företagas. Genomförandet af restitutionsediktet skulle ha medfört ett dråpslag för protestantismen, ty äfven dess lutherska gren, hvars existensberättigande dock erkändes, skulle genom restitutionen af de af ediktet berörda riksomedelbara och riksmedel-bara kyrkliga områdena ha förlorat den territoriella grundvalen för sin ställning i riket. För de katolska furstehusen öppnades lysande utsikter till maktutvidgning, som fullföljdes under inbördes täflan. Gustaf Adolfs uppträdande i Tyskland afbröt den territoriella revolutionen. Genom Pragfreden (1635) af stod kejsaren tills vidare, genom westfaliska freden (1648) alldeles från restitutionsediktets verkställande; i den senare freden föreskrefs, att de kyrkliga områden, som voro sekulariserade före 1624, ej skulle återlämnas till den katolska kyrkan. Litt.: Tupetz, "Der streit um die geistlichen giiter und das restitutionsedikt 1629" (1883), M. Ritter i "Historische zeitschrift" 1896 och "Deutsche ge-schichte im zeitalter der gegenreformation und des dreissigjährigen krieges" III samt bland lokalhistoriska arbeten Gebauer, "Kur-Brandenburg und das restitutionsedikt von 1629" (1899), och Giinter, "Das restitutionsedikt von 1629 und die katho-lische restauration Altwirtembergs" (1901). B. B-s. Restladdning, fys. Om de båda beläggen vid en laddad Leidenflaska eller vid en annan kondensator urladdas, t. ex. medelst en urladdare (se Låd d-flaskan), därigenom, att den ena kulan sättes i förbindelse med det ena och den andra närmas till det andra belägget, uppkommer en gnista. Kort efter denna första urladdning kan man på samma sätt erhålla en ny om också svagare gnista, och detta kan upprepas flera gånger. Leidenflaskan urladdas sålunda icke fullständigt vid den första urladdningen, utan en viss mängd elektricitet, restladdningen (residuum), hålles fortfarande bunden, hvilken elektricitetsmängd först småningom kan frigöras. Restladdning förekommer icke vid kondensatorer, där det isolerande ämnet mellan beläggen utgöres af luft eller ämnen, som äro fullt homogena. Till förklaring af restladdningen antar man, att de oliknämniga elektriska laddningarna vid hvartdera kondensatorbelägget i någon mån tränger in i det isolerande skiktet mellan beläggen och att dels till följd häraf, dels till följd af att efter uppkomsten af gnistan spänningsskillnaden sjunker, icke all den elektricitet, som bindes i kondensatorn, urladdas genom den gnista, som uppkommer vid den första urladdningen. Först sedan den luftsträcka, genom hvilken gnistan passerar, minskats tillräckligt, kan en ny urladdning ega rum. (T. E. A.) Restlängd, kam., en af vederbörlig myndighet upprättad förteckning öfver allmänna utskylder eller afgifter, som icke i laga ordning inbetalts, öfver kronoutskylder samt andra allmänna afgifter, hvilka enligt gifna bestämmelser skola uppbäras af kronans uppbördsman, skall denne genast efter uppbördsstämmans slut upprätta restlängd, hvarvid iakt-tages, att särskilda sådana uppgöras för skattskyldiga, som af flyttat från skattskrifningsorten. Indrif-ning af de i längderna upptagna beloppen skall skyndsamt ombesörjas af uppbördsmannen, och den skattskyldige är därvid omedelbart underkastad utmätning. Restlängden, innehållande upplysning om de skattskyldiga personerna, de utestående posterna, verkställd utmätning och begärd handräckning, och som bör åtföljas af pantlista öfver det i mät tagna godset, skall biläggas uppbördsmannens redovisning såsom verifikation till det af uppbörden utestående. Af kommunalutskylderna upptas och redovisas landstingsmedlen (se d. o.) i samband med kronoutskylderna. Beträffande åter primärkommunerna skall öfver kommunalutskyl-der, hvilka icke vid utsatta uppbördsstämmor inbetalts och för hvilka icke afskrifning medgetts, särskild restlängd upprättas af drätselkammare i stad och kommunalnämnd på landet. Denna restlängd skall för de resterande utskyldernas indrif-vande öfverlämnas till magistraten i stad och till kronofogde på landet. I fråga slutligen om präst-löneafgifter, utgående enligt lönereglering, fastställd på grund af k. förordn. 11 juli 1862, upprättas restlängd af den särskilde uppbördsman, som är tillsatt för uppbörd af sådana afgifter, och tillställes, efter granskning på kyrkostämma, kronofogde på landet och underexekutor i stad för omedelbar indrifning. K. H. B. (C. v. O.) Restmetoden, filos. Se Mill, sp. 516. Restout [rostö], fransk målarsläkt. Dess stamfader var Ma re R. från Caen, f. 1616, d. 1684. Hans sonson Jean R., f. 1692 i Rouen, d. 1768, sedan 1760 direktör för målarakademien, målade religiösa taflor med ganska banala och friserade figurer; han är representerad i Louvre. Hans son, Jean Bernard R., f. 1732 i Paris, d. 1797, akademimedlem 1769, målade antika och religiösa motiv (Den helige Bruno bedjande i öknen, Louvre). G-g N. Restrannsakning, förv., en af landshöfdingen eller hans ombud på förekommen anledning inom något uppbördsdistrikt verkställd undersökning, huruvida de af uppbördsmannen angifna restbeloppen verkligen utestå hos de skattskyldige. Restrannsakning påbjöds i 1624 års uppbördsordning och hade först hufvudsakligen till ändamål att undersöka de rest-skyldiges förmåga att betala. I senare tider ha dessa förrättningar i främsta rummet blifvit ett medel att kontrollera uppbördsmannen. De skattskyldige och uppbördsmannen kallas att infinna sig till rannsakning, där de kvitterade debetsedlarna jämföras med uppbördsmannens specifika restlängd. _ Kbg. Restriktion (af lat. restri'ngere, draga åt, inskränka), inskränkande bestämmelse, förbehåll, villkor. - Restriktiv, som innebär inskränkande villkor. Reststrålar, fys. Reflexionen vid metallytor karakteriseras däraf, att sådana ytor starkt absorbera de infallande strålarna. Vissa strålar reflekteras på samma gång starkt, hvarigenom den s. k. metallglansen uppkommer. Då den metalliska reflexionen i många fall inskränker sig till ett bestämdt område inom spektrum (se d. o.), så kommer vid upprepad reflexion vid ytor af samma material detta område att allt mer framträda, under det att andra områden helt och hållet eller delvis försvinna, och häri ligger en möjlighet att skilja -de metalliskt reflekterade strålarna från de öfriga. Härpå grundar sig en metod för undersökning, huruvida ett material reflekterar vissa strålar inom den osynliga delen af spektrum. Ljuset från en ljuskälla (L å fig.) får