1451 Resekreditiv-Resereglemente 1452 som ej sammanhänga med tjänstemannabefattning, men som dock betinga resekostnadsersättning, må nämnas ledamotskap af riksdagen, af allmänt kyrkomöte och af statsrevisionen, landstingsmannaskap, uppdrag att vara landstingsrevisor, markegångs-deputerad, ledamot af pröfningsnämnd o. s. v. Jfr Dagtraktamente. K. II. B. (E. V.) Resekreditiv. Se Kreditiv. Resektion (af lat. resecäre, afskära), med., en operation, hvarigenom man afskär eller afsågar en del af ett organ, t. ex. ett ben, en nerv o. d. Oftast betecknas därmed en operation, hvarigenom benytorna och kapseln i en sjuk ledgång borttagas. White, Park och Moreau, som i slutet af 1800-talet införde detta förfarande, ha funnit efterföljare inom alla länder. Tack vare den nutida aseptiken ha resultaten alltjämt förbättrats. Denna operationsmetod har stor betydelse i synnerhet inom den moderna konservativa kirurgien, som söker bevara så mycket som möjligt af kroppens lemmar. F. B. (J. Å.) Resektiönstänger (jfr Resektion), tandl., äro ett slags tandtänger med skarpt slipade munbranscher för att därmed, vid tanduttagning, kunna omfatta och afskära äfven det tandrötterna omgif-vande benpartiet. De efterlämna därför större sårytor i detta senare än de vanliga tängerna. Ugn. Resele, socken i Västernorrlands län, Ramsele och Resele tingslag. 54,061 har. 2,523 inv. (1914). R. utgör ett pastorat i Härnösands stift, Ångermanlands sydvästra kontrakt. Resen. 1. HansPoulsenR., dansk teolog, f. 2 febr. 1561 i byn Resen vid Holstebro, d. 14 sept. 1638, blef student i Köpenhamn 1581, filos, magister i Wittenberg 1589, professor vid Köpenhamns universitet i dialektik 1591 och i teologi 1597 samt därjämte biskop på Själland 1615. R. var en rikt utrustad personlighet, lärd och skarpsinnig samt i hög grad nitisk för den rena lutherska läran. 1605 utgaf han på latin en lärobok i logik (öfv. till da. 1610) och af-slutade kort därefter sin bibelöfversättning (1607), hvilken alltför slafviskt återgaf fornspråkets ordalydelse, men föga uppfyllde fordringarna på ett godt danskt språk. Detta oaktadt lades hans arbete till grund för den senare utkommande auktoriserade öfversättningen. R:s bibelöfversättning och föreläsningar gåfvo anledning till strider med kryptokalvinismen, hvilken räknade ganska många anhängare bland prästerskapet. R. blef den segrande, hans farligaste motståndare dömdes sina ämbeten förlustiga, bl. a. filos, professoren I. Stub och Fyns biskop H. Knudsen, och den lutherska ortodoxismen fick för 200 år ett obestridt herravälde inom danska kyrkan. 1614 skref R. på biskoparnas begäran De sanda f de (på danska Om den hellige tro], det djupsinnigaste försök den äldre danska litteraturen har att uppvisa i spekulativ utveckling af den kristna trosläran. Bland R:s öfriga arbeten må nämnas Om det höjcervwrdige Herrens nadveres sacramente. Som biskop vakade R. strängt öfver prästernas vandel och gaf 1629 uppslaget till en vidlyftig förordning om kyrkotukt. - 2. Peder R., den föregåendes sonson, jurist, historiker, f. 1625, d. 1688, tog 1653 juris doktorsgrad i Pa-dua och blef professor i sedelära 1657 samt i lag-farenhet 1662. Därjämte blef han 1664 borgmästare och 1672 president i Köpenhamn, 1669 dessutom hö-jesteretsassessor. 1689-81 medverkade R. till den slutliga revisionen af Danske lov. R. adlades 1686. Som författare är han bekant genom den okritiska, men underhållande Kong Frederik den andens krö-nike (1680), hvartill förarbeten gjorts af Lyschan-der; men han ledde äfven utgifningen af flera gamla danska lagar, Snorres Edda och de af den isländske studenten GuÖmundur Andrésson bearbetade delarna af den äldre Eddan samt af Andréssons isländsk-latinska ordbok (1683). Däremot fick han ej färdigt sitt eget hufvudverk, Atlas danicus, som han påbörjat redan 1666; blott ett par afdelningar (Samsö och Köpenhamn) utgåfvos 1675-77. Bilderna stuckos i koppar, men plåtarna förstördes jämte hans samlingar i 30 folioband, då universitetsbiblioteket, till hvilket de skänkts, brann 1728. Blott några afskrifter af hans bearbetningar och planscherna äro i behåll. l o. 2. E. E!J£- Resener (af lat. reslna, harts). Se Harts. Resereglemente, en sammanfattning af bestämmelser, gifna af K. M:t till efterrättelse vid beräkning af resekostnads- och traktamentsersättning för extra förrättningar i statens ärenden. Redan 1681 utfärdades ett sådant ressreglemente. Nu gällande resereglemente är gifvet 13 dec. 1907. Enligt detta äro ämbets- och tjänstemännen fördelade i sex klasser, för hvilka olika resekostnads- och trak-tamentsersättningar äro bestämda. Så t. ex. må inom första klassen beräknas dels 15 kr. dagtraktamente, dels lega för två hästar eller afgift för dubbel hyttplats på ångbåt eller för plats i första klassens vagn på järnväg. Inom sjätte klassen däremot åtnjutes, förutom 4 kr. dagtraktamente, vid färd med skjuts ersättning för endast en häst, vid färd med ångbåt ersättning för däcksplats eller, då resan eger rum under natten, för billigaste plats under däck samt vid färd på järnväg för plats i tredje klassens vagn eller, när denna klass ej finnes, andra klassens. Resekostnadsersättning utgår efter det eller de olika sätt att färdas, med skjuts, på ångfartyg eller på järnväg, som för resan tagits i anspråk, dock att ersättningen icke må beräknas med högre belopp, än som skulle utgått, om förrättningsmannen begagnat sig af den väg och det fortskaffningssätt, som varit lämpligast såväl med hänsyn till resans ändamål som för åstadkommande af minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad. Då förrättningsman färdas al-giftsfritt på kronans fartyg eller på statens järnvägar eller eljest åtnjuter fri resa på ångfartyg eller järnväg, må kostnad för biljett icke beräknas. Om för färd på ångfartyg eller järnväg tur- och retur-, kombinerad eller annan dylik biljett kunnat, till nedbringande af kostnaden, för resan begagnas och sådant låtit sig på förhand beräknas, må ersättningen icke utgå med högre belopp, än sådan biljett betingat. Om den resande vid färd nattetid på