Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Repslageri - Repsold, berömda tyska astronomiska instrumentmakare. 1. Johann Georg R. - Repsold. 2. Georg R. - Repsold. 3. Adolph R. - Repsold. 4. Johann Adolph R. - Repsold. 5. Oscar Philipp R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1439
Repsold
1440
slädan belastad med "last-tunnor", fyllda med sten,
hvarjämte en "drog", likaså belastad, är vidhängd
efter slädan. När dukterna fått "full hård", så
att de ej kunna mottaga mera tvinn, är klart till
"slåning", d. v. s. hopläggning af trossen. Det för
repslageriet mest betecknande verktyget, "hufvudet"
("lera", "käring" 1. "topp"; fig. 8 o. 9), är ett
äggformadt trästycke, försedt med i längdriktningen
gående spår, hvari dukterna löpa. Hufvudet inlägges nu
mellan dukterna invid akterjärnet, och detta dragés
åt vänster, medan däremot vändjärnen i betingen
dras åt höger. Eftersom dessa rörelser ske midt emot
hvarandra, blir resultatet, att järnen i ömse ändar
"följas åt", d. v. s. tyckas gå åt samma håll. När
hufvudet framkommit till betingen, borttas det, och
alla tre dukterna sättas på samma vändjärn. Därefter
dras detta vändjärn åt motsatt håll mot förut, men
akter järnets rörelseriktning bibehålles. Härigenom
"rundas" trossen, hvilket gör, att den blir
mjukare. Treslaget tågvirke är det vanligaste, men för
vissa ändamål är dock fyrslaget lämpligare, emedan
det blir böjligare; i det fyrslagna ingår äfven en
smäckrare dukt, s. k. kalf (se d. o. 2). Under den
fortsatta utvecklingen framkom en maskin, som kallas
"ge-schär" (ty. geschirr; fig. 10), en sammansättning
af de förut nyttjade verktygen. Om geschäret var
uppsatt mellan två ståndare i huset, gjorde det
samma tjänst som betingen, men kunde dragas af en
man, medan betingens vändjärn fordrade en man för
hvarje järn. Geschäret kunde också fastsättas på en
släda 1. vagn, och det var medelst användande af det
rörliga geschäret. "klarskifva" (eng. yarn guide
1. register; fig. 11) och "utdrifningsrör" (press
block), som Huddart (1793) och Chapman (1798, 1799)
kunde framställa den s. k. patentslagningen 1. rättare
"utdrifningsmetoden", som åstadkom en jämnare
fördelning af påfrestningen på gamen. Härmed var ett
nytt uppslag gifvet för tillverkning af dukterna,
medan däremot tross-hopläggningen fortgick som förut.
Smågodstillverkning. Af smäckrare tågvirke förekommer
en mängd olika sorter, såsom bond-trossar, sköt-,
väflings-, stick-, bänsel-, lod-, logg-, flagg-,
lättbands-, kast-, fisk-, varg- och hässje-linor,
märling, hyssing, sågsnören, säckband, pisksnören,
telnar, buntgarn, sjömansgarn o. s. v. Dessa namn
ange i regel den ifrågavarande linans ursprungliga
användning.
Utvecklingtillindustri. Under 1700-och 1800-talen
gjordes en mängd uppfinningar af maskiner för
häckling och garnspinning, och genom kombinering af
dessa utvecklades bandmetoden, som möjliggjorde
den automatiska spinnmaskinen (fig. 12),
hvilken erhöll sin nuvarande typ hufvudsakligast
genom Fairbairns patent (1866) och A. T. Lawsons
(1897). Kabelgarnsspinning försiggår ännu på en del
banor här i landet efter den gamla handmetoden, men i
regel är draghjulet ersatt med en elektrisk motor. I
England, Frankrike, Tyskland och Amerika göres numera
allt kabelgarn på automatiska spinnmaskiner. I det
moderna spinneriet försiggår arbetet på så sätt, att
hampan lägges direkt från balen i en maskin (breaker)
och framkommer i form af band (sli-ver}. Ett antal
af dessa band införes i nästa maskin (spreader)
och blir ånyo ett band, som får
passera två andra maskiner, hvarifrån det nu färdiga
bandet går till spinnmaskinen. Då maskinerna både
spara arbetskraft och göra bättre vara, är någon
täflan mellan handspinning och maskin-spinning
ej längre möjlig. Maskiner för hopläggning af
trossar voro länge ett svårlöst problem. Den första
hopläggningsmaskinen uppfanns af Archibald Thompson
(1801; förbättrad 1809). Bland senare tågmaskiner
kunna nämnas Pradels (1855), Zahns (s. å.) och
Ronalds (1861). Nämnas kan i detta sammanhang,
att en maskin för utdrifning och hopläggning af
trossar visades på konst- och industriutställningen i
Stockholm 1866, men den betraktades som ett kuriosum
och föranledde på flera år ingen ändring i de förut
brukliga arbetsmetoderna. Unsworth fick l:a pris för
hopläggningsmaskiner vid utställningen i Philadelphia
1876. Att arbetet i banorna dock fortgår, synes bäst
däraf, att patent på "kombinerad drift af geschär
och utdrifnings-maskin i bana" uttogs af Mac Queen
1896. Rep-slageriniaskiner började omkr. 1862 användas
i England, Amerika, Frankrike och Tyskland, men
förändrades och omkonstruerades oupphörligt under de
närmaste årtiondena. Äfven i Sverige finnas nu moderna
repslagerimaskiner. Synnerligast vid tillverkning af
smäckert gods göra tågmaskinerna både starkare och
vackrare vara, än den man kan åstadkomma i bana. Detta
hindrar dock ej, att hopläggning af trossar och
linor ännu i mycket stor utsträckning sker i banor,
där dock människokraften är ersatt med ånga eller
elektricitet. - Till sist må påpekas, att de tre vänd
järnen, som sitta i betingen, betraktades som symbol
för repslageriet och återfinnas i repslagarämbetets
sigill (fig. 13) m. m. - Till repslageriprodukter
kunna äfven räknas järntrådslinor (se d. o.). Jfr
D u k t, G a r n 2, Kabel l, Kabelslaget, Knop,
Plåt-ting och Tågvirke. - Litt.: Repslagar-ämbetets
i Stockholm stadgar och protokollsböcker 1655-81 och
protokollsböcker 1695-1809 samt repslagargesällernas
lådas annotationsbok 1808-70 (allt i Nordiska museets
arkiv). Aug. J-n.
Re;psold [-alt], berömda tyska astronomiska
in-strumentmakare: 1. Johann Georg R., f. 1770
i Wremen, Hannover, d. 1830, upprättade 1800 en
astronomisk-mekanisk verkstad, hvarifrån utgick ett
flertal högt uppskattade astronomiska och geodetiska
instrument, bl.’ a. den ännu efter nära 100 år
delvis i bruk varande meridiancirkeln i Göttingen
(1818). - Vid hans död öfvergick firman till hans
söner, 2. Georg R., f. 1804 i Hamburg, d. 1884, och
3. A d o l p h R., f. 1806 i Hamburg, d. 1871. Under
deras ledning fortsattes firmans verksamhet på ett
lika berömvärdt sätt som under faderns tid. Under
denna tid utgingo därifrån bl. a. de bekanta stora
meridiancirklarna i Hamburg, Pulkova, Königsberg
o. s. v. - Då Georg R. 1867 utgick ur firman,
öfvertogs den under namnet A. Repsold & söhne af
Adolph R. och hans båda söner, 4. Johann Adolph
R., f. 1838 i Hamburg, cch 5. Oscar Philipp R.,
f. 1842 i Hamburg. Under denna senaste epok nådde
firman höjden af sitt rykte, och de därifrån utgångna
precisionsinstrumenten ansågos som i sitt slag nästan
oöfverträffliga. Bland dessa märkes ett stort antal
af samtidens största och berömdaste astronomiska
instrument, bl. a. de stora refrakto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
