9 Selaginellaceæ-Selander 10 uppståndelseväxten (fig. 1), anmärkningsvärd. På samma sätt som "jerikorosen" Anastatica (se Jerikorosen) rullar den vid torka ihop sina grenar och antar klotform, som vid befuktning återgår till den utbredda, vegeterande formen; hoprullad kan växten hålla sig vid lif, utan tillförsel af vatten och näring, öfver 12 år. Samma förmåga att "reviviscera" från ett tillstånd, uti hvilket växten ser alldeles förtorkad och död ut, har den östasiatiska S. involvens. Som ersättning för gräsmattor o. d. odlas i vinterträdgårdar och växthus allmänt den sydeuropeiska S. denticulata, som äfven jämte den blåskimrande S. uncinata (S. cæsia), S. Martensii (fig. 2) m. fl. är en omtyckt krukväxt. O. T. S. (G. L-m.) [bildtext] [ Fig. 1. Uppståndelseväxten (Selaginella lepidophylla), t. v. torr, t. h. fuktig. ] [bildtext] [ Fig. 2. Selaginella Martensii. ] Selaginellaceæ, bot. Se Lycopodiales, sp. 39, och Selaginella. Selahn [-an], Alfred, öfversättare, f. 1827, d. 1879, rektor i Örnsköldsvik, gjorde sig bemärkt som öfversättare af Euripides (se d. o., sp. 1065-66). A. M. A. Selam (urspr. salám, se d. o.), arab., muhammedanskt hälsningsord; "blomsterspråk". Selamlik. Se Harem, sp. 1461. Seland, Sæland, kam., ett i Ångermanland användt mått på jordvidder. 24 seland utgöra ett gärdemantal. Seland, Hans Andreas Johannesson, norsk landsmålsförfattare, f. 5 mars 1867 på gården S. nära Flekkefjord, har haft framgång med sina originella Hikstorier (1893) och Seiande segner (1900), Öygarden (1905; 2:a uppl. 1913) m. fl. berättelser. K. V. H. Selander, sjöv. Se Galär, sp. 679. Selander. 1. Nils Hakvin S., astronom, kommunalman, f. 20 mars 1804 i Vibyggerå socken i Ångermanland, d. 18 juni 1870 i Stockholm, son till hemmansegaren Daniel S. (1812 och 1817 riksdagsman i bondeståndet), blef 1821 student i Uppsala, 1827 filos. doktor (magister) primus och 1828 docent i teoretisk astronomi. Efter en tvåårig utländsk resa som bysantinsk stipendiat förordnades han 1833 till adjunkt vid Vet. akad:s observatorium, blef s. å. akad:s led. samt utnämndes 1837 till samma akademis astronom, med professors titel, efter att ha afböjt en kallelse till astronomiska professuren i Helsingfors. 1850-69 var han tillika professor och lärare i astronomi vid Topografiska kåren. Vid sidan om sin vetenskapliga verksamhet deltog S. i allehanda praktiska bestyr. Han tillhörde sålunda Vet. akad:s förvaltningsutskott, i egenskap af sekreterarens ständige vikarie, samt var 1844-66 akad:s representant vid ståndsriksdagarna. 1845 valdes han af prästeståndet till fullmäktig i Riksgäldskontoret, och 1854 utbytte han denna befattning mot den af bankofullmäktig. Efter representationsreformen, hvartill han medverkade, var han 1867-70 led. af Första kammaren för Västernorrlands län. Under sin långa riksdagsmannabana var han led. af bevillnings- (1844), banko- (1847-53), konstitutions- (1856, 1859) och stats- (1862-68) utskottet. Dessutom var han från 1855 led. i försäkringsbolaget Skandias styrelse, från 1860 led. i Direktionen öfver allmänna änke- och pupillkassan, från 1861 led. af Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk och af Direktionen i sällskapet för växelundervisningens befrämjande, hvarjämte han arbetade i åtskilliga af regeringen tillsatta kommittéer. Upptagen på detta sätt af en mängd för vetenskapen främmande göromål, kom S. ej att motsvara de förväntningar man i hans yngre år ställde på honom som astronom. Det mest betydande af hans astronomiska arbeten är hans andel (1845-51) i det jordmätningsarbete, som på ryska regeringens bekostnad företogs (se Geodesi, sp. 958) i ändamål att åstadkomma en noggrannare bestämning af jordens figur (beskrifvet af ryske astronomen Struve i "Arc du méridien de 25° 21' entre le Danube et la mer glaciale", 1857-60). F. ö. offentliggjorde han de föreskrifna årsberättelserna om astronomiens framsteg äfvensom några smärre uppsatser i Vet. akad:s tidskrifter. Han kallades till led. 1844 af Krigsvet. akad. och Vet. soc. i Uppsala samt 1845 af K. astronomiska sällskapet i London. - Hans son Nils Johan Teodor, f. 24 juni 1845 i Stockholm, öfverste och chef för Västernorrlands regemente 1899-1907, kamrerare vid Dramatiska teatern 1907, har utarbetat en mycket använd karta öfver Sverige i skalan 1:500,000 (14 blad, 1883). - 2. Nils Edvard S., son till S. l, bakteriolog, f. 27 juli 1846 i Arboga, blef student i Uppsala 1862, med. licentiat 1877 och med. doktor 1887 på afh. Luftundersökningar vid Waxholm. Han är en af dem, som i Sverige infört bakteriologien, och är sedan 1888 docent i denna vetenskap vid Karolinska institutet och var 1895-97 laborator i bakteriologi där. 1895 införde han tillverkning af difteriserum i Sverige. S. har varit äfven mili-