1401 Rennenkampf-Rennie 1402 engelska geografer, jämbördig med d'Anville i Frankrike och Eitter i Tyskland. De förnämsta af hans arbeten äro den ofvannämnda Bengal atlas (1781), Memoir of a map of Hindustan (1783), som utgaf s i 4 nya, för hvarje gång utvidgade upplagor (1785, 1788, 1792, 1793), af hvilka hvar och en kan betraktas som ett särskildt verk, Geographical syslem of Herodotus (med 11 kartor, 1800; ny uppl. 1830), i hvilket han försvarade noggrannheten af Herodotos' geografiska uppgifter, Dissertation ön the topography of the plain of Troy (1811) och Illustrations of the expeditions of Cyrus and the retreat of the Ten thousand (1816), hvilka utgjorde särskilda delar af ett större verk, Treatise ön the comparative geography of Western Asia, som utgafs först efter hans död (1831). Postumt utkom äfven hans undersökning af hafsströmmarna i Atlantiska oceanen samt mellan Indiska hafvet och Atlanten (1832), för hvilken han granskade de loggböcker, som förts på alla de fartyg, hvilka under de närmast föregående 40 åren seglat öfver dessa haf. Se biogr, af Frenzel (1904). Rennenkampf, Paul Georg Karlovitj von, rysk militär, f. 17 april 1854, inträdde 1870 i tjänst vid femte ulanregementet, öfvergick senare till generalstaben, där han innehade olika befattningar, mest i Sibirien. E. var sålunda chef för l:a fristående kavalleribrigaden och under kriget med Japan för Transbajkalkosackdivisionen, senare för tredje sibiriska armékåren. Särskildt i spetsen för själfständigt kavalleri inlade R. vissa förtjänster under detta krig. Sedan har R. varit chef för tredje armékåren och 1913 för Vilna militärdistrikt. I denna egenskap förde R. under kriget 1914 Vilna- eller Njemenarmén, som inföll i Ostpreussen, men blef besegrad i slaget vid Masu-riska sjöarna 9 och 10 sept. I början af dec. fråntogs R. armébefälet. C. O. N. Renner, Mikael, skald, f. omkr. 1660, d. efter 1698, vardt student i Åbo 1678 och inskrefs vid Uppsala universitet. R. författade och utgaf religiösa dikter, vittnande om poetisk begåfning. Se uppsats om R. af A. Hultin i Svenska litt.-sällsk:s i Finland "Förhandlingar och uppsatser", 7 (1893). Renner, Joseph, d. y., tysk organist och tonsättare, f. 1868 i Regensburg, lärjunge till Rheinberger, blef 1893 domkyrkoorganist i Regensburg och 1896 tillika lärare vid kyrkomusikskolan där. R. har komponerat flera mässor och rekviem, offertorier, motetter o. a. kyrkliga sångverk, världsliga sånger, körer för mansröster, orgelsaker, sångspelet Joseph Haydn m. m. samt skrifvit Möderne kirchenmusik und choral. Han har ställt sig som motståndare till Ceciliaföreningens sträfvan att bannlysa instrumenten ur kyrkomusiken. E. F-t. Rennerfelt, Ivar, ingenjör, uppfinnare, f. 19 mars 1874 i Torsåkers församling, Gäfleborgs län, aflade mogenhetsexamen 1892, genomgick 1893-96 Tekniska högskolan i Stockholm och blef 1898 filos, kandidat i Uppsala. Efter fortsatta universitetsstudier verkade R. 1900-01 som konstruktör vid All-gemeine elektricitäts-gesellschaft och Union elektri-citäts-gesellschaft i Berlin samt reste därpå till Förenta staterna, inom hvars elektriska industri han snart intog en framskjuten ställning. Han var sålunda 1904-09 öfveringenjör och vice president vid The sterling electric motor co. i Dayton, Ohio. Återkommen till Sverige 1909, var R. någon tid teknisk chef vid Arvika verkstäder, men egnade sig snart uteslutande åt utvecklingen af den uppfinning, som gjort hans namn kändt, nämligen R e n-nerfelts elektriska ugn, en stjälpbar elektrodugn för stålraffinering, smältning af stål till stålgjutgods, framställning af ferrolegeringar och annan metallsmältning. Denna ugn har under de senaste åren fått en afsevärd användning inom storindustrien såväl i Sverige som utomlands. Uppfinningen exploateras af A.-B. Elektriska ugnar i Stockholm, som äfven för i marknaden af R. konstruerade ugnar för härdning och annan värmebehandling af stål. G. H-r. Rennerfelts elektriska ugn. Se Rennerfelt, I. Rennes [ränn], fordom hufvudstad i Bretagne, nu i franska dep. Ille-et-Vilaine, vid föreningen af floderna Ille och Vilaine och vid järnvägen Paris--Brest m. fl. linjer. 65,938 inv. (1911; som kommun 79,372). R. består af öfre staden, på högra stranden af Vilaine, ombyggd efter en större eldsvåda 1720 och regelbunden, samt nedre staden, på vänstra stranden af Vilaine. Staden är säte för en ärkebiskop och för 10:e armékårens generalkommando samt har bl. a. ett universitet (från 1808), omfattande 3 fakulteter (faculté de droit, faculté des sciences och faculté des lettres) samt en école de plein exercice de médecine et de pharmacie, ett lycée för gossar och ett för flickor, ett lärar- och ett lärarinneseminarium, en landtbruksskola (école nationale d'agriculture), en målar-, bildhuggar- och teckningsskola, ett framstående tafvelgalleri, ett offentligt bibliotek, med omkr. 150,000 bd, och ett arkiv, som är af särskild vikt för Bretagnes historia. Industrien är af ringa betydelse. De märkligaste byggnaderna äro domkyrkan, mycket gammal, men ombyggd 1787--1844, kyrkan S:te Mélanie (nu Notre Dame), från 1000--1200-talen, med en kolossal Mariastaty ofvan kupolen, justitiepalatset (1618--55, förr parlamentshuset), den ståtliga lycéebyggnaden (där den andra Dreyfusprocessen fördes) och universitetshuset (1849--55). -- R., redonernas hufvudstad, kallades fordom, liksom många andra städer i Gallien, Condate, till följd af sitt läge vid två strömmars förening. Det var sedermera hertigarnas af Bretagne kröningsstad. (J. F. N.) Renneslöf, socken. Se Ränneslöf. Rennesö, härad och pastorat i Stavanger amt, Norge, består uteslutande af öar i Buknfjorden. Inalles 40,82 kvkm. med 984 inv. (1910). Häradet har sitt namn af den största ön, R. (40,27 kvkm.). K. V. H. Rennie [re;ni]. 1. John R., engelsk civilingenjör, f. 1761 i Skottland, d. 1821 i London, förvärfvade stort anseende som brokonstruktör och kanal-