga rekylrörelsen,
hvaremot lavetten endast föga rubbas (jfr Kanon,
sp. 785, och Lavettage, sp. 1425). Lavettens rörelse
vid sådana pjäser inskränker sig vanligen därtill,
att dess främre del något lyfter sig från marken,
s. k. hoppning. Yid mycket kraftiga artilleripjäser
blir dock därjämte en viss, vanligen obetydlig
tillbaka-studsning af lavetten oundviklig. Yid
automatiska handeldvapen förekommer visserligen
inom vapnet en rekylerande del, vanligen pipan,
som är elastiskt förenad med vapnets hufvuddel, men
föreningen är ej så anordnad, att rekylen af vapnet
i dess helhet kunnat förminskas. Rekylrörelsens
hastighet är i början ringa, men tilltar, intill
dess motståndet mot rekylen blir större än gastrycket
bakåt. Tankes det rekylerande systemet röra sig jritt,
erhåller det sin maximihastighet en stund efter
det projektilen (P) lämnat mynningen eller, närmare
angifvet, då gaserna utströmmat ur loppet, så att
trycket där nedgått till l atmosfär. I allmänhet menas
med rekylhastighet (u0) det värde denna hastighet
(sålunda vid fri rörelse) uppnår i det ögonblick,
då projektilen lämnar mynningen. Bortser man från
gasmassans rörelse i loppet, kan man sätta u0 =
PY0 : K (om Y0 se K u l b a n a, sp. 195). Med
rekylarbete 1. rekylenergi menas den rörelseenergi
det rekylerande systemet i detta ögonblick har
eller matematiskt uttryckt P2 . Y02 : 2gK. Då
rekylerande systemet i verkligheten aldrig rör sig
fritt, uppnår naturligtvis hvarken rekylhastighet
eller rekylenergi de här angifna tänkta värdena,
men dessa ligga dock till grund för beräknandet
af motståndet i rekylhäminrätt-ninpren. - Rekylen
ansågs förr som en uteslutande skadlig företeelse,
emedan den hindrade eldhastighetens uppdrifvande och
särskildt vid handeldvap-
nen tvingade till en långt drifven kaliberminskning,
men på senare tid har man också dragit nytta af
rekylen, i det man användt den för att åstadkomma
de automatiska eldvapnen. Så t. ex. är det helt och
hållet rekylen man har att tacka för tillkomsten
af de nu så viktiga kulsprutorna. Jfr H a n d e l
d v a p en, sp. 1314 och 1317, och Kulspruta samt
fig. 14 till art. Kanon och fig. 8 i art. Lavettage.
G. af Wdt.
Rekylarbete, krigsv. Se Rekyl.
Rekylbana, artill., kallas vid artilleripjäser med
eldrörsrekyl den glidbana, hvarpå eldröret rekylerar
och åter framföres. Rekylbanan utgöres vanligen af
vaggans öfre plana del, på båda sidorna bildande
längsgående falsar, hvilka omfattas af 2-3 par
med eldröret fast förenade rekylklor. Härigenom
fasthålles eldröret vid vaggan, samtidigt med att
dess rekylrörelse styres på denna. Jfr Lavettage,
sp. 1425. G. af Wdt.
Rekylbroms, artill. Se Skjutbroms.
Rekylerande pipa, krigsv. Om kulspruta med rekylerande
pipa se Kulspruta, sp. 219.
Rekylfjäder, krigsv., kallas vid moderna eldvapen
den spiralfjäder, som har till uppgift att efter
fullbordad rekyl framföra den rekylerande delen i
dess ursprungliga läge. Yid artilleripjäser förekomma
rekylfjädrar endast i hydrauliska broms-inrättningar,
under det att vid hydropneumatiska rekylfjäderns
uppgift öfvertas af komprimerad luft. Rekylfjädern
bidrar visserligen att direkt motverka rekylen,
alldenstund den härvid måste spännas, men detta är
eljest hydraulikens, ej rekylfjäderns uppgift. Yid
automatiska handeldvapen och kulsprutor förekomma
äfven rekylfjädrar, enär där alltid en viss vapendel,
vanligen pipan, masta göras rekylerbar för att
kunna frambringa de för omladdningen erforderliga
mekanismrörelserna. Yid vapen med piprekyl omsluter
rekylfjädern pipan och sammantryckes mellan
rekylmantelns bakre del samt en af sats på pipans
främre del. Jfr Han d-eld vapen, sp. 1317, Lavettage,
sp. 1425, och Rekylhämningsmedel. G. af Wdt.
Rekylgevär, krigsv., automatiskt gevär, vid hvilket
mekanismens funktionerande åstadkommes genom pipans
rekyl. Jfr H a n d el d va p en, sp. 1314 och 1317.
G. af Wdt.
Rekylhastighet, krigsv. Se Rekyl.
Rekylhäminrättning, artill., sammanfattningen af de
delar, som tillhöra det inre rekylhämnings-medlet
vid ett eldvapen. Se Rekylhämningsmedel.
G. af Wdt.
Rekylhämningsmedel, artill. Hämmandet af ett
eldvapens rekyl har varit ett synnerligen svårt
konstruktionsproblem. I äldre tider funnos därför inga
rekylhämningsmedel alls, och än i dag saknas de vid
alla handeldvapen. Yid artilleripjäser ha de däremot
införts och vunnit rätt stor fulländning. Det äldsta
medlet var släpskorna, starka järnskor eller kilar,
som vid skjutning placerades under lavetthjulen samt
med kedjor voro förenade bakåt med lavetten. Skorna
och hjulen låste ömsesidigt hvarandra, och de förra
hämmade medelst kedjorna äfven lavetten. Den vid
släpskorna till-lämpade idén har sedermera utvecklats
och gett upphof till kraftiga s. k. ex centerbromsar,
som dock ha olägenheten att vara väl tunga. På
1890-talet infördes till svenska fältkanonen den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
