1455 Reservagetryck-Reservera 1456 reservstats personal fick visserligen icke kommenderas till sjöss eller i artilleriexercisskola, men var för öfrigt skyldig till ständig tjänstgöring vid flottans stationer. I förening med denna reservstat inrättades en indragningsstat (se d. o.), på hvilken reservstatens officerare efter egen önskan kunde öf-verflyttas. 1873, då K. flottan och K. skärgårdsartilleriet åter förenades till en kår, bildades K. flottans permanenta reservstat, till hvilken officerare af kaptens grad och högre grader skulle öfverflyttas, "då K. M:t med afseende å tjänstens fördel pröfvade sådan öfverflyttning böra ega rum". Den permanenta reservstatens officerare voro, utom hvad sjökommenderingar beträffar, fullkomligt likställda med aktiva kårens. Denna reservstat upphörde 1887 att vara permanent, öfver-flyttningar till densamma upphörde, och lönerna öf-verfördes i mån af personalens afgång till flottans aktiva stat, hvars officerspersonal i stället ökades. Dessa reservstater ha nu på grund af afgång alldeles upphört. - Flottans nuvarande reserv består af 1) pensionerad personal, som enligt grunderna för pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar är tjänstskyldig (amiraler och kommendörer samt marinöfverdirektör och marinintendenter till fyllda 70 år, öfriga till fyllda 65 år); 2) reservlöjtnanter och reserv-underlöjtnanter, hvilka utnämnts efter genomgången utbildning såsom reservofficer s-aspiranter och äro tjänstskyldiga t. o. m. det år, hvarunder de fylla 40 år; 3) officerare och underofficerare samt personal af marin-ingenjörkåren och af marinintendenturkåren, som afgått före uppnådd fyllnadspensionsålder med tillstånd att kvarstå i reserven eller ock blifvit efter aflagd examen utnämnd i flottans reserv, varande i denna punkt nämnda officerare och underofficerare tjänstskyldiga till 55 års ålder, mariningenjörer till 60 och marinintendenter till 65 års ålder, utom direkt till mariningenjörer eller marinintendenter i flottans reserv utnämnda, hvilka meddelas afsked vid 40 års ålder; 4) marinläkare, förordnade i flottans reserv (pensionerade eller vid mobilisering konstituerade, de förre tjänstskyldiga till 55 års ålder); 5) lots- och fyrinrättningens personal; 6) reservofficersaspiranter; och 7) personal, som vid mobilisering blifvit konstituerad eller anställd i flottans reserv. Om den af 1914 års senare riksdag beslutade nya reservstaten för marinen se Reservstater. L-H.* II. W-l. Reservagetryck [-äj-]. Se Tygtryck. Rese'rva Mosquita [-måsklta]. Se M o s q u i t o-kusten. Reservant. Se Reservera. Reservarmé, krigsv., plägar man kalla en armé, afsedd att ingripa under ett krigs förlopp, om förstärkning erfordras. Vanligen utgöres en sådan armé af trupper, som först senare bli färdiga (ryska reservarmén under Bennigsen 1813). Jfr Armé och Reser v. C. O. N. Reservartilleri kallades (enligt 1872 års organisation) de till hvarje svenskt artilleriregemente hörande tre batterier, hvilkas officerare och underofficerare tjänade för half lön och hvilkas manskap bestod af uttjänt manskap, som mot en viss ersättning förbundit sig att vid krigsbehof inställa sig. Större delen af reservartilleriet var vakant, och i sammanhang med 1892 års organisation anställdes ingen personal vidare vid detsamma. C. O. N. Reservätio mentälis, nlat., "förbehåll i sitt stilla sinne". Se Mentalreservation. Reservation (eg. förbehåll, villkor). 1. Gensaga, som deltagare i en församling inlägger mot ett af majoriteten fattadt beslut, med eller utan angifvande af sin särskilda mening (termen är i denna bemärkelse egendomlig för svenska språkbruket). Jfr under Reservera. -- 2. [eng. uttal: resəvei'ʃn]. Se Indianterritoriet och Nord-Amerikas förenta stater, sp. 1181 ff. -- 3. Påfliga reservationer kallas dels de påfven förbehållna rättigheterna att förbehålla sig vissa fall i botväsendet, dels att tillsätta andliga ämbeten och utdela andliga förläningar. Afgörande blef här Klemens IV, som 1265 förordnade, att alla andliga platser, som genom innehafvarens död under vistelse i Rom blefve lediga (ad curiam vacare), reserverades för påflig utnämning. Johan XXII vidgade reservationerna till andra dylika tillfälliga situationer och till att gälla hela klasser af ämbeten, ärkebiskoparna, biskoparna, i Italien äfven lägre grader. Benedikt XII m. fl. påfvar vidgade reservationerna till att faktiskt gälla alla kyrkliga ämbeten. -- I teorien erkännes detta nu också vara påfvens rätt, fast missbruken begränsades af Tridentinum och påfvens reservationsrätt numera regleras af konkordaten med olika stater. 3. Hj. H-t. Reservationsanslag, statsr. Se Statsanslag. Reservatiönskraf, förv., vederbörande uppbördsmans med anledning af Kammarrättens anmärkning anställda kraf hos den skattskyldige för bevarande af statens fordringsrätt i fråga om utskylder, skatter o. d. Kammarrätten skall slutbehandla sådana anmärkningsmål och af ge utslag inom 2 år, efter det krafvet egt rum. Krafvet åter skall anställas inom 3 år efter slutet af det uppbördsår, under hvilket utskylderna eller afgifterna skolat erläggas. Vid anställande af reservationskraf tillgår sålunda, att en bestyrkt afskrift af anmärkningen med därpå an-tecknadt kraf mot kvitto tillställes den skattskyldige. Detta kvitto, som kallas reservationskraf si e- . vis, insändes till och förvaras i Kammarrätten. Af-ser anmärkningsyrkandet ett flertal personer eller en hel menighet, sker krafvet genom kungörelse i kyrkorna. Den i ämnet af Kammarkollegium och Kammarrätten 6 aug. 1817 utfärdade kungörelsen är ännu gällande. Kbg. Reservätis reserva'ndis, lat., med de förbehåll, som måste göras. Reservaträttigheter (ty. reservatrechte), förbehållna rättigheter, t. ex. de rättigheter, som vid det nutida Tyska rikets grundläggning förbehöllos åt Baden, Bajern och Württemberg och som ej utan vederbörande stats eget samtycke kunna upphäfvas. Dit hör bl. a. Bajerns och delvis Württembergs särställning i fråga om krigsväsen, järnvägar, post och telegraf. V. S-g. Reservätum ecclesia'sticum. Se Andliga förbehållet. Rese^vbataljon. Se Reserv. Rese'rvbefäl. Se Reserv. Reservbrigad. Se Reserv. Rese'rvdivision. Se Reserv. Reservera (lat. reserväre), ha undanlagd, för-