sätt) res fungibiles (se F u n g i b l a ting). - Se ock Privilegier, sp. 302, och R e a 1-kon trakt. I. L. (C. G. Bj.) Res, skogsh., dets. som klipp (se d. o.) l. kors. Resa, jaktv. Man säges resa det vilda, då man kör upp det från dess lega eller tillfälliga tryckningsplats för att sedermera förfölja det, exempelvis med stöfvare eller medelst skidränning. Då en del djur trycka hårdt, kan deras uppsökande och resande erbjuda stora svårigheter för både jägare och hundar. G. G. Résa'1. 1. AméHenryK., fransk ingenjör, f. 1828, d. 1896, framstående teknisk skriftställare särskildt inom den tillämpade mekanikens område, blef 1872 professor vid École polytechnique och 1877 vid École des mines i Paris. R. var sedan 1887 medlem af svenska Vetenskapsakademien. - 2. Louis Jean Victor Amé R., den föregåendes son och efterföljare, f. 1854, erhöll sin tekniska utbildning vid École polytechnique och Iilcole des ponts et chaussées i Paris, blef professor i brobyggnadslära vid sistnämnda läroanstalt 1893 och 1895 professor därstädes i tillämpad mekanik, hvarjämte han sedan 1896 är chef för direktionen öfver sjöfarten på Seine inom Paris. Bland hans mest bekanta konstruktioner är den till världsutställningen i Paris 1900 färdiga Alexander-bron (se d. o.). 1-2. G. H-r. Res ancipitis usus, lat., jur., tvetydigt gods, relativt krigskontraband. Se Kontraband, sp. 906. Resande af lifsfarligt vapen, jur. Under detta uttryck plägar man hos oss sammanfatta stadgandet i Straffl. 14 : 15: "Har någon, i uppsåt att skada göra eller eljest i vredesmod, emot annan dragit knif eller svärd, spänt bössa eller rest annat lifsfarligt vapen". Ifrågavarande omständighet utgör dels en straffskärpningsgrund vid misshandelsbrott, dels ock, därest det icke kommit till misshandel, ett själfständigt brott. I sistnämnda egenskap kommer stadgandet till användning särskildt för bestraffande af försök till dråp eller misshandel, hvilka eljest i svensk lag äro straffria. Den synpunkt, ur hvilken gärningen bestraffas, är dock icke denna (något uppsåt att skada annan behöfver nämligen icke föreligga), utan hvad som straffbelägges är, att man på detta sätt uppsåtligen utsätter annan för lifsfara. Endast ett lifsfarligt användande af vapnet hör därför hit (icke t. ex. ett hotfullt höjande af en oladdad revolver). Å andra sidan föres i rättspraxis hit äfven ett användande på motsvarande sätt af andra tillhyggen än vapen i teknisk mening, som kunna anses i motsvarande grad lifsfarliga. N. S-g. Resandes träd, bot. Se Madagaskar, sp. 392, och Ravenala. Resar l. Bergresar, nord. myt. Se Jättar. Resare-Bengt. Se Oxenstierna 12. Resarön, ö i Stockholms skärgård, Österåkers socken, begränsad i ö. af Trälhafvet, i s. af Kodjupet samt genom Resareström i v. skild från fastlandet, Svinninge udde. På ön, som tillhör Margretelund, ligger i östra delen Ytterby fältspatbrott. Reschenpasset. Se Reschenscheideck. Reschenscheideck (Reschenpasset), ett 1,494 m. högt pass i Tyrolen, mellan Oetzthaleralperna i ö. och Rhätiska alperna i v. Det förenar Inndalen med öfre Etschdalen och är ett af de bekvämaste alppassen, öfver hvilket under medeltiden en stor del af södra Tysklands (Augsburgs) handel med Italien gick. I våra dagar har det förlorat sin gamla betydelse, enär järnvägarna öfver Alperna bereda lättare trafik. J. F. N. Reschid pascha, Mustafa, turkisk statsman, f. 18 febr. 1802 i Konstantinopel, d. 7 jan. 1858 på Kreta, var sekreterare vid fredsunderhandlingarna i Adrianopel 1829 och afslöt å Portens vägnar freden i Kutaia 1833. Under två års vistelse i London och Paris som sändebud gjorde han sig förtrogen med Västerlandets civilisation. Hemkommen, vardt han i nov. 1837, trots intriger och afundsmän, utrikesminister och upphöjdes 1838 till pascha. Med honom kom en ny anda in i det turkiska riket. Stödd på sultan Mahmuds förtroende, tog han itu med den svåra uppgiften att förena turkisk nationalitet med modernt europeiska element. Statsrådets ombildning och militärväsendets ordnande voro de första frukterna af denna verksamhet. Mot slutet af 1838 måste han på grund af gammalturkiska och ryska stämplingar afbryta reformarbetet och lämna sitt ministerämbete. Han sändes kort därpå i en utomordentlig mission till Frankrike och England för att där verka för Turkiets sak i egyptiska frågan. R. knöt då de förbindelser med Stratford Canning, som framdeles blefvo af sådan betydelse. Hösten 1839 återinträdde R. på sin post som utrikesminister, och åter tog reformverket fart. På hans initiativ utfärdade sultan Abd-ul-Medjid 2 nov. 1839 den berömda hatt-i-scherifen i Gülchané, hvilken utgjorde ett i grundlagsform affattadt reformprogram för statens verksamhet. Nu lyckades han ock, på grundvalen af kvadruppelalliansen i London 1840, bringa konflikten med Egypten till en lycklig utgång. Sultan Abd-ul-Medjid gynnade honom, men för en hofkabal måste han i mars 1841 ge vika. 1845--55 var han åter -- med några smärre afbrott -- den turkiska politikens ledande man, sedan 1846 som storvesir. Han stödde sig hufvudsakligen på England och särskildt på lord Stratford de Redcliffe, den brittiske ambassadören i Konstantinopel. Med klokhet och kraft ledde han den turkiska politiken till utbrottet af Krimkriget. Det lades honom emellertid till last, att Turkiet under krigets fortgång sköts i bakgrunden, och hans anseende sjönk i samma mån, som England öfverglänstes af Frankrike. I juli 1855 undanträngdes han af yngre förmågor, Fuad och Ali pascha. R. kom dock åter, i nov. 1856, genom Englands inflytande i spetsen för regeringen (till 1857). Kj.* Resch metibta, hebr., de judiska högskolornas öfverhufvud i Babylonien. Jfr Gaon. Rescht, hufvudstad i persiska prov. Gilan, vid