1483 Resymé-Retbarhet 1484 vetenskaplig ämbetsexamen och blef 1915 universitetsstipendiat i växtgeografi i Kristiania. Hon gjorde resor till Spetsbergen 1907 och 1908, första gången som botanist vid furst Alberts af Monaco expedition, och har författat Observations botani-ques i "Campagnes scientifiques par Albert I, prince souverain de Monaco" (1913) samt dessutom Om vegetationen ved Tessevand i Lom (1912), Statistiske vegetationsundersögelser (1914) m. m. C. Lmn. Resymé. Se Resumé. Reszke [re'Jke], de Reszké, polskfödda operasångare. 1. Jan Meczislaw (Jean) R., f. 1852 i Warschau, blef student och utbildade sig i Italien till sångare samt debuterade 1874 i Venezia som Alfonso i "Leonora", hvarefter han flera år uppträdde i Paris och London. Emellertid förvandlade han under fortsatta sångstudier sin barytonröst till en glansfull tenor, var 1885-89 anställd vid Stora operan i Paris, uppträdde en längre följd af år som gäst där och i London, äfven i Petersburg och årligen 1893-99 i New York (på Metropolitan opera house) samt hyllades rätt allmänt som sin tids främste operatenor, en verklig sångkonstnär. 1904 tog han afsked från scenen och har sedan verkat som sånglärare i Paris. Bland hans roller märkas Raoul i "Hugenotterna",Pr0/e£ew, Vasco da Garna i "Afrikanskan", Romeo, Faust, Cid, Radamés i "Aida", Otello, Pajazzo samt Wagnerrollerna Tannhäuser, Lohengrin, Walther von Stolzing, Siegfried och Tristan, hvilka han plägat sjunga på tyska. - 2. Edward R., den föregåendes broder, f. 1855 i Warschau, utrustad med en präktig basröst, debuterade i Italien, uppträdde 1876-78 i Paris och med brodern till 1884 i London och var jämte honom fäst vid Stora operan i Paris 1885-89. Han har sedermera gett gästspel bl. a. i New York och slog sig 1907 ned i London som sånglärare. Af hans roller kunna nämnas Leporello i "Don Juan", Mefistofeles i "Faust" samt Wagners Hans Sachs, Hunding och Hagen. - 3. JözefaR., de föregåendes syster, f. 1855 i Warschau, d. 1891, utmärkte sig 1875-84 som koloratursångerska på operascener i Paris, Italien, Madrid, Lissabon och London. Hon blef 1884 gift med Leopold von Kronenburg i Warschau, l-3. E. F-t. Resa (fr. réseau). Se Astronomiska instrument, sp. 295 Resårer (fr. ressorts, af re, ånyo, och sortir, springa upp) spiralfjädrar i möbelsitsar och madrasser m. m.; kautschukband (i stöfletter m. m.). Resön, bebodd ö i Bohus län, Lurs socken, s. ö. om Kosterfjärden. Retäbel (fr. retable, af lat. retafbulum), altar-uppsats, den med bildverk eller målningar prydda uppställning, som reser sig bakom ett altare och liksom bildar en bakgrund åt detta. Under medeltiden hade denna ofta formen af ett skåp med dörrar eller flyglar. Under renässansen och barockstilen antog den ofta formen af en sluten eller genombruten skärm eller vägg. Framför allt utmärka sig den spanska renässanskonstens retabler för en våldsamt uppdrifven formprakt. Jfr Altare, sp. 724. . (G-g N.) Retablera (fr. rétablir), återställa, återupprätta, på nytt insätta (i rättigheter o. s. v.). Retail societies [ri'téil sosåYtis], eng. Se Ko-opera t i o n, sp. 954. Retaliéra (lat. retaliäre), vedergälla. - Reta-liatiön. Se Fair trade och Repressalier. Retande medel, med. Se Irritantia. Retard [retar], fr. (af lat. retardäre, göra långsam), dröjsmål. Med detta ords begynnelsebokstaf (R) anges på franska fickurs ruckverk det håll, åt hvilket visaren därå må flyttas, om uret skall gå långsammare. Möts. Avance (A). - Retardera, fördröja, uppehålla, försinka; sätta i långsammare gång. Retardatiön (af lat. retardätio, dröjsmål). 1. Artill., den hastighetsminskning en kastad kropp, t. ex. en afskjuten projektil, röner under sin färd genom luften på grund af luftmotståndet, d. v. s. m. a. o. rörelsens negativa acceleration i banans riktning. - 2. Ret., episod, utvikning, som fördröjer hufvudhandlingen eller hvarigenom ett af-brott i berättelsens gång åvägabringas. 1. G.af Wdt. Retardéring, trädg., konstlad försening af växters utveckling, särskildt deras blomning. Två väsentligt olika medel användas i trädgårdarna för att tillbakahålla växters utveckling, så att desamma kunna förmås att blomma på annan tid än den för växten i fråga normala. Växter med utpräglad hviloperiod under viss del af året, i synnerhet lök- och knölväxter, kunna genom att utsättas för torka försenas en eller annan månad i sin utveckling. Mera effektiv är kylbehand-1 i n g, som i synnerhet är lämpad för vedartade växter (syrener, rosor o. s. v.), men äfven för åtskilliga örter, såsom liljekonvalje och vissa liljor. Förvarade i kylhus vid en temperatur under fryspunkten, förbli dessa växter i hvila ända till den tid, då de uttagas och åter erhålla högre värme-grad. Man kan genom denna metod åstadkomma blomning af åtminstone syrener och liljekonvalje vid hvilken årstid som helst. C- G. D. Retbarhet, fysiol, o. med. Kännedomen om, att lefvande varelser genom yttre inflytanden kunna försättas i verksamhet, är mycket gammal. Uttrycket retbarhet (irritabilitet) som beteckning för denna egenskap ej allenast hos individen utan jämväl hos de särskilda organen infördes af engelsmannen Fr. Glisson (1597-1677) och kom sedan att spela en mycket viktig roll inom den biologiska och medicinska spekulationen. Glissons landsman John Brown (se d. o., sp. 302-303) grundade ett medicinskt system (se M e d i c i n, sp. 1431), på läran om retbarheten. Trots försök att genom skarpsinniga definitioner skilja mellan retbarhet, känslighet (s ensibilitet), rörelseförmåga (motilitet) och sammandragningsförmåga (kontraktilitet) härskade emellertid mycken förvirring i uppfattningen af retbarhetens väsen - naturligt nog på en tid, då man antog lifsprocesserna vara yttringar af mystiska väsen, lifsandarna (spiritus anima-les), som tagit sin bostad i de olika organen, eller som yttringar af en till sitt väsen dunkel kraft, lifskraft (se Lif 1), som uppbars af den lefvande substansen. Det aristoteliska åskådningssättet, att egenskaperna kunna afskiljas från materien, försvann ur fysiken och kemien under inflytandet af de stora upptäckterna på 1700-talet. Inom fysio-