11 Selander-Selby 12 tärläkare, slutligen (1897-1908) regementsläkare vid Svea lifgarde. 1. (B-d.) 2. R- T-dt. Selander, Hjalmar, teaterledare, f. 2 juli 1859 i Fässbergs socken, Bohuslän, var skådespelare vid olika sällskap 1878-89 och har sedan 1890 fört egna sällskap i landsorten ('till en början i Finland) samt därunder förvärfvat sig en hedersplats genom gedigen spellista, som upptagit dramer af bl. a. Björnson, Ibsen, Strindberg, Maeterlinck och Hauptmann. Flera af våra bästa dramatiska artister ha utbildats hos honom. Han blef 1916 hedersordf. i Svenska landsortens teater-ledarförening. Bland de betydande roller han själf utfört märkas Daniel Hjort, Grefve Trast i "Ära", Cyrano de Bergerac, Stockman i "En folkfiende", Macbeth och Bräsig i "Lifvet på landet". Selangor [səlāŋgå'ə], Salangor, en under brittiskt protektorat stående malajstat på västra sidan af Malakka, mellan Perak i n., Pahang och Sungei Ujong i ö. samt Negri Sembilan i s. Omkr. 8,175 kvkm. 294,035 inv. (1911), de fleste inflyttade kineser. Landet har synnerligen rika tennmalmslager, som jämte opium bilda statens förnämsta inkomstkälla. Dessutom odlas kautschuk i stor mängd, sago, kaffe, te, peppar, kakao, socker m. m. Den viktigaste hamnen är Klang, belägen vid en flod med samma namn, 22 km. från dess mynning och genom en 32 km. lång järnväg förenad med hufvudstaden Kuala-Lumpor, säte för en engelsk chief secretary, som sorterar under guvernören i Straits settlements. Se f. ö. Malajiska skyddsstaterna. (J. F. N.) Selanik, turkiska namnet på Saloniki. Selaparang. Se Lombok. Selasljus, tekn. Se Glödljus, sp. 1353. Selaön, en af Mälarens största öar, tillhörig Selebo härad, Södermanlands län, omges af Tynnelsöfjärden i v., Grönsöfjärden i n., Prästfjärden i ö. samt Kolsundet och dess fortsättningar Flarn, Stallarholmssundet och Vaxängsfjärden i s. Arealen af S. ensamt är 91,32 kvkm., af S. inom administrativa gränser, d. v. s. med tillhörande småöar (inberäknadt äfven Mårrarön, som numera är landfast förenad med Tosterön, men ingår i Öfverselö socken), 102,16 kvkm. Berggrunden är öfvervägande gnejs i v., granit i ö.; gränsen utgöres af den stora dalgång, som i riktning n. v.--s. ö. genomgår hela ön från Hornbyviken i n. och som fordom enligt traditionen delat ön i två hälfter, ehuru dess högsta punkt nu ligger 10,3 m. öfver hafsytan. Ön är småkuperad med åkerfält omväxlande med mindre skogspartier. De största höjderna nå 48 m. ö. och 33 m. v. om nämnda dalgång. S. (under medeltiden Sila) har varit bebyggd sedan urminnes tid, hvarom vittnar den utomordentliga mängden af fornlämningar: graffält och grafhögar, stensättningar, borglämningar, runstenar (ett 20-tal) m. m. Med kringliggande småöar: Ringsön i ö., Obygden i s. ö., Lindö i n. samt Tynnelsö, Segerön och Mårrarön (se ofvan) i v. är den delad på två socknar: Öfverselö i v. och Ytterselö i ö. Wbg. Selb, stad i bajerska reg.-omr. Oberfranken, i nordöstra Fichtelgebirge, vid Oberkotzau-Eger-banan. 10,500 inv. (1910), mest protestanter. S. har keramisk fackskola, flera porslinsfabriker, sten- huggerier samt tillverkning af maskiner, papper m. m. (J F- N.) Selbak. Se S eliebak. Selbig, Elise, pseudonym för tyska författarinnan Ch. S. L. W. von Ahlefeldt (se denna). Selbjörnen, en 23,3s kvkm. stor, skoglös, klippig ö, tillhörande Fitjars och Austevolds härad, s. om Bergen, S. Bergenhus amt, Norge, med S. - f j o r d och ökshammerens fyr (uppf. 1849). 671 inv. (1910). K. V. H. Selborne [se'lbon], earl af. Se P a l m e r l och 2. Selbruten (Sadelbruten) kallas en häst, som skadats genom olämplig eller för hästen ej passande sele eller sadel, felaktig anspänning eller öfveransträngning genom för tunga lass, tunga ryttare eller packning. Skadorna kunna visa sig antingen som ytliga sår genom öfverhudens afskaf-ning (hästen har blifvit "bränd") eller som små kvisslor eller bölder, hvilka brista och bilda sår (vanligen genom orena putor, vojlockar eller andra filtunderlägg), som stora mjuka svulster (blodvatten-svulster) eller i svårare fall vid starkt och ihållande tryck som brand i begränsade hudstycken, som intorka och afstötas, efterlämnande djupa, svårläkta sår. - Jfr S a d e 11 r y c k. E. T. N. Selbu, härad och socken s. ö. om Trondhjem kring östra delen af S el bus j ö en (se d. o.), S. Trondhjems amt, Norge. l,174,is kvkm. 4,350 inv. (1910). S. är öfvervägande en fjälltrakt, men områdets midtpartier utgöras delvis af välskött åkerjord eller skogklädda backar vid älfven Neas nedre lopp. Kvarnstensbrott och kopparfyndig-heter. Om Selbu kopparverk se Mera-ker. K. V. II. Selburg, befäst slott i Kurland vid Duna midt emot den plats, där Evst skans sedan anlades, intogs 18 juli 1625 af Gustaf Adolf, hvarefter det omgafs med palissader. I juni 1626 intogs S. af polackerna, som sedermera sprängde slottet i luften. I okt. 1701 lät Dahlbergh slå en bro öfver floden vid S., som då ånyo befästs och 1702 ytterligare förstärktes. I juli 1704 anföllo ryssar och polacker förgäfves S., som Lewenhaupt dock senare på året lät rasera. Under världskriget ha strider utkämpats i traken af S. i maj och juni 1916. L.W:sonM. Selbusjöen, största insjön i S. Trondhjems amt, Norge, tillhör Selbus och Klsebus härad. 59,2 kvkm. Sjön, som ligger 160 m. ö. h. och hvars största djup är 136 m., genomströmmas af Nea, sedermera kallad Nidelven (se d. o.). S. omges af vackra fjäll och skogsåsar, afbrutna af flacka, välodlade partier, bland hvilka särskildt märkes kyrkplatsen Selbustranden. K. V. H. Selbustranden. Se Selbusjöen. Selby [se'lbi], stad i engelska grefsk. York, West Riding, vid den segelbara floden Ouse och flera järnvägslinjer. 9,048 inv. (1911). Skepps-byggeri, garfverier och segeldukstillverkning. Af det forna benediktinklostret återstår en kyrka (från 1000-talet), en af de arkitektoniskt intressantaste klosterkyrkorna i England. Af eldsvåda 1906 skadades den allvarsamt, men har restaurerats. (J- F. N.) Selby [se'lbi], viscount, adelstitel för den liberale engelske politikern William Court Gul-