Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 919-920 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenstolpe, Johan - Rosensvärd, Johan Henrik - Rosensylt. Se Rosenblad - Rosensöndag. Se Midtfastosöndag - Rosenthal, Eduard - Rosenthal, Moritz - Rosentry. Se Lonicera, sp. 1088 - Rosenträ. Se Cordia, Dicypellium caryophyllatum och Physocalymna - Rosenvatten - Rosenved. Se Rosenrot - Rosenvinge. Se Kolderup-Rosenvinge - Rosenvold - Rosén von Rosenstein. 1. Nils R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Retzius) och s. å. ånyo assessor, 1724 hofrättsråd
och 1743 vice president i Svea hofrätt. R. intar
ett aktadt rum i Sveriges laghistoria som en verksam
medlem (sedan 1724) af den stora lagkommissionen.


Rosensvärd, Johan Henrik, militär, ämbetsman,
riksdagsman, f. 13 okt. 1816 på S:t Barthélemy,
d. 13 nov. 1890 på sin egendom Lång i
Värmland, utnämndes 1836 till underlöjtnant vid
Södermanlands regemente, tjänstgjorde (sedan 1842)
som geneneralstabsofficer, blef 1853 adjutant hos
Oskar I och 1859 kabinettskammarherre samt utnämndes
s. å. till öfverste och chef för Värmlands regemente,
hvarifrån han 1864 förflyttades till chefskapet för
Södermanlands regemente. 1861–65 deltog R. i den
k. kommitté, som tillsatts för att afge förslag
till landtförsvarets förbättring. Han utnämndes
1867 till generalmajor, 1870 till landshöfding i
Värmlands län och 1873 till generalbefälhafvare
i tredje militärdistriktet, under tiden arbetande
i kommittéer, dels som ordförande (sedan 1868)
i vapen- och befästningskommittén, dels som ledamot
(1873–74) i den kommitté, som granskade Generalstabens
härordningsförslag. 11 sept. 1877 kallades R. till
statsråd och chef för Landtförsvarsdepartementet, men
lämnade taburetten 19 april 1880 i sammanhang med De
Geerska ministärens afgång till följd af riksdagens
motsträfvighet att antaga en ny värnpliktslag. R.,
som 1879 utnämnts till generallöjtnant, återgick
till sin generalbefälhafvarplats, som han
innehade till 1884. I riksdagsförhandlingarna
deltog R. under ståndsperioden, som själfskrifven
ledamot af ridderskapet och adeln, samt var 1850–51,
1853–54 och 1859–60 ledamot af Allmänna besvärs- och
ekonomiutskottet. 1871–84 satt han, vald af Värmlands
läns landsting, i riksdagens Första kammare och var
1875–77 denna kammares vice talman. R. blef led. af
Krigsvet. akad. 1857.

(^{C. O. N.})

Rosensylt, farm. Se Rosenblad.

Rosensöndag. Se Midfastosöndag.

Rosenthal [råṡental], Eduard, tysk rättslärd, f. 6
sept. 1853 i Würzburg, blef 1878 juris doktor och
1880 docent vid universitetet i Jena, där han alltjämt
verkar, numera som professor i offentlig rätt. Bland
hans skrifter må nämnas
Die rechtsfolgen des ehebruchs (1880),
Beiträge zur deutschen stadtrechtsgeschichte (1883),
Geschichte des gerichtswesens und der verwaltungsorganisation Baierns I (1889),
II (1906),
Internationales eisenbahnfrachtrecht (1894) och
Der wandel der staatsaufgaben (1913).

^{C. G. Bj.}

Rosenthal [råṡental], Moritz, österrikisk pianist,
f. 1862 i Lemberg, elev af Mikuli, Joseffy och Liszt,
har gjort konsertresor sedan 1876, utsträckta till
Amerika 1888–89, och i synnerhet efter 1890 öfverallt
(Stockholm 1893) väckt uppseende genom en rent
förbluffande mirakulös

teknik. Han spelar helst Weber, Chopin, Schumann
och Liszt. Redan 1876 utnämndes han till rumänsk
hofpianist. R. är bosatt i Wien.

^{A. L.}*

Rosentry, bot. Se Lonicera, sp. 1088.

Rosenträ. Se Cordia, Dicypellium caryophyllatum
och Physocalymna.

Rosenvatten, Aqua rosæ, med., beredes enligt
Sv. farmakopéns föreskrift af de färska blommorna
af Rosa damascena Mill. m. fl. arter af släktet
Rosa. Preparatet inköpes från fabrik, framställes
alltså numera ej på apoteken. Farmakopén godkänner
endast den vara, som går i handeln under benämningen
aqua rosæ "triplex". Rosenvatten är klart,
färglöst med en kraftig rosenlukt. Det användes till
parfymering af diverse preparat, t. ex. ögondroppar.

^{C. G. S.}

Rosenved. Se Rosenrot.

Rosenvinge. Se Kolderup-Rosenvinge.

Rosenvold [-våll], dansk herrgård, byggd 1585
i sydöstra delen af Jylland, ligger vid norra
sidan af Vejlefjorden, omgifven af skogklädda
höjder. R. tillhörde 1630–58 Kirsten Munk och kom
efter hennes död i släkten Rantzaus ego. Sedan 1756 är
den hufvudsäte för denna släkt, hvars innehafvare äro
danska länsgrefvar. R:s jordareal utgör 192 har och
495 har skog; dessutom återstå ännu några fästegårdar.

^{E. Ebg.}


Rosén von Rosenstein. 1. Nils R., läkare, f. 1
febr. 1706 i Sexdrega, Älfsborgs län, d. 16 juli 1773
i Uppsala, blef student i Lund 1720 och började,
ämnad till präst, vinnlägga sig om de döda språken
och teologien, men öfvergick snart, på Rydelius’
inrådan, till medicinska studier, för hvilka han
alltifrån barndomen visat synnerlig lust. Af brist
på medel måste han 1724 antaga kondition i Stockholm
och sysselsatte sig under de följande åren äfven
med öfversättningar efter Des Pepliers ("Fransysk
grammatica"; många uppl.; sist 1811), von Rohr,
Scriver och Strimesius. Helt oväntadt förmåddes
han af O. Rudbeck att aflägga prof för medicine
adjunkturen i Uppsala, till hvars innehafvare han
1728 utnämndes. 1729 företog R. en längre utrikes
resa, under hvilken han knöt förbindelser med många
af Europas förnämsta läkare och åhörde Wolf, Sénac,
Quesnay, Tronchin, Boerhaave, von Haller m. fl. samt
1730 promoverades till med. doktor i Harderwijk
efter afhandlingen De historiis morborum rite
consignandis. Våren 1731 återkom R. till Uppsala,
och från denna tid kan man räkna uppkomsten af
ett nytt tidehvarf för läkarvetenskapens studium i
Sverige. Han erhöll genast förordnande att förestå
O. Rudbecks professur, och bland hans åhörare räknades
t. o. m. hans medbroder Roberg. 1734 blef han assessor
i Collegium medicum, 1735 k. lifmedikus och 1739
ledamot af Vetenskapsakademien. 1740 tillträdde han
professuren i botanik, hvilken han 1742 bytte med
Linné, då han erhöll professuren i praktisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>