1403 Reno-Renoir 1404 byggare. Hans brobyggnader, af hvilka de förnämsta äro Waterloobron och Southwarkbron i London, beundras för elegans och soliditet. Bland kanaler, hvilkas byggande han ledde, må nämnas Great Western canal i Somerset, Polbrook-kanalen i Corn-wall, kanalerna mellan Don och Dee i Aberdeen och mellan Arundel och Portsmouth i Sussex samt Kennet-Avon-kanalen mellan Newbury och Bath. Ännu viktigare än dessa äro hans hamnarbeten. London docks, East och West India docks i London samt dockor i Hull, Liver-i pool, Dublin, Gree-I nock och Leith byggdes efter hans ritningar samt till större eller mindre del under hans ledning, liksom äfven skeppsvarfven i Portsmouth, Chatham, John Rennie (bronsmedalj). Sheerness och Ply-mouth samt den stora vågbrytaren utanför den sistnämnda stadens hamn. - 2. George R., den föregåendes äldste son, engelsk civilingenjör, f. 1791, d. 1866, började sina praktiska studier i ingenjörsyrket under sin faders ledning och bildade efter dennes död jämte sin broder, sir John E. (f. 1794, d. 1874), en af de mest berömda bland de banbrytande engelska ingenjörsfirmor, som i midten af 1800-talet gingo i spetsen för maskin- och järnbyggnadsteknikens utveckling. Firman utförde de flesta arbeten, till hvilka fadern uppgjort planen, bl. a. Londonbron, samt fullbordade dem han påbörjat, men verkställde därjämte en mängd andra stora byggnadsföretag såsom broar, hamnar, skeppsvarf både i Storbritannien och på kontinenten samt hamnarbeten i Sevastopol, Kronstadt, Odessa och Nikolajev, fullbordade flera torrläggningsarbeten i England, som fadern påbörjat, och ledde flera betydande järnvägsanläggningar på kontinenten. Inom maskintekniken omfattade firmans verksamhet bl. a. mudderverk ångkvarnar, ångfartyg och landt- och sjöångmaskiner, l o. 2. (G.H-r.) Reno [rēnå], flod uti italienska landskapet Emilien, upprinner i norra delen af prov. Florens, flyter i nordlig riktning och inträder på slättlandet v. om Bologna. R. var ursprungligen den sista bifloden till Po fr. h., men har (sedan 1767) nedanför Cento genom kanaler blifvit ledd mot s. ö. till Cavo Beneditti, genom hvilken den nu mynnar ut i Po di Primaro, som s. om träsken vid Comacchio faller ut i Adriatiska hafvet. En följd af denna förändrade riktning äro förhärjande öfversvämningar utmed dess stränder. (J. F. N.) Sir John Rennie. Reno [rei'nåu], stad i nordamerikanska staten Nevada, vid Truckee river och södra pacifikbanan m. fl. järnvägar. 10,867 inv. (1910), hvaraf 140 svenskfödda eller af svensk börd. Säte för Nevadas universitet, en unionens landtbruksförsöksstation, statens sinnessjukvårdsanstalt m. m. Järnvägsvagnsverkstad jämte annan maskinfabrikation, sågverk, kvarnar m. m. R. blef stad 1899. Wbg.

Renoir. Efter ett porträtt.

Renoir [rənωār], Auguste, fransk målare, f. 25 febr. 1841 i Limoges, son till en fattig skräddare, försörjde sig som gosse till en början som porslins-, sedan som rullgardinsmålare, blef 1859 i Paris elev af Gleyre och på dennes ateljé kamrat med Menet och Sisley samt studerade i deras sällskap sommartiden i Fontainebleau. Han debuterade på salongen 1864 med Esmeralda och målade 1866 en interiör af Mor Anthonys cabaret med porträtt af några kamrater (i Klas Fåhræus' samling). Hans tidigare målningar visa närmast påverkan af Courbets breda, fylliga behandlingssätt -- exempelvis den nakna Diana i skogen (1867) och Sommar (ung flicka i solsken, 1869, Berlins Nationalgalleri). Mera betydande är Lisa (en hvitklädd dam i helfigur stående med uppspänd parasoll i solsken, 1867, museet i Hagen). Figurer ute i det gröna återkomma i Sisley och hans fru (1868, museet i Köln), Promenaden (1870), Amasonen (dam och gosse till häst, 1873, Kunsthalle i Hamburg). 1874 målades Madame Hartmann (helfigur i svart siden i interiör, Luxembourgmuseet), Dansös (i smekande färgskala af rosa, hvitt och blått) och Teaterlogen (herre och dam i naturlig storlek), 1875 bl. a. Bulevard med folkvimmel, 1876 Bal i Moulin de la Galette (i gasbelysning öfver trädgården och folkmassan, Luxembourg), 1878 gruppbild af fru Charpentier med två barn (betalades med 300 frcs, inköptes på auktion 1907 af Metropolitan museum i New York för 84,000 frcs) och 1879 Musselfiskare på hafsstranden och Frukosten (en herre och en dam, museet i Frankfurt). R. deltog i impressionisternas utställningar 1874--77 och var en af rörelsens hufvudmän. Hans sökande efter ökade måleriska uttrycksmedel, efter friluftsverkan, största möjliga ljus och rik, men likväl ej brokig färg förde honom till den impressionistiska metoden att upplösa formen i färg och att sätta färgerna oblandade på duken. Ytterst alsterrik, sökte han sig outtröttligt fram inom olika motivkretsar. Med förkärlek målade han naket -- badande kvinnor ute eller inne, ensamma eller i grupp -- samt porträtt af barn och unga damer (ett flickporträtt, från omkr. 1879, i Stockholms Nationalmuseum). Bland hans större målningar från detta skede märkas Kanotroddarnas frukost (1881), Dansande par (tre olika taflor, 1883), Efter middagen (tre små flickor i ett soluppfylldt rum, 1884, Nationalgalleriet i Berlin), Vid pianot (1892, Luxembourg), äfvensom stilleben, landskap,