13 Selden-Seldon 14 ly, f. 1835, d. 1909, som 1860 blef advokat, 1886 led. af underhuset, 1895-1905 var dess talman och vid sin afgång erhöll peersvärdighet. Selden [se'ldn], John, engelsk rättslärd, skriftställare och politiker, f. 16 dec. 1584 i Salvington i Sussex, d. 30 nov. 1654 i London, blef vid unga år advokat i London och var från 1623 medlem af underhuset i alla parlament under Karl I:s regering utom "korta parlamentet" 1640. Eedan 1621 hade han haft väsentlig andel i tillkomsten af underhusets då afgifna, för dess statsrättsuppfattning grundläggande protestförklaring om husets rättigheter och privilegier. 1626 tog han framstående del i oppositionen mot Buc-kingham och 1628 i gcnomdrifvandet af petition of right (se d o.). Såsom en bland ledarna af det genom Karl I:s olagliga skattepålagor framkallade tumultet i underhuset 1629 insattes han för 8 månader i Tower. Sedan han blifvit lösgifven, närmade han sig det rojalistiska partiet, men invaldes 1640 i "långa parlamentet" och deltog, en anhängare af det mera moderata partiet, i flera af dess kommittéer för religiösa, militära och andra frågors ordnande. - Sin förnämsta betydelse vann S. som skriftställare. Efter att ha offentliggjort några arbeten öfver de engelska rättsförhållandenas utveckling utgaf han Titles of honour (1614), ett ännu värdefullt arbete, De diis syriis (1617), ett förträffligt verk i jämförande semitisk mytologi, och History of tithes (1618), hvilket arbete om tiondeinstitutionens utveckling ådrog honom en anklagelse af prästerskapet inför Pri vy council, arbetets indragning och förbud mot att bemöta de motskrifter det framkallat. Mest bekant är hans Mar e clausum (se d. o.), en 1635 publicerad, men redan 1618 eller 1619 författad skrift, som åsyftade att mot Grotius' "Mare liberum" bevisa Englands eganderätt till de haf, som skölja dess kuster. Dessutom författade S. De jure naturali et gentium juxta disciplinam ebrceorum (1640), De synedriis et prefecturis juri-dicis veterum ebrceorum (1650-55) m. fl. juridiska arbeten och en alltjämt i England populär samling bordssamtal, Table talk, hvilken utkom först 1689. Hans samlade skrifter, Johannis Seldeni opera omnia. utgåfvos 1725 af D. Wilkins. (V. S-g.) Seldener. 1. Henrik Johan Fritiof S., orgelnist, f. 30 april 1829 i Göteborg, d. 4 dec. 1880 som 'tullförvaltare i Oskarshamn, egnade sig från ungdomen med hänförelse åt orgelspelet och ansågs som Sveriges förnämste Bachspelare. - 2. Herman Patrik Thorild S., den föregåendes son, tidningsman, f. 10 dec. 1874 i Oskarshamn, har såsom medarbetare i "Nya dagligt allehanda", sedan 1908, ådragit sig uppmärksamhet, särskildt genom sina (med Bon S o i r signerade) burleska politiska kåserier. Seldon, gemensamt namn för de olika anordnin- gar, hvarmed oxen eller hästen drager fordonet. Vid hästens användning för fordon tyckes i äldsta tider, liksom ännu i fråga om oxen, ha brukats o k (se d. o.); detta torde dock snart nog ha ersatts af ett slags b r ö s t s e l e (se fig. 1), som saknade linor, hvadan fordonet drogs medelst stången. Numera drar hästen med linor eller skaklar, och draget utgår från selens brösta eller l o k a, resp. koller (se Sele), medan fordonet styres och hålles igen förmedelst stången. Huruvida det är lättare att draga med bröstsele än med öfriga sel-anordningar, är ett särskildt spörsmål. Grundregeln för dragkraftens rätta utnyttjande framgår af den Fig. 1. Bröstsele å antikt förspann. mekaniska lag, som lär, att en gifven kraft, noga använd i den riktning rörelsen skall åstadkommas, framkallar större verkan, än om samma kraft brytes i en vinkel. Förutsatt, att marken är fullkomligt jämn, böra draglinorna således ligga så horisontalt som möjligt, men då terrängen oftast är kuperad och därigenom uppstår ökad friktion af hjulen, måste seldonet vara så konstrueradt, att draglinorna få en lämplig lutning framifrån nedåt. Fig. 2. Loksele. Graden af denna lutning (se A och B på fig. 2, som framställer en loksele) skall rättas efter framhjulens höjd, hästarnas storlek och seldonets beskaffenhet. En elastisk förening mellan dragarna och lasten sparar kraft, upphäfver eller lindrar de smärtsamma stötarna, som seldonet annars kan orsaka dragarna, samt sparar sele och fordon. Med elastisk anspänning dragés äfven betydligt större tyngd under mindre ansträngning, hvarigenom hästens arbetseffekt ökas, så att han längre