1423 Repetitionscirkel-Repin 1424 Repetitiönscirkel, ett astronomiskt cirkelinstrument, försedt med vridbar cirkel. Vid dess användning, t. ex. för mätning af vinkelafståndet mellan två föremål A och B, fastklämmes först cirkeln och inriktas tuben successivt på A och B. Äro afläsningarna på cirkeln a0 och alt så är vinkeln mellan de båda föremålen at-ou. Vrides nu tuben tillsammans med cirkeln, sedan den senare blifvit lossad, tills man ånyo inriktat på A, så kan man, sedan cirkeln på nytt blifvit fastklämd, förnya (repetera) mätningen genom en ny inställning på B. Är den nya afläsningen a2, så är tydligen a2-a0 lika med dubbla vinkeln mellan A och B. Genom att sålunda uppmäta en mångfald af den vinkel, som skall bestämmas, kan man minska inflytandet af de fel, som vidlåda cirkelns gradering. Detta inflytande minskas nämligen genom division med det hela tal, som anger hvilken mångfald af den sökta vinkeln, som uppmätts. Idén till detta instrument är gifven af astronomen Tobias Mayer. K. B.* Repetitionsmekanik, mus. SeDouble échap-pement och Pianoforte, sp. 804. Repetitiönsöfningar. Se Regementsöfnin-ga r. Repetitqrium, lat., kort sammanfattande lärobok. Repetitör (fr. répétiteur). 1. Benämning för lärare af lägre grad vid ett läroverk, hvilka hufvudsakligen ha till åliggande att biträda de lärare, som företrädesvis sköta undervisningen. Benämningen användes egentligen vid franska läroverk; i Sverige förekommer den vid de militära högskolorna. - 2. Sjöv., fartyg, som i flotta eller eskader har sig ålagdt att repetera signalerna, hvarför det har sin plats på sidan om "linjen" eller på ett ställe, hvarifrån dess signaler kunna synas. 2. B. N.* Repetundarum (r. pecuniarum crimen), lat. (af repeftere, återfordra), egentligen "brott i fråga om återfordran af penningar". Uttrycket nyttjades i det forna Eom om brott begånget af den ämbetsman, som använde sin myndighet för att skaffa sig oloflig fördel (bestickning, utpressning o. d.). Vanligen var det fråga om utpressning i provinserna af ståthållarna eller deras underordnade, hvarför anklagelsen kunde utvidgas till ett åtal för godtycklig eller klandervärd provinsstyrelse i allmänhet (så Ciceros anklagelse mot Verres). Dock kunde sådant åtal gälla äfven ämbetsmän i Rom, i synnerhet domare. 149 f. Kr. stiftades en särskild lag, lex Calpurnia de repetundis, och upprättades en qufästio (se d. o.) repetundarum. Skärpta bestämmelser tillkommo senare, såsom t. ex. i lex Julia (föreslagen af Julius Csesar 59 f. Kr.), som låg till grund för senare förordningar under kejsartiden. Straffet var skadestånd (fyr-dubbla beloppet af det mottagna), i svårare fall landsförvisning. R- Tdh.* Repholtz, Albert Henrik, dansk konstnär, f. 1863 på Nysö, studerade i Köpenhamn och debuterade i midten af 1880-talet med genrebilder och porträtt. Efter en sjukdom, som under många år hindrade honom från att måla, egnade han sig hufvudsakligen åt grafiska konstarter. Han har utfört förtjänstfulla raderingar, litografier och framför allt svartkonstgravyrer, hvaribland blad efter Rembrandt, van der Neer m. fl. R. har äfven studerat konstarkeologi och har utgett en originell studie öfver Afrodite fra Melos. G-s N. Rerpin (R j e p i n), 11 j a (Elias) J e f i m o-vitj, rysk målare, f. 1844 i guvernementet Charkov, son till en fattig officer af gammal kosacksläkt, började sin konstnärliga verksamhet genom att biträda en helgonmålare i dennes arbete, lyckades så komma till Petersburg och studerade vid akademien där 1865-71, då han med målningen Jairi dotter vann resestipendium. Han fortsatte studierna i Paris och Rom, men anhöll, innan stipendietiden var till ända, att få återvända till Ryssland. Hemkommen 1873, målade han Båtdragare på Volga, en flock i trasor klädda män, gamla och unga, slöa och utsläpade, som en het sommardag draga en båt upp för floden. Därefter följde andra samtidsskildringar: Rekrytens afsked (1880), Den döende soldatens hemkomst (1883), Kyrklig procession (med en gendarm till häst, som röjer väg för prästerna genom att slå omkring sig i folkmassan med en knutpiska, s. å.) och Återkomst från Sibirien (1884). Ofantligt uppseende väckte den fasansfulla skildringen af Ivan den grymme mördar sin son (1885). Den helige Nikolaus hindrar en afrättning följde 1888. Med bred och robust humor skildrade R. hur Zaporogiska kosacker affatta ett groft svar på en skrifvelse från sultanen Muhammed IV (se fig.). R. ställde sig med dessa och andra verk i spetsen för den unga konstriktning, som sträfvade till realistiskt framställningssätt och nationellt lynne. Fastän professor vid akademien, representerade han opposition mot skönmåleri och formalism. Han blef ungdomens höfding och konstlifvets medelpunkt. Han målade fortfarande friska folklifsbilder, bl. a. Afton i Lill-Ryssland (en kvinna dansar i en stuga, full af bönder och spelmän), utförde teckningar till arbeten af Gogol, Tolstoj m. fl. och m^nga karaktärsfulla och lefvande porträtt: Pisemskij, Gar-sjin, V. Stassov, Liszt, Rubinstein, Tolstoj (många olika, bland dem Tolstoj vid plogen). Under 1890-talet frambröto nya riktningar och nya krafter i det ryska måleriet, i början af det nya århundradet följda af åter nya. I bredd med den stridslystna och radikala modernism, som då intog högsätet, bleknade R:s realism, och han själf sopades undan. Nu är han ur leken och lefver mest på sin villa vid Kuokkola vid Finska viken. Bland hans arbeten från de sista åren märkas Den store höf-dingen (Peter I till häst med trupperna som bakgrund, utst. 1910), Ett sammanträde i riksrådet (stor representationsbild) m. fl. R. är representerad i Alexander-IILs-museet i Petersburg (kosacktaf-lan, Tolstoj m. m.) och framför allt i Tretjakovska galleriet i Moskva. På Stockholmsutställningen 1897 förekommo Båtdragarna, Rekrytens afsked och en replik af kosacktaflan. Han blef s. å. led. af Akad. för de fria konsterna. - R. utgaf