1415 Renströmska fonden-Renz 1416 materialprofningsanstalt för Chalmersska tekniska institutet, bidrag till Göteborgs musei ombyggnad, stadsbiblioteksbyggnad, rika bidrag till Göteborgs musei bibliotek, senare stadsbiblioteket, sjukhus för lungsotspatienter, bidrag till barnsjukhusbyggnad, nybyggnad för zoologiskt museum (under förberedelse), anslag till vanvårdade flickors förbättring, till Göteborgs undervisningsfond för offentliga föreläsningar (som senare ingått i Högskolans fonder), till arbetarinstitutet, till f ram jan af handelskunskaper, för tillbyggnad af ålderdomshemmet, för föreningen för vanföra, m. fl. ändamål. Göteborgs stad har bekostat hans graf vård. K. W-g. Renströmska fonden. Se Renström, S. Renstynget, zool. Se Styngflugor. Rentäbel (af fr. rente, ränta), vinstbringande, som afkastar god ränta, indräktig. Subst. R e n-tabilitet, afkastningsförmåga. Rentekammeret (Räntekammaren) kallades på 1500- och 1600-talen danska statskassan och hade till chef en rentemester (förr kallad "kammermester", camerarius). Efter enväldets införande 1660 blef institutionen ett "skattkammarkollegium", men det gamla namnet återupptogs 1680, medan själfva in- och utbetalningen sköttes af "Zahlkassen". 1700 bortföll namnet "rentemester". 1760 lades tullväsendet och kolonierna under en "generaltullkammare", och 1773 hänvisades till rentekammeret landtbruksärenden, senare därjämte vägväsen m. m. 1848 upphäfdes rentekammeret, och dess åligganden fördelades mellan finans- och inrikesministerierna. E. Ebg. Rentemester. Se Rentekammeret. Rent farvatten, sjöv. Se Farvatten, sp. 1415. Rentiden, arkeol., kallas i Mellan-Europa senare delen af äldre kvartärtiden på grund af faunans beskaffenhet. Renen var för den dåtida paleolitiska människan ett af de viktigaste jaktdjuren. Jämte renen uppträdde saigaantilopen, stenbocken, mysk-oxen, snöharen, arktiska räfformer, lämlar, Sper-mophilus och murmeldjur. Klimatet var torrt och kallt, stäppartadt. Som underafdelningar under rentiden räknas i Frankrike, där den efterlämnat de flesta minnena, aurignac-, solutré- och madeleineperioderna. Jfr Paleolitiska perioden och Stenåldern. T. J. A. Rentier [ratie], fr. (af rente, ränta), person, som lefver af sina penningars afkastning och ej innehar någon syssla eller affär; räntetagare. Rentoalera [ran,twa-], fr. rentoiler (af toile, duk), öfverflytta en målning på ny duk. Målningens framsida öfverklistras med en mycket tunn och jämn väf i två eller flera lager beroende på målningens storlek. Sedan klistret torkat, fästes den sålunda behandlade målningen med baksidan uppåt på en jämn träskifva. Genom fuktning med varmt vatten lossas den gamla duken i små partier från målningen. Att den yttersta varsamhet härvid är af nöden är klart. Sedan alla trådar äro aflägsnade, ifyllas de ojämnheter och hål, som vanligen finnas i färghinnan, med ett därför lämpligt kitt, hvarefter målningen genom ett starkt klister fästes på den därför afsedda och preparerade nya duken, som måste vara starkt spänd. För att få målningen jämn strykes den med ett måttligt varmt strykjärn. Efter en eller två dagars torkning af tas den öfverklistrade väf ven. Det säger sig själft, att detta förfaringssätt fordrar praktiskt studium. Jfr Konservera, sp. 807. C. W. Jn. Rentrant [räträ7], fr., befästningsk., en befästningslinjes ingående vinkel. Jfr Saillant. Renuntiatiön (af lat. renuntiäre, bringa återbud), afsägelse af anspråk, särskildt en af furstlig person afgifven förklaring, att han afstår från anspråk på tronen. Renvall, Gustaf, finsk språkforskare, f. 23 sept. 1781 i Halikko socken af Egentliga Finland, d. 22 jan. 1841 i Björneborg, blef student i Åbo 1801, prästvigd 1806 och magister 1810. 1811 blef han docent i finska språket vid Åbo akademi efter att som specimen ha utgett andra delen af serien De orthoepia et orthographia linguce fennicce (Om finska språkets rätta uttal och rättskrifning). Senare (1815-17) utgaf han en annan serie: De signis relationum nominalium in lingua fennica, som behandlade nominas böjning i samma språk. 1813 utnämndes han till adjunkt i pedagogik. På föranstaltande af språkforskaren Rask och på bekostnad af en rysk mecenat utarbetade R. och utgaf 1823-26 sitt berömda verk Suomalainen sa-nakirja, Lexicon linguoR jennicce, i hvilken förnämligast för språkforskare afsedda ordbok han an-gaf ordens betydelse på latin och tyska, någon gång tilläggande äfven den svenska betydelsen. Denna ordbok var i mer än tre årtionden hufvud-källan till de lärdes kännedom om finska språket och är ännu genom sina tillförlitliga uppgifter af stort värde. Senare (1840) utgaf R. sin redan tidigare utarbetade Finsk språklära enligt den rena vestfinska dialecten. Ett bland R:s viktigaste arbeten är äfven den slutliga redaktionen af det första nya finska psalmboksförslaget. 1819 blef R. kyrkoherde i Uskela, 1829 i Ulfsby och Björneborg. Han fick efter sitt lexikons fullbordan professors titel (1827) och blef 1830 teol. doktor. O. G.* Renvall, Torsten Ture, finsk ärkebiskop, f. 23 okt. 1817 i Åbo, d. där 16 okt. 1898, blef student 1835, filos, kandidat och magister 1840, docent i historia 1845, lektor i historia vid gymnasiet i Vasa s. å. och i Åbo 1851. I Vasa redigerade R. 1846-47 "Vasa tidning" och 1848 -50 "Ilmarinen, notisblad för Österbotten". Som skolman åtnjöt han ett stort anseende. R., som prästvigdes 1857, valdes 1858 till domprost i Åbo, var därefter led. i flera af regeringen tillsatta kommittéer och deltog i det nyvaknande politiska lifvet som deputerad i Januariutskottet 1862 samt representant i prästeståndet sedan 1863 års landt-dag. I språkfrågan var han finsksinnad. 1884 utnämndes han till ärkebiskop och var prästeståndets talman vid de följande landtdagarna t. o. m. 1894. Bland hans skrifter må nämnas Rättfär-diggörelsen (synodalafh., 1875). Renvelärer, fonet. Se Guttural er, sp. 712. Renvoi [rävwa7], fr., rättshist. Se Hänvisning. Renz, bekant tysk cirkusdirektörsfamilj. Ernst R., d. 1892, började som kringflackande cirkusartist, åtföljd af hustru och son, hvilka utgjorde hans "sällskap", men efter 15 år. kunde R. i spetsen för ett utvaldt sällskap artister slå sig ned i Berlin, och snart egde han cirkusbyggnader där samt i Hamburg och Breslau. 1854 kom R. till