1427 Reponera-Representation 1428 lade 1779 freden i Teschen mellan Preussen och Österrike, hans största diplomatiska triumf. 1781 blef han ståthållare i Pskov. R. deltog från början i det 1787 utbrytande rysk-turkiska kriget, fick 1790 öfverbefälet och vann bl. a. segern vid Matjin; han deltog också i fredsförhandlingarna 1792. Hans utnämning till generalguvernör öfver Livland och Estland 1792 innebar intet egentligt gunstbevis, och hans öfverbefäl i striden mot de upproriske i Polen 1794 blef rent nominellt. Som administratör af Rysslands nya polska eröfringar be-dref han en kraftig russificeringspolitik. Kejsar Pauls trontillträde medförde för R. ny hofgunst och utnämningen till generalfältmarskalk 1796; s. å. bidrog han verksamt till bondeoroligheternas kufvan-de. 1798 sändes han till Berlin för att söka framkalla Preussens brytning med Frankrike, men misslyckades och föll ohjälpligt i onåd. R., som var gift med furstinnan Natalia Alexandrovna Kurakin. efterlämnade ej någon manlig afkomma. H. A-t. Reponera (lat. repönere, lägga tillbaka), återföra, inrikta i dess rätta läge ett kroppsorgan, som bragts ur led (t. ex. en arm) eller trängt ut i form af bråck eller f ramfall (se dessa ord). - Reponibelt kallas bråck, som kan föras in. Report [-årrt], fr. report, eng. contango, hand. Vid terminshandel med värdepapper den godtgö-relse en haussespekulant, som på likvidationsdagen finner kursen på de papper, han köpt, för låg för att definitivt vilja sälja på samma gång han tror på högre kurs senare, erlägger till en tredje part (t. ex. en bank) för öfvertagande tills vidare af papperen i fråga på så sätt, att den mellankom-mande parten köper dessa till likvidationskursen och samtidigt ånyo säljer dem till spekulanten t. ex. per följande ultimo till högre kurs, hvarvid reporten eller godtgörelsen blir = skillnaden mellan dessa båda kurser. Jfr Backwardation. A. \V:sonM. Reportage [-artaj], nyhetsanskaffning för en tidning, notisjakt. Jfr Reporter. Reporter [-å-; eng. reporter, af lat. reportäre, återbära], tidningsreferent; "notisjägare". Reposition, med. Se Framfall. Repoussera. Se Repussera. Repp, Thorleifur GuÖmundsson, isländsk-dansk skriftställare, f. 1794, d. 1857, disputerade efter studier i språk, estetik och filosofi vid Köpenhamns universitet för magistergraden 1826, men blef nekad denna på grund af otillständigt uppträdande under disputationen. 1838 redigerade R. tidningen "Dagen", 1839 blef han translator i engelska och tyska samt 1843 språklärare vid Det praktiske handelsakademi. 1848-50 var han redaktör af "Tiden". Han afled i Köpenhamn, men blef enligt egen önskan begrafd i Reykjavik. Hans flitiga skriftställarverksamhet på engelska såväl som danska omfattade snart sagdt alla ämnen, politik, ekonomi, litteratur o. s. v. Vidare öfversatte han Laxdoalasagan till latin (1826) och några mindre isländska sagor till danska. R- N-g. Repplinge, socken. Se R ä p p l i n g e. Representant, ställföreträdare, person, som eger att med full handlingsfrihet tala och besluta för någon annan och i dennes namn. Termen användes egentligen blott med afseende på offentliga rättsförhållanden ; i privata benämnes vanligen ställ- företrädaren målsman (se d. o.). Det ges två hufvudslag af representanter. Den representerade kan vara en blott juridisk person - en institution eller ett samhälle - hvilken, såsom saknande fysisk personlighet, ej kan själf vara verksam i sinnevärlden och hvars angelägenheter därför måste med full handlingsfrihet handhas af representanter. Det viktigaste slaget af sådant re-presentantskap är det, som utöfvas för staten. Utöfvare af statsmyndighet äro som sådana, vare sig det är regenten och hans ämbetsmän eller "folket" eller dess förtroendemän, representanter åt staten - statsorgan. Men den representerade kan också vara en fysisk person (eller ett flertal sådana) och således ha möjlighet att själf föra sin talan, ehuru han låter den föras af andra fysiska personligheter, hvilka då i förhållande till honom äro representativa 1. sekundära organ. En sådan representation kan antingen vara frivillig, såsom då en statschef låter sig företrädas af förtroendemän, eller föreskrifven i lag, hvarpå folkrepresentationen är det märkligaste exemplet (se Representation). Egentligen borde namnet representant endast användas om ställföreträdare åt icke fysiska personligheter samt om sådana ställföreträdare för fysiska, hvilka liksom de förre ha full och betryggad beslutanderätt å den representerades vägnar, och däremot termerna ombud, fullmäktig, mandatarie användas om sådana ställföreträdare, som äro bundna genom instruktioner (se Imperativt mandat) och sålunda ej längre, än dessa utstaka, kunna förpliktiga principalen, hvars godkännande i annat fall måste inhämtas och af hvilken ombuden dessutom kunna godtyckligt af-skedas. Språkbruket är emellertid vacklande. Om diplomatiska sändebud, som vanligen äro bundna genom instruktioner, säges t. ex., att de äro sin regerings representanter, och å andra sidan talas i officiella handlingar om "ombud" för svenska kyrkan (kyrkomötets medlemmar), om riksdagsmännen såsom "det svenska folkets ombud" och "fullmäktige", om stads"fullmäktige", samt användes ordet mandat om riksdagsmannauppdrag, ehuru både kyrkomötesledamotskap, stadsfullmäktig- och riksdagsmannauppdrag innebära representantskap i den förra meningen. I medeltidens statsrätt egde också en saklig förblandning rum mellan ombudsmanskap och representantskap, yttrande sig i imperativa mandat för deltagarna i denna tids riksförsamlingar, en förblandning, som också i nyare tider kommit till synes t. ex. i principalats-striden (se d. o.) och i den moderna demokratiens benägenhet att fordra absolut programtrohet af riksdagsmännen. I Förenta staterna och i Belgien användes representant som officiell benämning på riksmötesmedlemmar, bådastädes på den nedre kammarens ("House of representatives", "chambre des representants"), och på samma sätt i vissa länder det med representant ung. likvärdiga ordet deputerad (se d. o.; ty. abgeordneter). Annars betecknas vanligen medlemmar af folkrepresentationen med namn bildade efter benämningen på denna eller på dess af delningar, såsom riksdagsman, stortingsman, parlamentsmedlem, senator. S. B. Representation, föreställning på skådebanan; ut-öfvandet af representantskap (se Representant), men också församling, som inom statslifvet