1325 Religionsbrott-Religionsfilosofi 1326 stantism); Judendom; Islam; (ang. Indiens) Brahman, Buddismen, Hinduism, J a i n a, Mytologi (indisk) och Veda-reli-g i o n e n ; se vidare om forntida religioner B a-bylonien (sp. 584, 587-588), Egypten (fornreligion), Mazdeism (Parsism), Mytologi (grekisk, romersk, nordisk, finsk, lapsk, slavisk), Tao (Kinas fornreligion), Japan (sp. 1270), Indianer (sp. 495). Se äfven artiklar om hvarjehanda naturfolk samt A n k u 11, A n i-mism, Bilddyrkan, Djurkult, Fetisch, Källkult, Måndyrkan, Naturdyrkan, Schamanism, S o l d y r k a n, Stenkult, Stjärndyrkan och Trädkult. I fråga om fördelningen af de olika religionernas bekännare på jordens befolkning i slutet af 1800- talet har H. A. Krose efter bästa källor verkställt följande beräkning: 1) Kristna.............. 549,017,000 35,7 proc. Romersk-katolska......... 264,506,000 Protestanter.............. 166,627,000 Grekisk-ortodoxa.......... 109,147,000 Raskolniker.............. 2,173,000 Sekterister i Orienten omkr. 6,564,000 2) Judar................ 3) Muhammedaner.... 4) Bramaner........... 5) Gamla indiska kulters bekännare .... 6) Buddister............ 7) Anhängare af Kong-fu-tse och ankulten 8) Taoister............ 9) Shintoister ......... 10) Fetischtillbedjare och andra hedningar ................... 11) öfriga, ej specificerade............... 11,037,000 202,048,000 210,100,000 0,7 13,2 13,7 12,114,000 0,8 120,250,000(9) 7,8 235,000,000(9) 15,3 32,000,000 2,i 17,000,000 l,i 144,700,000 9,4 2,844,000 0,2 Totala befolkningen 1,536,110,000 100,o proc. Religionsbrott, jur., kallas i vidsträckt mening alla förbrytelser, som på något sätt stå i samband med religionen. Förr betraktades som religionsbrott en mängd förbrytelser, hvilka numera antingen försvunnit ur strafflagarna, såsom affall från statskyrkans lära (i Sverige straffritt sedan 1860), eller också där hänföras till helt andra förbrytelsegrupper, såsom fallet är med mened och kyrk-stöld. Enligt nutida rättsuppfattning äro religionsbrotten straffbara dels som egnade att undergräfva aktningen för religionen inom samhället, dels som angrepp på en enskild rätt, nämligen människors rätt till religionsfrid. Allteftersom den förra eller den senare synpunkten är den öfvervägande, kallas dessa brott religionsbrott i inskränkt mening och religions]'ridsbrott. I svenska strafflagen behandlas de förra i 7:e kap. ("Om religionsbrott"), de senare i ll:e kap. ("Om fridsbrott"). Förstnämnda kapitel omfattar endast angrepp på föremål, som för den svenska statskyrkan äro heliga. Hvad där straffas är dels hädelse, lastande och gäckande af Guds ord eller sakramenten samt gäckeri med gudstjänsten -, i hvilka fall sedan 1887 därjämte förutsattes, att gärningen åstadkommit "allmän förargelse" -, dels sabbatsbrott. Utöfver de straffbestämmelser för religionsbrott, som strafflagen innehåller, förekomma ytterligare ett numera för- åldradt sådant i Tryckfrihetsförordningen (för för-nekelse af en Gud och ett lif efter detta eller af den rena evangeliska läran) äfvensom ännu ett-par andra i förordningar af 1868 (för den, som vid evangelisk-lutherska bekännares andaktsöfningar uppträder med föredrag, som anses leda till söndring i kyrkligt hänseende eller till förakt för den allmänna gudstjänsten eller eljest till under-gräfvande af religionens helgd, och ej ställer sig till efterrättelse kyrkorådets förbud emot vidare uppträdande inom församlingen) och af 1869 (för proselytmakeri med användande af i sig förkastliga medel, såsom svek, hotelser o. s. v.). Bland fridsbrotten i strafflagens 11 :e kap. behandlas störande af gudstjänsten (statskyrkans eller till offentlig religionsöfning berättigad främmande församlings), äfvensom störande af sammankomst af medlemmar af dessa samfund för gemensam andaktsöfning, som ej är att hänföra till gudstjänst. - I främmande strafflagar har man i allmänhet äfven i fråga om religionsbrott i inskränkt mening förlänat straff-skydd åt alla inom riket tillåtna religionssamfund. Straffbestämmelserna bestå då vanligen i ett allmänt straff bud för den, som offentligen förhånar någon inom riket tillåten trosbekännelse. Och vid de yrkanden, som i svenska riksdagen vid flera tillfällen gjorts om upphäfvande af hithörande straffbestämmelser, har äfven föreslagits att i stället utbyta dem mot en dylik bestämmelse. Detta skulle emellertid för den svenska rättens del betyda ett steg tillbaka i rättsutveckling, ty ett i viss mån likartadt straff för "åstadkommande af förargelse hos främmande trosbekännare genom gäckeri med deras troslära" (i straffl. 11: 3) blef hos oss upphäfdt genom 1890 års lagändring. Det kan också starkt ifrågasättas, om icke sådana straffbud lägga ett alldeles för starkt band på den enskildes yttrandefrihet till men för den religiösa utvecklingen. Dylika öfverväganden ha i fransk rätt ledt till att i förevarande afseende nöja sig med ett straff bud för den, "som kränker kultföremåls helgd på sådana ställen, som äro bestämda för eller faktiskt begagnas för denna kults utöfvande" (code pénal, art. 262). Äfven denna straffbestämmelse upphäfdes emellertid därstädes genom den ryktbara lagen om skilsmässa mellan stat och kyrka af år 1905. Numera finnes i Frankrike öfver hufvud endast straff för störande af gudstjänstutöfning samt för obehörigt proselytmakeri. N. S-g. Religiönsedikt, af statsmyndigheterna utfärdadt påbud ang. religionsbekännelser i riket (tillstäd-jande af eller inskränkning i sådanas utöfning), såsom Milanoediktet (år 313), hvarigenom kristna kyrkan erkändes af staten, Wormsediktet (1521), som förklarade Luther i akt, S:t Germainediktet (1570) och Nantesiska ediktet (se d. o.; 1598), som gåfvo hugenotterna fri religionsutöfning m. m. Religionsfilosofi, den del af filosofien, hvars föremål är religionen. Den utgår från det historiska faktum af religion och religiositet (religionshistoria), analyserar det religiösa lifvet dels hos individen, dels som samhällsföreteelse (religionspsykologi), pröfvar de religiösa föreställningarnas sanningsvärde (religiös kunskapskritik), utvecklar ur de religiösa begreppen absoluta fordringar på den mänskliga viljan (religiös etik) samt söker slutligen