Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Repnin, Nikolaj Vasiljevitj - Reponera - Report - Reportage, nyhetsanskaffning för en tidning, notisjakt. Jfr Reporter - Reporter [-å-; eng. reporter, af lat. reportare, återbära], tidningsreferent; "notisjägare" - Reposition, med. Se Framfall - Repoussera. Se Repussera - Repp, Thorleifur Guðmundsson - Repplinge, socken. Se Räpplinge - Representant, ställföreträdare - Representation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1427
Reponera-Representation
1428
lade 1779 freden i Teschen mellan Preussen och
Österrike, hans största diplomatiska triumf. 1781
blef han ståthållare i Pskov. R. deltog från början
i det 1787 utbrytande rysk-turkiska kriget, fick
1790 öfverbefälet och vann bl. a. segern vid Matjin;
han deltog också i fredsförhandlingarna 1792. Hans
utnämning till generalguvernör öfver Livland och
Estland 1792 innebar intet egentligt gunstbevis,
och hans öfverbefäl i striden mot de upproriske i
Polen 1794 blef rent nominellt. Som administratör af
Rysslands nya polska eröfringar be-dref han en kraftig
russificeringspolitik. Kejsar Pauls trontillträde
medförde för R. ny hofgunst och utnämningen till
generalfältmarskalk 1796; s. å. bidrog han verksamt
till bondeoroligheternas kufvan-de. 1798 sändes
han till Berlin för att söka framkalla Preussens
brytning med Frankrike, men misslyckades och föll
ohjälpligt i onåd. R., som var gift med furstinnan
Natalia Alexandrovna Kurakin. efterlämnade ej någon
manlig afkomma. H. A-t.
Reponera (lat. repönere, lägga tillbaka), återföra,
inrikta i dess rätta läge ett kroppsorgan, som bragts
ur led (t. ex. en arm) eller trängt ut i form af
bråck eller f ramfall (se dessa ord). - Reponibelt
kallas bråck, som kan föras in.
Report [-årrt], fr. report, eng. contango, hand. Vid
terminshandel med värdepapper den godtgö-relse en
haussespekulant, som på likvidationsdagen finner
kursen på de papper, han köpt, för låg för att
definitivt vilja sälja på samma gång han tror på högre
kurs senare, erlägger till en tredje part (t. ex. en
bank) för öfvertagande tills vidare af papperen
i fråga på så sätt, att den mellankom-mande parten
köper dessa till likvidationskursen och samtidigt ånyo
säljer dem till spekulanten t. ex. per följande ultimo
till högre kurs, hvarvid reporten eller godtgörelsen
blir = skillnaden mellan dessa båda kurser. Jfr
Backwardation. A. \V:sonM.
Reportage [-artaj], nyhetsanskaffning för en tidning,
notisjakt. Jfr Reporter.
Reporter [-å-; eng. reporter, af lat. reportäre,
återbära], tidningsreferent; "notisjägare".
Reposition, med. Se Framfall.
Repoussera. Se Repussera.
Repp, Thorleifur GuÖmundsson, isländsk-dansk
skriftställare, f. 1794, d. 1857, disputerade
efter studier i språk, estetik och filosofi vid
Köpenhamns universitet för magistergraden 1826,
men blef nekad denna på grund af otillständigt
uppträdande under disputationen. 1838 redigerade
R. tidningen "Dagen", 1839 blef han translator i
engelska och tyska samt 1843 språklärare vid Det
praktiske handelsakademi. 1848-50 var han redaktör
af "Tiden". Han afled i Köpenhamn, men blef enligt
egen önskan begrafd i Reykjavik. Hans flitiga
skriftställarverksamhet på engelska såväl som
danska omfattade snart sagdt alla ämnen, politik,
ekonomi, litteratur o. s. v. Vidare öfversatte han
Laxdoalasagan till latin (1826) och några mindre
isländska sagor till danska. R- N-g.
Repplinge, socken. Se R ä p p l i n g e.
Representant, ställföreträdare, person, som eger att
med full handlingsfrihet tala och besluta för någon
annan och i dennes namn. Termen användes egentligen
blott med afseende på offentliga rättsförhållanden ;
i privata benämnes vanligen ställ-
företrädaren målsman (se d. o.). Det ges två
hufvudslag af representanter. Den representerade
kan vara en blott juridisk person - en institution
eller ett samhälle - hvilken, såsom saknande
fysisk personlighet, ej kan själf vara verksam i
sinnevärlden och hvars angelägenheter därför måste med
full handlingsfrihet handhas af representanter. Det
viktigaste slaget af sådant re-presentantskap är det,
som utöfvas för staten. Utöfvare af statsmyndighet
äro som sådana, vare sig det är regenten och hans
ämbetsmän eller "folket" eller dess förtroendemän,
representanter åt staten - statsorgan. Men den
representerade kan också vara en fysisk person (eller
ett flertal sådana) och således ha möjlighet att
själf föra sin talan, ehuru han låter den föras af
andra fysiska personligheter, hvilka då i förhållande
till honom äro representativa 1. sekundära organ. En
sådan representation kan antingen vara frivillig,
såsom då en statschef låter sig företrädas af
förtroendemän, eller föreskrifven i lag, hvarpå
folkrepresentationen är det märkligaste exemplet (se
Representation). Egentligen borde namnet representant
endast användas om ställföreträdare åt icke fysiska
personligheter samt om sådana ställföreträdare
för fysiska, hvilka liksom de förre ha full och
betryggad beslutanderätt å den representerades
vägnar, och däremot termerna ombud, fullmäktig,
mandatarie användas om sådana ställföreträdare,
som äro bundna genom instruktioner (se Imperativt
mandat) och sålunda ej längre, än dessa utstaka,
kunna förpliktiga principalen, hvars godkännande
i annat fall måste inhämtas och af hvilken ombuden
dessutom kunna godtyckligt af-skedas. Språkbruket
är emellertid vacklande. Om diplomatiska sändebud,
som vanligen äro bundna genom instruktioner, säges
t. ex., att de äro sin regerings representanter,
och å andra sidan talas i officiella handlingar om
"ombud" för svenska kyrkan (kyrkomötets medlemmar),
om riksdagsmännen såsom "det svenska folkets ombud"
och "fullmäktige", om stads"fullmäktige", samt
användes ordet mandat om riksdagsmannauppdrag,
ehuru både kyrkomötesledamotskap, stadsfullmäktig-
och riksdagsmannauppdrag innebära representantskap i
den förra meningen. I medeltidens statsrätt egde också
en saklig förblandning rum mellan ombudsmanskap och
representantskap, yttrande sig i imperativa mandat
för deltagarna i denna tids riksförsamlingar, en
förblandning, som också i nyare tider kommit till
synes t. ex. i principalats-striden (se d. o.) och
i den moderna demokratiens benägenhet att fordra
absolut programtrohet af riksdagsmännen. I Förenta
staterna och i Belgien användes representant som
officiell benämning på riksmötesmedlemmar, bådastädes
på den nedre kammarens ("House of representatives",
"chambre des representants"), och på samma sätt i
vissa länder det med representant ung. likvärdiga
ordet deputerad (se d. o.; ty. abgeordneter). Annars
betecknas vanligen medlemmar af folkrepresentationen
med namn bildade efter benämningen på denna eller på
dess af delningar, såsom riksdagsman, stortingsman,
parlamentsmedlem, senator. S. B. Representation,
föreställning på skådebanan; ut-öfvandet af
representantskap (se Representant), men också
församling, som inom statslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
