reflekteras mot plattor (P15 P2, P3, P4) af ifrågavarande material, hvarefter det får träffa en konkav spegel (S), med hvars tillhjälp det slutligen koncentreras till en punkt (T), där med tillhjälp af ett termoelement eller en bolometer (se d. o.) intensiteten hos de reflekterade strålarna kan bestämmas. Om ämnet kan reflektera vissa strålar metalliskt, komma dessa att endast i ringa grad försvagas, under det att intensiteten hos alla andra i hög grad förminskas. Med tillhjälp af en spektrometer (se d. o.) kan våglängden hos de till punkten (T) reflekterade strålar, som äro mest verksamma, bestämmas, hvarigenom det område i spektrum, inom hvilket ämnet har förmågan att reflektera metalliskt, sålunda fastställes. De strålar, som efter upprepade reflexioner finnas kvar, kallas reststrålar. - Eeststrålarna ha fått särskildt vetenskapligt intresse därför, att man på grund af teoretiska skäl kan förutsäga, att alla ämnen måste ha förmåga att reflektera metalliskt inom något visst område af spektrets ultraröda del. Då reststrålarna delvis uppträda i den yttersta delen af det ultraröda, har man i metalliskt reflekterande ytor ett medel att påvisa och isolera strålar af stor våglängd. Man har sålunda kunnat påvisa, att i strålningen från en varm kropp finnas strålar med en våglängd af ända upp till 0,oi mm. Då man lyckats åstadkomma elektriska vågor af endast 0,5 mm. våglängd, har sålunda området för de elektriska vågorna kommit mycket nära intill det område i spektrum, som upptas af de från varma kroppar utgående vågorna. T. E. A. Resulider, arabisk dynasti. Se Arabien, sp. 1274. Resultant (jfr Resultat). Se Krafternas parallellogram. Resultantlagen, psyk. Se Relationslagar. Resultat (af lat. resultäre, hoppa tillbaka, åter-studsa), slutlig verkan, påföljd, utgång, slutföljd, slutsats, frukt. - Resultera, härröra, uppstå, följa, framgå, bli en frukt (af). Resulterande kraft (Resulterande hastighet), fys., resultant till vissa krafter (viss hastighet). Resumé, Resymé (fr. resumé, af lat. resumere, ånyo taga, åter börja), kort sammanfattning, öfver- sikt af hufvudpunkterna. - Resumera, i korthet upprepa 1. anföra hufvudpunkterna af. Resupinerad (af lat. resupinus, lutad bakåt), bot., säges om en blomma eller ett blad, som genom vridning af skaft, fruktämne eller skifva kommer att vända den öfre delen nedåt. Resupinerade blommor utmärka i synnerhet de flesta orkidéerna, men finnes äfven inom andra familjer, t. ex. Legu-minoscB (Clitoria, Erythrina). Resupinerade blad finnas t. ex. hos Alstroemeria (Amaryllidacew) och några gräs. Jfr Hatt, bot., sp. 80. G. L-m. Resurrectio Domini, lat., "Herrens uppståndelse", namn på påskdagen. Resurrektion (lat. resurrectio), återuppståndelse från de döda. Resurrektionister, Congregatio Resurrectionis (däraf förkortn. C. R.), kyrkohist., är en af de många katolska religiösa kongregationerna, som af löst de egentliga munkordnarna. Den stiftades 1836 i Paris af två polska präster och fastställdes af påfven 1860. Hufvudsätet är nu i Rom, där resurrektionisterna leda det polska prästseminariet. Kongregationens ursprungliga mål är att utbilda dugliga polska präster; men därjämte arbetar den för Rom genom unerade kyrkor i Galizien (med kolonier i Lemberg cch Krakau), bland bulgarer och rutener. I Adrianopel har den ett prästseminarium. Den är utbredd äfven i Nord-Amerika. Medlemmarnas antal är omkr. 300. Se Heim-bucher, "Orden und kongregationen" (III, 2:a uppl. 1908). Hj. H-t. Resurrektionsmän (eng. resurrection men, "uppståndelsemän"), hist., kallades i början af 1800-talet i England förbrytare, som uppgräfde lik för att sälja dem åt anatomer för dissektionsändamål. Stundom rent af mördade dessa förbrytare människor för att sälja liken (jfr Burke, William). Först sedan en parlamentsakt 1828 stadgat, att liken af personer, som dött i fängelse eller på fattighus, skulle aflämnas till anatomisalarna, när efterlefvande släktingar ej motsatte sig detta, ökades tillgången på lik för anatomisering så mycket, att likstöld upphörde att utöfva lockelse som förvärf sgren. Jfr Bailey, "The diary of a resurrectionist, 1811-1812" (1896). V. S--g. Resurs (fr. ressource), hjälpmedel, hjälpkälla, utväg, tillgång, penningmedel. Resvirke, bygnk. Se Liggvirke. Resvoll, Thekla Ragnhild, norsk botanist. f. 22 maj 1871 i Vaage, tog 1899 matematisk-naturvetenskaplig ämbetsexamen, studerade biologi och ekologi i Köpenhamn och Munchen och blef 1902 amanuens vid Kristiania universitets botaniska laboratorium. Bland hennes vetenskapliga skrifter märkas Nogle arktiske ranunklers morfologi og anatomi (1900), Den nye vegetation på lerfaldet i Vcerdalen (1903), Pfianzenbiologische beobachtungen aus dem fiugsandgebiet bei Röros (1906), Win-terknospen der norwegischen gebirgsweiden (1909), Vinterflora (1911) samt Lczrebok i botanik for gymnasiet (3 uppl.), hvarjämte hon skrifvit afdelningen Vcekstlivet för flera amt i A. Hellands "Norges land og folk" och är medarbetare i "111. norsk konversationsleksikon". C. Lmn. Resvoll-Holmsen, Hanna, den föregåendes syster, norsk botanist, f. 11 sept. 1873 i Vaage, var flera år lärarinna, tog 1910 matematisk-natur-