Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Residera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom talteorien. Den grundlades egentligen af Euler
och utbildades vidare af Lagrange, Legendre och i
synnerhet af Gauss, hvilken bl. a. visade, att -1 är
kvadratisk rest till alla primtal af formen 4n + 1,
men kvadratisk icke-rest till alla primtal af formen
4n + 3. Jfr Reciprocitetslag (under
Reciprocitet). – 2. Mek., föråldrad benämning
på den höjd, hvartill den verkande delen af en fram-
och återgående maskin lyftes, t. ex. vid en vatten-
eller ånghammare den höjd, hvartill hammarblocket vid
full gång upplyftes o. s. v. Numera användas i samma
betydelse termer sådana som fallhöjd, slaglängd, slag.
1. (I. F.) 2. C. A. D.*
Rest., förkortning för lat. restauravit, har
återställt, förbättrat.
Restad, 1 mtl kronosäteri i Vassända-Naglums socken,
Älfsborgs län, nära Göta älf. Det var en gång
kronoegendom, men vanns genom byte 1592 af Anders
Lennartsson, kom sedan till Lennart Torstenson, från
hvars arfvingar det 1696 reducerades. Det var sedan
anslaget till boställe åt landshöfdingen i länet. Där
har uppförts Vänersborgs hospital och asyl, som
öppnades hösten 1905 och efter senare tillbyggnader
har plats för 1,080 patienter. Tax.-v. 1,892,300 kr.,
hvaraf 150,000 kr. å jordbruksfastighet.
Restadius, Daniel Gottlieb, ämbetsman, statsråd,
f. 11 nov. 1843 i Torstuna, Västmanlands län, d. 23
maj 1900 i Stockholm, blef student i Uppsala 1863 och
aflade hofrättsexamen 1868. Vice häradshöfding 1871,
blef han 1874 sekreterare hos sin kusin, dåvarande
justitieombudsmannen N. Fröman, bibehöll befattningen
till 1886 och var 1881-88 adjungerad ledamot af
Svea hofrätt samt var äfven ganska mycket anlitad
som affärsjurist. Han utnämndes till häradshöfding
i Vätle, Ale och Kullings domsaga i Älfsborgs län
1888, var justitieombudsmannens suppleant 1889-92
samt medlem af Andra kammaren för kretsen Borås,
Alingsås och Ulricehamn 1892-96 och för kretsen
Marstrand, Kungälf, Alingsås och Ulricehamn 1897-
1900. R. gjorde sig bland sina konservativa och
protektionistiska kammarkamrater ganska gällande,
icke minst som debattör i juridiska frågor,
samt var äfven ordförande af tillfälligt utskott
1894 och konstitutionsutskottet 1895-99. Medlem
af unionskommittén 1895-98, tillhörde han den
moderata svenska majoriteten: P. von Ehrenheim,
G. Sparre m. fl. Vid L. Åkerhielms afgång i oktober
1899 blef R. hans efterträdare som konsultativt
statsråd i första Boströmska ministären 1899 och
kvarstod där till sin död. Han hade dessutom varit
medlem af järnvägsrådet och led. af kommittéerna
för granskning af författningsförslag rörande
arfs- och stämpelbeskattningen 1893, ang. stadga
för sinnessjuka 1894-96 och ang. ändringar i
bevillningslagstiftningen 1895 samt till sin
statsrådsutnämning ordförande i egnahemskommittén af
1899.
T-s.
Restads redutt, i Västergötland, vid Göta älf, nära
Karls grafs utmynning i denna, byggdes 1676 af De la
Gardie, som i aug. 1677 här öfvergick älfven med sina
trupper. Efter krigets slut fick redutten förfalla.
L. W:son M.
Restantier (af lat. restare, återstå), förv., den
del af de debiterade utskylderna, som icke inflyter
vid uppbördsstämman.
Restaurang [-ståra’ng], fr. restaurant, eg. "som
återställer krafterna" (af lat. restaurare,
återupprätta, förnya), värdshus, källare, finare
matställe. Benämningen gafs första gången åt en
i Paris 1765 öppnad spiskällare (den första efter
nyare tidens fordringar), som snart vann en lysande
kundkrets. Jfr Restauration.
Restauration (lat. restauratio, återställande),
återställelse af något i dess ursprungliga
skick; återställande af sjunkna kroppskrafter;
värdshus, utskänkningsställe (jfr Restaurang). –
1. Se Restaurering. – 2. En störtad regentätts
återuppsättning på tronen; det politiska skede,
som inledes genom återinkallandet af en sådan
fördrifven ätt. Uttrycket brukas företrädesvis om
huset Stuarts återuppsättande på Englands tron 1660
(the restoration) och om bourbonernas på tronen
i Frankrike, där restaurationstidehvarfvet räckte
1814-30.
Restauratris. Se Restauratör.
Restauratör (fem. Restauratris; jfr Restauration
och Restaurera), person, som är förfaren i konsten
att återställa skadade konstverk; värdshusvärd
(-värdinna), idkare af källarrörelse.
Restaurera (lat. restaurare), återställa, ånyo
sätta i godt skick; upphjälpa skadade konstverk
(se Restaurering). Jfr Renovera.
Restaurering (se Restauration och Restaurera),
återställande eller upphjälpning af byggnader och
andra konstverk, som blifvit skadade af tiden eller
på annat sätt. – 1. Restaurering af byggnader. Enligt
ordets egentliga betydelse åsyftas därmed åtgärder
för att åter försätta ett äldre byggnadsverk i dess
ursprungliga skick antingen genom ett enbart botande
af uppkomna skador eller genom aflägsnande af senare
utförda om- och tillbyggnader. Ordet har emellertid
i senare tider kommit att användas för att öfver
hufvud taget beteckna åtgärder, som vidtagas å
ett gammalt byggnadsverk, vare sig de åsyfta dess
återförande till ursprungligt skick eller dess
modifikation i ett eller annat syfte. I det senare
fallet är det naturligtvis oegentligt att begagna
ordet restaurering, men ordets användning förklaras
lätt genom den utveckling, som uppfattningen om rätta
sättet att vårda äldre byggnadsmonument undergått
under det senaste århundradet. Det är i förbindelse
med vården af de historiska byggnadsminnesmärkena, som
restaureringsarbetena ha något allmänt intresse. I
denna bemärkelse ha restaureringar förekommit redan
mycket långt tillbaka i tiden. Vi känna, hurusom vissa
af Egyptens faraoner restaurerade tusenåriga tempel;
och längre fram i tiden finna vi, att kejsar Hadrianus
i mycket stor skala lät utföra restaureringsarbeten
på de viktigare byggnadsmonumenten ej blott i Rom,
utan öfver hela sitt vidsträckta rike. Och den antika
kulturens byggnadsminnen ha ej ens under medeltiden
helt saknat vårdande händer. Renässansen egnade
visserligen ett stort intresse åt studiet af de
antika byggnaderna, men den praktiska omvårdnaden
om dem hade dock föga gemensamt med vår tids
byggnadsrestaurering. De medeltida byggnadsmonumenten
däremot voro under renässansen och ännu under
nyantikens dagar i allmänhet ytterligt föraktade
och vanvårdade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
