1321 Relativ majoritet-Relief 1322 tionspotentialen. Gravitationens verkningar måste anses fortplanta sig med ändlig hastighet, praktiskt taget med ljusets. - De utarbetade relativitets-teorierna ha stort filosofiskt värde. Med fysikens praktiska tillämpning ha de emellertid intet att skaffa, enär de nya teoriernas egendomligheter bli af betydelse först, när det är fråga om astronomiskt enorma afstånd eller om hastigheter af samma storleksordning som ljusets. &-r H- Relativ majoritet, statsr. Se Omröstning, sp. 707. Relativtal, astron. Se Solen. Relativt krigskontraband, jur. Se Kontraband, sp. 906. Relativum (lat., "syftande på", "hänförande sig till", med underförst. verbum, ord), gramm., en beteckning för sådana ord (pronomina, af dem härledda adverb och konjunktioner), som så förbinda satser med hvarandra, att den af relativet inledda satsen uppfattas som bisats, uttryckande olika slag af syntaktiska förhållanden, såsom attribut, rums-, tids-, orsaksadverbial o. s. v. Vanligen förstås under relativum relativt pronomen (se Pronomen). K. F. J. Relaxa'ntia 1. endast Laxa'ntia, lat., förr nyttjad term, liktydig med laxativ, afförande medel (se d. o.). Relaxation (lat. relaxatio, lösgöring, befriande, mildring). Se Inteckning, sp. 754-755. Relaxationsmetoden, skpsb., en af F. H. af Chapman uppgjord konstruktionsmetod för att åt ett fartygs undervattenskropp ge den för välseglin g lämpligaste formen. 1794 utförde Chapman en mängd (öfver 2,000) försök med olika formade kroppar för att utröna, hvilken form visade sig förorsaka minsta motstånd vid kroppens rörelse i vatten. Bland de resultat, hvilka erhöllos af dessa försök, var det särskildt ett, som gaf anledning till uppkomsten af den ifrågavarande konstruktionsmetoden. Chapman hade nämligen funnit, att i hänseende till akterskeppets form den kropp rönte minsta motstånd, hvars akterskepps diago-naler gjorde 13° 17' vinkel mot en i diagonalens plan dragen horisontal linje. Detta rön tillämpade han därför vid konstruktion af fartyg på det sätt, att han såvidt möjligt gjorde diagonalerna i och under fartygets låringar rätliniga samt löpande i sådan riktning, som i det föregående blifvit angifvet. En af dessa diagonaler kallade han relaxationslinjen, och hela metoden, som grundades på tillämpningen af relaxationslinjen, fick namn af relaxationsmetoden. Chapman öfvergick emellertid sedermera från denna metod till den äfven af honom framställda paraboliska konstruktionsmetoden. (Jfr Chapman, F. H. af.) J.G.B. (C.K.S.) Relaxera (lat. relaxare, göra lös igen), ned-spänna, vederkvicka, mildra. Relegation (lat. relegatio), förvisning från skola eller bildningsanstalt (se under Förvisning). - Relegatio var i det gamla Rom ursprungligen ett straff inom familjen, i det att husfadern kunde förvisa barn och slafvar till någon landtgård, där de hade att förrätta hårdt arbete. Under kejsartiden blefvo förvisning till ett bestämdt ställe (deportatio) och förvisning från ett ställe (vanligen Kom) vare sig med fritt val af boningsort eller till någon viss plats vanliga straff. Med det senare straffet eller relegationen var icke, som med deportationen, förenad förlust af medborgarrätt eller förmögenhet. Litt.: Th. Mommsen, "Römisches strafrecht" (1899). - Relegera, fr. reléguer, aflägsna, förvisa lärjunge från läroverk eller högskola. Relegera. Se Relegation. Releva'nt (af lat. relevare, höja, lyfta), viktig, betydelsefull. Relevé [rolve], kokk., kallas i den franska kokkonsten de rätter (fisk o. d. eller kött), som följa närmast efter soppan (Relevé de poisson och R. de boucherie). Relevera (fr. relever], förhöja, upphjälpa. Relévium (lat.; fr. relief). Se Länsväsen, sp. 199. Relief [-liä'ff], fr. relief, it. rilievo (af lat. relevare, upphöja), "upphöjdt arbete", skulptur, där figurerna eller ornamenten höja sig från ett gemensamt underlag, en bakgrund, vid hvilken de äro fästa. Reliefen kan således liksom en målning eller teckning ses från endast en sida, i motsats till statyer och grupper, som äro fristående och kunna ses från alla sidor. - När bilderna föga höja sig öfver ytan, kallas framställningen l å g-l. plan-relief (bas-relief, basso rilievo); när de framträda med ungefär hälften af den fulla rundningen, heter det hög-relief (haut-relief, allo rilievo}. För mellanliggande grader användes rätt och slätt benämningen relief eller half relief (demi-relief, mezzo rilievo). En ofver-gång från den enkla, i sten, trä e. d. ristade eller graverade konturteckningen till lågreliefer bildar den s. k. k o i l a n a g l y f en (se d. o.), karakteristisk för den egyptiska konsten. I motsats härtill förekomma inom den senromerska liksom inom renässansens konst reliefer, där vissa delar, t. ex. hufvud, ben, blommor, äro utarbetade i full rundning och fritt höja sig från ytan. - Som en regel inom hvarje konsthistorisk utvecklingsperiod kan antagas, att reliefen fortskrider från låg till hög, liksom att figurerna i början ställas i ett plan, medan man sedermera söker genomföra en perspektivisk anordning med figurerna af olika storlek på förgrund, mellanplan och bakgrund. Exempel på det förra kompositionssättet äro t. ex. Parthenonrelieferna från den grekiska konstens blomstringstid (se fig. på pl. II till art. B i l d h u g g a r k o n s t), på det senare Ghibertis bronsdörrar till baptisteriet i Florens från renässansens första skede (se pl. till art. Ghiberti). Reliefen behandlas i den samtida konsten med största frihet, framför allt i italiensk och spansk skulptur. Reliefer från den grekisk-romerska antiken finnas afbildade i bl. a. artiklarna Alexandersarkofagen, Amfion, Bellerofon, Bildhuggarkonst (pl. II-IV), Dans (fig. 2 o. 4), Dionysos (fig. 1), Eleusis (fig. 2), Germaner, Helena, Hieroduler, Magne-sia, Mithra, Nereider, Okeanos, Orfeus, Pergamon (fig. 4) och Poseidon; från andra forntida folk i art. Assyrien, Babylonien, Bildhuggarkonst (pl. I), Egypten (pl. III), Filistéer, Fornlämningar (amerikanska), Hammurabi, Persepolis m. fi.; från den kristna tiden bl. a. i art. Bildhuggarkonst (pl. V-VII) och Pistoja.