Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renström, Sven - Renströmska fonden. Se Renström, S. - Renstygnet, zool. Se Styngflugor - Rentabel (af fr. rente, ränta), vinstbringande - Rentekammeret (Räntekammaren) - Rentemester. Se Rentekammeret - Rent farvatten, sjöv. Se Farvatten, sp. 1415 - Rentiden, arkeol., kallas i Mellan-Europa senare delen af äldre kvartärtiden på grund af faunans beskaffenhet - Rentier, fr (af rente, ränta), person som lefver af sina penningars afkastning - Rentoalera, fr. rentoiler (af toile, duk), öfverflytta på ny duk - Rentrant, fr., befästningsk., en befästningslinjes ingående vinkel. Jfr Saillant - Renuntiation (af lat. renuntiare, bringa återbud) - Renvall, Gustaf - Renvall, Torsten Ture - Renvelarer, fonet. Se Gutturaler, sp. 712 - Renvoi, fr., rättshist. Se Hänvisning - Renz, bekant tysk cirkusdirektörsfamilj. Ernst R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1415
Renströmska fonden-Renz
1416
materialprofningsanstalt för Chalmersska tekniska
institutet, bidrag till Göteborgs musei ombyggnad,
stadsbiblioteksbyggnad, rika bidrag till Göteborgs
musei bibliotek, senare stadsbiblioteket, sjukhus för
lungsotspatienter, bidrag till barnsjukhusbyggnad,
nybyggnad för zoologiskt museum (under förberedelse),
anslag till vanvårdade flickors förbättring,
till Göteborgs undervisningsfond för offentliga
föreläsningar (som senare ingått i Högskolans
fonder), till arbetarinstitutet, till f ram
jan af handelskunskaper, för tillbyggnad af
ålderdomshemmet, för föreningen för vanföra,
m. fl. ändamål. Göteborgs stad har bekostat hans
graf vård. K. W-g.
Renströmska fonden. Se Renström, S.
Renstynget, zool. Se Styngflugor.
Rentäbel (af fr. rente, ränta), vinstbringande, som
afkastar god ränta, indräktig. Subst. R e n-tabilitet,
afkastningsförmåga.
Rentekammeret (Räntekammaren) kallades på 1500-
och 1600-talen danska statskassan och hade till
chef en rentemester (förr kallad "kammermester",
camerarius). Efter enväldets införande 1660 blef
institutionen ett "skattkammarkollegium", men det
gamla namnet återupptogs 1680, medan själfva in- och
utbetalningen sköttes af "Zahlkassen". 1700 bortföll
namnet "rentemester". 1760 lades tullväsendet och
kolonierna under en "generaltullkammare", och 1773
hänvisades till rentekammeret landtbruksärenden,
senare därjämte vägväsen m. m. 1848 upphäfdes
rentekammeret, och dess åligganden fördelades
mellan finans- och inrikesministerierna.
E. Ebg.
Rentemester. Se Rentekammeret.
Rent farvatten, sjöv. Se Farvatten, sp. 1415.
Rentiden, arkeol., kallas i Mellan-Europa senare
delen af äldre kvartärtiden på grund af faunans
beskaffenhet. Renen var för den dåtida paleolitiska
människan ett af de viktigaste jaktdjuren. Jämte
renen uppträdde saigaantilopen, stenbocken,
mysk-oxen, snöharen, arktiska räfformer, lämlar,
Sper-mophilus och murmeldjur. Klimatet var torrt
och kallt, stäppartadt. Som underafdelningar under
rentiden räknas i Frankrike, där den efterlämnat
de flesta minnena, aurignac-, solutré- och
madeleineperioderna. Jfr Paleolitiska perioden och
Stenåldern. T. J. A.
Rentier [ratie], fr. (af rente, ränta), person, som
lefver af sina penningars afkastning och ej innehar
någon syssla eller affär; räntetagare.
Rentoalera [ran,twa-], fr. rentoiler (af toile,
duk), öfverflytta en målning på ny duk. Målningens
framsida öfverklistras med en mycket tunn och jämn
väf i två eller flera lager beroende på målningens
storlek. Sedan klistret torkat, fästes den sålunda
behandlade målningen med baksidan uppåt på en jämn
träskifva. Genom fuktning med varmt vatten lossas
den gamla duken i små partier från målningen. Att den
yttersta varsamhet härvid är af nöden är klart. Sedan
alla trådar äro aflägsnade, ifyllas de ojämnheter och
hål, som vanligen finnas i färghinnan, med ett därför
lämpligt kitt, hvarefter målningen genom ett starkt
klister fästes på den därför afsedda och preparerade
nya duken, som måste vara starkt spänd. För att få
målningen jämn strykes den med ett måttligt varmt
strykjärn. Efter en eller två dagars torkning
af tas den öfverklistrade väf ven. Det säger sig
själft, att detta förfaringssätt fordrar praktiskt
studium. Jfr Konservera, sp. 807. C. W. Jn.
Rentrant [räträ7], fr., befästningsk., en
befästningslinjes ingående vinkel. Jfr Saillant.
Renuntiatiön (af lat. renuntiäre, bringa återbud),
afsägelse af anspråk, särskildt en af furstlig person
afgifven förklaring, att han afstår från anspråk
på tronen.
Renvall, Gustaf, finsk språkforskare, f. 23
sept. 1781 i Halikko socken af Egentliga Finland,
d. 22 jan. 1841 i Björneborg, blef student i Åbo
1801, prästvigd 1806 och magister 1810. 1811 blef han
docent i finska språket vid Åbo akademi efter att som
specimen ha utgett andra delen af serien De orthoepia
et orthographia linguce fennicce (Om finska språkets
rätta uttal och rättskrifning). Senare (1815-17) utgaf
han en annan serie: De signis relationum nominalium
in lingua fennica, som behandlade nominas böjning
i samma språk. 1813 utnämndes han till adjunkt
i pedagogik. På föranstaltande af språkforskaren
Rask och på bekostnad af en rysk mecenat utarbetade
R. och utgaf 1823-26 sitt berömda verk Suomalainen
sa-nakirja, Lexicon linguoR jennicce, i hvilken
förnämligast för språkforskare afsedda ordbok han
an-gaf ordens betydelse på latin och tyska, någon
gång tilläggande äfven den svenska betydelsen. Denna
ordbok var i mer än tre årtionden hufvud-källan
till de lärdes kännedom om finska språket och är
ännu genom sina tillförlitliga uppgifter af stort
värde. Senare (1840) utgaf R. sin redan tidigare
utarbetade Finsk språklära enligt den rena vestfinska
dialecten. Ett bland R:s viktigaste arbeten är äfven
den slutliga redaktionen af det första nya finska
psalmboksförslaget. 1819 blef R. kyrkoherde i Uskela,
1829 i Ulfsby och Björneborg. Han fick efter sitt
lexikons fullbordan professors titel (1827) och blef
1830 teol. doktor. O. G.*
Renvall, Torsten Ture, finsk ärkebiskop, f. 23
okt. 1817 i Åbo, d. där 16 okt. 1898, blef student
1835, filos, kandidat och magister 1840, docent
i historia 1845, lektor i historia vid gymnasiet
i Vasa s. å. och i Åbo 1851. I Vasa redigerade
R. 1846-47 "Vasa tidning" och 1848 -50 "Ilmarinen,
notisblad för Österbotten". Som skolman åtnjöt
han ett stort anseende. R., som prästvigdes 1857,
valdes 1858 till domprost i Åbo, var därefter
led. i flera af regeringen tillsatta kommittéer
och deltog i det nyvaknande politiska lifvet som
deputerad i Januariutskottet 1862 samt representant
i prästeståndet sedan 1863 års landt-dag. I
språkfrågan var han finsksinnad. 1884 utnämndes han
till ärkebiskop och var prästeståndets talman vid
de följande landtdagarna t. o. m. 1894. Bland hans
skrifter må nämnas Rättfär-diggörelsen (synodalafh.,
1875).
Renvelärer, fonet. Se Guttural er, sp. 712.
Renvoi [rävwa7], fr., rättshist. Se Hänvisning.
Renz, bekant tysk cirkusdirektörsfamilj. Ernst R.,
d. 1892, började som kringflackande cirkusartist,
åtföljd af hustru och son, hvilka utgjorde hans
"sällskap", men efter 15 år. kunde R. i spetsen för
ett utvaldt sällskap artister slå sig ned i Berlin,
och snart egde han cirkusbyggnader där samt i Hamburg
och Breslau. 1854 kom R. till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
