m. fl. insjöar, som en gång utgjorde delar af hafvet. Dessa former, som lyckats öfverlefva vattnets öfvergång från salt till sött, ha blifvit i så måtto förändrade, att de kunna sägas utgöra förkrympta varieteter af arter, som i mer eller mindre oförändradt skick lefva i Ishafvet. Som reliktformer måste ock de nära släktingar till nordiska djur uppfattas, som finnas t. ex. i Alperna, alltså i trakter, hvilka äro ganska långt aflägsna från dessa djurtypers öfriga utbredningsområde. L-e. Reliktsjö. Se Insjö, sp. 723. Reling, skpsb. Se Ledstång. - I en båt förstås med reling öfre delen af sidan. Jfr Brädgång. C. K. S. Relingsklyka, sjöv. Se Klyka med fig. Relingslist, skpsb. Se List 2. Relingslogg, sjöv. Se Logg, sp. 975. Relingsmanning, sjöv. Se Manna reling. Reliquiarium, lat., relikgömma (se d. o.). Reljkovic [], Matija Antun, kroatisk författare, f. 1732, d. 1798, var den förste världslige författaren i Slavonien, deltog i Sjuåriga kriget och adlades 1785 af Josef II med namnet von Ehrendorf. Hans förnämsta pedagogiska verk, Satir iliti divji covik (1762), gisslade i rationalistisk anda vidskepliga föreställningar och verkade kraftigt för upplysning enligt Josef II:s åskådning. Denna bok, som skrifvits i versform, var på sin tid den populäraste i Slavonien och utgick i flera upplagor. Dessutom skref han en Nova slavonska i nimacka gramatika (1767) samt öfv. af Faidros' och Aisopos' fabler. A-d J. Rellstab, Heinrich Friedrich Ludwig, tysk skriftställare, f. 1799 i Berlin, d. där 1860, var först artilleriofficer och lärare vid brigadskolan i Berlin, tog afsked 1820 och lefde sedermera som skriftställare. Sedan 1826 deltog han i redaktionen af "Vossische zeitung" samt redigerade under åren 1830-41 musiktidningen "Iris". K. skref medelmåttiga historiska romaner, bl. a. den Napoleonsdyrkande 1812 (4 bd. 1834; 27:e uppl. 1913), sorgespel, lustspel, lyriska dikter (flera tonsatta af Schubert), operatexter och biografier, men gjorde sig hufvudsakligen känd som en skarp musikkritiker på snäft klassisk grund (han underkände Schumann och Chopin) samt genom sitt frimodiga uppträdande mot Henriette Sontags förgudning (Henriette oder die schöne sängerin, 1826) och mot Spontinis maktfullkomlighet (Über mein verhältniss als kritiker zu herrn Spontini, 1827), hvilka bägge skrifter ådrogo honom fängelsestraff. Hans Gesammelte werke utgåfvos 1860-61 (i 24 bd) och memoarerna Aus meinem leben i 2 bd 1861. A. L.* Relokation (nlat. relocatio), jur., förnyadt utlejande. Uttrycket begagnas i synnerhet om den tysta förlängning af arrende- eller hyresaftal, som eger rum därigenom, att jordegaren resp. hyresvärden låter arrendatorn resp. hyresgästen kvarsitta efter den tidigare preciserade legotidens utgång, utan att anmara honom att afflytta. Redan den romerska rätten erkände detta slags förlängning af legoaftalet (relocätio ta'äta), och likaså är allmänt förhållandet med vår tids rätt. I Sverige gäller, att jordbruksarrende anses förlängdt på fem år, om arrendatorn fått utan flyttningsanma-ning fortfara med brukningen två månader efter den bestämda arrendetidens utgång; sådant arrende, för hvilket den särskilda norrländska arrendelagen (se Norrlandsfrågan, sp. 1496, 4) eger tillämpning, förlänges emellertid först genom sex månaders fortfarande utan anmaning, men då på femton år; slutligen blir ett hyresaftal förlängdt på obestämd tid därigenom, att hyresgästen får sitta kvar i sin lägenhet utan flyttningsanmaning en månad efter förut bestämd hyrestids utgång. C. G. Bj. Reluition (af lat. reluere, åter inlösa), återköp. 1732-34 arbetade en af K. M:t tillsatt Reluitionskommission i Pommern för återköp af de under Karl XII:s tid förpantade kronodomänerna. Reluktans (af lat. reluctari, sträfva emot), fys., detsamma som magnetiskt motstånd. Se Elektromagnet. Relä (fr. relais), ombyte, skjutshåll; "öfverdragare". 1. Fys. Se Telegrafering. - 2. Krigsv. Se Brefpostering. - 3. Mus. I orglar, som äro försedda med pneumatiska eller elektropneumatiska apparater, är ett relä (l. en station) det ställe, där försvagad kraft ersattes af en ny sådan, som ofta medför stegring af den ursprungliga. Sålunda anlägges intill luftlådan en särskild luftkista med egna ventilanordningar och rörledningar för tillförande af "färsk" spelluft. Jfr Orgel. E. F-t. Reläjordskalf (jfr Relä) 1. Simultanjordskalf, geol., jordskalf, som stundom uppstå sekundärt ungefär samtidigt med ett ordinärt jordskalf som en återverkan af detta och på större eller mindre afstånd från detsamma. E. E. Rem, utskuren, af passad remsa af läder eller spånadsämne, afsedd att inspänna en kropp eller ett föremål (spännrem, bärrem) eller att använda för maskinella ändamål (drif- och transportremmar). Maskinremmar framställas i allmänhet af läder och utföras till betydliga bredder samt göras såväl enkla som dubbla och tredubbla, i senare fallen ofta med mellanlägg af någon spånadsvara. Remmar af gummi, kautschuk, balata o. d. användas gärna i fuktiga lokaler inom fabriker och verkstäder, och för speciella ändamål finna äfven remmar, väfda af bomull och andra spånadsämnen, teknisk användning. Drifremmar förekomma som konstruktionselement i remledningar (se d o.). Transportremmar ingå i remtransportörer (se d. o.). Slag- och ryckremmar användas i väfstolar. Syremmar äro långa, smala läderremmar, hvilka användas vid hopsyning af maskinremlängder till ändlösa drif- eller transportremmar. Remmar hopskarfvas för öfrigt medelst remskrufvar ined tunna skrufhufvuden och muttrar, äfvensom genom remlås l. rembindare, små af passade plattor försedda med stift på ena sidan, hvilka inslås i de stumt hoplagda remändarna. G. H-r. Rem acu tetigisti, lat., "du har berört saken med nålen", du har träffat hufvudet på spiken. Ryktbar är en anekdot om, att Stiernhielm skulle ha användt uttrycket i ett latinskt distikon, hvari han satiriserade den adlade hofskräddaren Holms son, skalden Kristofer Leijoncrona (se d. o.). Remagen, stad i preussiska reg.-omr. Koblenz (Rhenprovinsen), på vänstra Rhenstranden, vid järnvägen mellan Köln och Bingen, 20 km. ofvanför