1439 Repsold 1440 slädan belastad med "last-tunnor", fyllda med sten, hvarjämte en "drog", likaså belastad, är vidhängd efter slädan. När dukterna fått "full hård", så att de ej kunna mottaga mera tvinn, är klart till "slåning", d. v. s. hopläggning af trossen. Det för repslageriet mest betecknande verktyget, "hufvudet" ("lera", "käring" 1. "topp"; fig. 8 o. 9), är ett äggformadt trästycke, försedt med i längdriktningen gående spår, hvari dukterna löpa. Hufvudet inlägges nu mellan dukterna invid akterjärnet, och detta dragés åt vänster, medan däremot vändjärnen i betingen dras åt höger. Eftersom dessa rörelser ske midt emot hvarandra, blir resultatet, att järnen i ömse ändar "följas åt", d. v. s. tyckas gå åt samma håll. När hufvudet framkommit till betingen, borttas det, och alla tre dukterna sättas på samma vändjärn. Därefter dras detta vändjärn åt motsatt håll mot förut, men akter järnets rörelseriktning bibehålles. Härigenom "rundas" trossen, hvilket gör, att den blir mjukare. Treslaget tågvirke är det vanligaste, men för vissa ändamål är dock fyrslaget lämpligare, emedan det blir böjligare; i det fyrslagna ingår äfven en smäckrare dukt, s. k. kalf (se d. o. 2). Under den fortsatta utvecklingen framkom en maskin, som kallas "ge-schär" (ty. geschirr; fig. 10), en sammansättning af de förut nyttjade verktygen. Om geschäret var uppsatt mellan två ståndare i huset, gjorde det samma tjänst som betingen, men kunde dragas af en man, medan betingens vändjärn fordrade en man för hvarje järn. Geschäret kunde också fastsättas på en släda 1. vagn, och det var medelst användande af det rörliga geschäret. "klarskifva" (eng. yarn guide 1. register; fig. 11) och "utdrifningsrör" (press block), som Huddart (1793) och Chapman (1798, 1799) kunde framställa den s. k. patentslagningen 1. rättare "utdrifningsmetoden", som åstadkom en jämnare fördelning af påfrestningen på gamen. Härmed var ett nytt uppslag gifvet för tillverkning af dukterna, medan däremot tross-hopläggningen fortgick som förut. Smågodstillverkning. Af smäckrare tågvirke förekommer en mängd olika sorter, såsom bond-trossar, sköt-, väflings-, stick-, bänsel-, lod-, logg-, flagg-, lättbands-, kast-, fisk-, varg- och hässje-linor, märling, hyssing, sågsnören, säckband, pisksnören, telnar, buntgarn, sjömansgarn o. s. v. Dessa namn ange i regel den ifrågavarande linans ursprungliga användning. Utvecklingtillindustri. Under 1700-och 1800-talen gjordes en mängd uppfinningar af maskiner för häckling och garnspinning, och genom kombinering af dessa utvecklades bandmetoden, som möjliggjorde den automatiska spinnmaskinen (fig. 12), hvilken erhöll sin nuvarande typ hufvudsakligast genom Fairbairns patent (1866) och A. T. Lawsons (1897). Kabelgarnsspinning försiggår ännu på en del banor här i landet efter den gamla handmetoden, men i regel är draghjulet ersatt med en elektrisk motor. I England, Frankrike, Tyskland och Amerika göres numera allt kabelgarn på automatiska spinnmaskiner. I det moderna spinneriet försiggår arbetet på så sätt, att hampan lägges direkt från balen i en maskin (breaker) och framkommer i form af band (sli-ver}. Ett antal af dessa band införes i nästa maskin (spreader) och blir ånyo ett band, som får passera två andra maskiner, hvarifrån det nu färdiga bandet går till spinnmaskinen. Då maskinerna både spara arbetskraft och göra bättre vara, är någon täflan mellan handspinning och maskin-spinning ej längre möjlig. Maskiner för hopläggning af trossar voro länge ett svårlöst problem. Den första hopläggningsmaskinen uppfanns af Archibald Thompson (1801; förbättrad 1809). Bland senare tågmaskiner kunna nämnas Pradels (1855), Zahns (s. å.) och Ronalds (1861). Nämnas kan i detta sammanhang, att en maskin för utdrifning och hopläggning af trossar visades på konst- och industriutställningen i Stockholm 1866, men den betraktades som ett kuriosum och föranledde på flera år ingen ändring i de förut brukliga arbetsmetoderna. Unsworth fick l:a pris för hopläggningsmaskiner vid utställningen i Philadelphia 1876. Att arbetet i banorna dock fortgår, synes bäst däraf, att patent på "kombinerad drift af geschär och utdrifnings-maskin i bana" uttogs af Mac Queen 1896. Rep-slageriniaskiner började omkr. 1862 användas i England, Amerika, Frankrike och Tyskland, men förändrades och omkonstruerades oupphörligt under de närmaste årtiondena. Äfven i Sverige finnas nu moderna repslagerimaskiner. Synnerligast vid tillverkning af smäckert gods göra tågmaskinerna både starkare och vackrare vara, än den man kan åstadkomma i bana. Detta hindrar dock ej, att hopläggning af trossar och linor ännu i mycket stor utsträckning sker i banor, där dock människokraften är ersatt med ånga eller elektricitet. - Till sist må påpekas, att de tre vänd järnen, som sitta i betingen, betraktades som symbol för repslageriet och återfinnas i repslagarämbetets sigill (fig. 13) m. m. - Till repslageriprodukter kunna äfven räknas järntrådslinor (se d. o.). Jfr D u k t, G a r n 2, Kabel l, Kabelslaget, Knop, Plåt-ting och Tågvirke. - Litt.: Repslagar-ämbetets i Stockholm stadgar och protokollsböcker 1655-81 och protokollsböcker 1695-1809 samt repslagargesällernas lådas annotationsbok 1808-70 (allt i Nordiska museets arkiv). Aug. J-n. Re;psold [-alt], berömda tyska astronomiska in-strumentmakare: 1. Johann Georg R., f. 1770 i Wremen, Hannover, d. 1830, upprättade 1800 en astronomisk-mekanisk verkstad, hvarifrån utgick ett flertal högt uppskattade astronomiska och geodetiska instrument, bl.' a. den ännu efter nära 100 år delvis i bruk varande meridiancirkeln i Göttingen (1818). - Vid hans död öfvergick firman till hans söner, 2. Georg R., f. 1804 i Hamburg, d. 1884, och 3. A d o l p h R., f. 1806 i Hamburg, d. 1871. Under deras ledning fortsattes firmans verksamhet på ett lika berömvärdt sätt som under faderns tid. Under denna tid utgingo därifrån bl. a. de bekanta stora meridiancirklarna i Hamburg, Pulkova, Königsberg o. s. v. - Då Georg R. 1867 utgick ur firman, öfvertogs den under namnet A. Repsold & söhne af Adolph R. och hans båda söner, 4. Johann Adolph R., f. 1838 i Hamburg, cch 5. Oscar Philipp R., f. 1842 i Hamburg. Under denna senaste epok nådde firman höjden af sitt rykte, och de därifrån utgångna precisionsinstrumenten ansågos som i sitt slag nästan oöfverträffliga. Bland dessa märkes ett stort antal af samtidens största och berömdaste astronomiska instrument, bl. a. de stora refrakto-