Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddarhusordning - Riddarhussekreterare. Se Riddarhusdirektionen - Riddarhusstipendier - Riddarhusutskott. 1. Utskott under ståndsförfattningens tid - Riddarhusutskott. 2. Utskott under adelsmöte - Riddarhyttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manliga medlemmar, och i en 1720 antagen
interims-riddarhusordning förekommer ett stadgande af
sådan innebörd. Härigenom erhöll termen "hufvudman"
l. caput familiæ sin nuvarande betydelse (se
Hufvudman 2). Sedan 1723 års riksdagsordning
föreskrifvit, att blott en af hvar adlig ätt behöfde
komma till riksdag och därmed val vid riksdagens
början omöjliggjorts, blef detta slags hufvudmannaskap
ensamt rådande, och i den nya R. H. O., som adeln
1762 gaf sig (utfärdad af K. M:t 10 aug. s. å.),
stadfästes detsamma som hittills varit brukligt
("förblifver det vid hvad förr vanligt varit"). Därvid
stadfästes också bruket, att hufvudmannen, när ingen
af familjen kunde komma, befullmäktigade annan
adelsman att representera densamma. Då 1772 års
R. F. upphäfde alla från 1680 stiftade grundlagar,
till hvilka Gustaf III äfven räknade R. H. O., och då
konungen af nämnda stadgande drog den slutsatsen, att
de före 1680 gällande grundlagarna voro återställda,
återupplifvade han till 1778 års riksdag 1626 års
R. H. O. Därmed återinfördes klassindelningen,
hvarvid dock gjordes den modifikationen, att
den andra klassen, som blott skulle kommit att
bestå af 16 ätter, förstärktes med 300 de äldsta
ätterna af svenneklassen samt med kommendörer af
svärds- och nordstjärneordnarna och deras manliga
ättlingar (de s. k. kommendörsätterna). Tillika
skulle nu ätternas representanter åter ha utsetts
genom val, men i samråd med adeln medgaf konungen,
att val endast skulle ega rum, när ingen af ätten
kunde komma till riksdag; annars skulle ätten få
representeras enligt förstfödslorätt. Efter 1809 års
statshvälfning återinfördes per-capita-omröstningen
på Riddarhuset, och detta stadfästes genom en
ny R. H. O. 31 mars 1810, som dock bibehöll åt
kommendörsätterna deras rangplatser. I hufvudsak
öfverensstämde denna R. H. O. med den af 1762, och
den allmänna karaktär, som riddarhuset därigenom
erhöll, ändrades ej därigenom, att med anledning af
vissa detaljförändringar nya R. H. O. utfärdades 13
okt. 1810, 16 juli 1818, 18 dec. 1823, 19 dec. 1829,
22 maj 1835 och 4 jan. 1855. - Under frihetstiden
tog sig adeln för att genom introduktionsvägran
begränsa konungens rätt att adla, och i 1772 års
R. F. förbjöds detta endast med afseende på ett antal
af 150 nya adelskap under samma regering. 1809 års
R. F. stadgade ingen sådan begränsning, men lät
icke den allmänna arfsrätt till adelskap, som 1626
års R. H. O. erkänt, gälla nya adliga värdigheter,
utan gjorde dessa ärftliga endast enligt manlig
förstfödslorätt. - Under de strider, som slutligen
ledde till 1866 års representationsreform, framkommo
yrkanden på sådana förändringar i R. H. O., att adeln
på riksdagarna skulle representeras genom valda
ombud och plats på Riddarhuset äfven ges åt valda
ofrälse ståndspersoner, men de ledde ej till någon
påföljd. Genom nämnda reform upphörde adeln att vara
ett riksstånd, men erhöll (R. F. § 114) vetorätt mot
ändringar i de adliga privilegier, som ej sammanhänga
med den afskaffade representationsrätten och dessutom
(R. F. § 37) rätt att besluta om sina gemensamma
(korporativa) angelägenheter. Dessa rättigheter
utöfvas på det s. k. adelsmötet (se Adelsmöte). Dettas
sammansättning och verksamhetsformer fastställas i
en stadga, som kallas R. H. O. och
hvilken, i enlighet med hvad som gällde om
ståndstidens ordningar med samma namn efter 1626
utom under frihetstiden, stiftas af konung och
adel gemensamt (R. F. § 37). Den nu gällande
antogs af adeln på den sista ståndsriksdagen
och stadfästes af konungen 22 juni 1866,
s. d. som den nya riksdagsordningen. Ändring
däraf beslutes å adelns vägnar af adelsmötet. Den
anger liksom 1626 års R. H. O., men i olikhet
med ståndstidens följande riddarhusordningar,
också grunderna för själfva adelskapet.
S. B.
Riddarhussekreterare. Se Riddarhusdirektionen.
Riddarhusstipendier, vissa, af riddarhusets fonder
utgående stipendier för adliga studerande vid Uppsala
och Lunds universitet.
Riddarhusutskott. 1. Under ståndsförfattningens
tid ett inom ridderskapet och adeln vid hvarje
riksdags början valdt tolfmannautskott, hvilket
egde att till afgörande inom ståndet bereda
sådana frågor, som angingo ridderskapet och adeln
uteslutande. Dess speciella uppgift var att afge
yttrande om förslag till ändring i riddarhusordningen
och om riddarhusdirektionens förvaltning och
riksdagsberättelse, att revidera alla under nämnda
direktions styrelse ställda kassor samt att utlämna
s. k. riksdagspolletter för adelsmän, som efter
riksdagens öppnande anmälde sig till erhållande
af säte på riddarhuset och hvilkas behörighet
därtill af utskottet godkänts (med afseende på
anmälningar före öppnandet tillkom motsvarande
åtgärd riddarhusdirektionen). Klagomål öfver vägrad
pollett af gjordes af ståndet in pleno. - 2. Ett
vid början af hvarje adelsmöte (se d. o.) tillsatt
tolfmannautskott, som eger att ge utlåtande öfver
alla förberedande utskottsbehandling kräfvande och
ej till särskildt utskott hänvisade mötesärenden. Med
afseende på pollettutdelning och riddarhusdirektionens
förvaltning har det samma uppgift som det gamla
riddarhusutskottet, utom att det - efter 1896 -
ej själft utför revisionerna, som verkställas af
vid föregående lagtima adelsmöte utsedda revisorer.
(S. B.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
