Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sele ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
21
Selene-Selensyra
22
sjunker vid belysning ända ned till 1/so af det
motstånd, som de ha, då de icke belysas. Då
belysningen upphör, återgår motståndet icke
ögonblickligen till sitt ursprungliga värde. Alla
selenceller äro därför behäftade med en viss
"tröghet". Angående användningen af selenceller se F
o t o-fon, Fö t ometer, sp. 1011, Simons och Bells
ljustelefon och Telegrafering af bilder. Litt.:
R. Marc, "Die physikalisch-chemischen eigenschaften
des metallischen selens" (1907), och Chr. Riess,
"Die elektrischen eigenschaften und die bedeutung
des selens fiir die elek-trotechnik" (1908).
T. E. A.
Selene. 1. (Grek. Zs/^rr)} Grek. myt., mångudinnan,
vanligen betecknad som dotter af titanen Hyperion
och Theia, syster till solguden (Helios) och
morgonrodnaden (Eos). Hon tänktes färdas öfver
himmelen i en vagn, dragen af två hvita hästar eller
mulåsnor, stundom äfven af två kor, med hänsyftning
på half månens hornlika spetsar. S. älskades
af Zeus och Pan samt älskade själf E n-dy m i
o n (ss d. o.). I senare tider identifierades
hon med Artemis (Diana), liksom hennes broder
Helios med Apollon. Hos romarna motsvaras hon
af L u n a. - 2. Astron., en af småplaneterna.
1. A. M. A.
Selenf otometer, fys. Se F o t o m e t e r, sp. 1011.
Selenföreningar, toxik., äro giftiga och verka i
mycket likt arsenik. De reduceras i kroppen och bilda
därvid metylselenid, Se(CH3)2. Selensyr-lighet är
giftig äfven för växter; hos djur verkar den starkt
etsande; vid införande i magen uppstå symtom, lika
dem af arsenikförgiftning (se d. o.): jämte mag- och
tarmsymtom märkes förlamning af centrala nervsystemet
och af hjärtat. Selensyrligt natrium dödar hundar
vid subkutan insprutning redan i dos af 3 mg. pr
kg. Selensyrade salter äro mindre giftiga. Det
gasformiga selenvätet {H2 Se) retar slemhinnorna
starkt, t. ex. vid inandning; då det inträngt i
väfnaderna, afskiljes selen som röda inlagringar
i dessa. C. G. S.
Selenga, flod i östra Asien, rinner upp i Mongoliet,
på Changaibergen, upptar från samma berg Orchon
(fr. h.) och Eder (fr. v.) samt Eginkol, som är aflopp
för sjön Kossogol, flyter i nordöstlig riktning in
i det rysk-sibiriska Transbaikalien och är redan då
segelbar, vänder därefter mot n. och ö., mottagande
(fr. h.) Tjikoj, Chilok och Uda samt faller genom
åtta grenar ut i Baikalsjön. Längd 1,205 km.,
flodområde 443,350 kvkm. (enl. Strelbitsky).
(J. F. N.)
Selenglanser, miner., en grupp mineral, analoga
och, så vidt hittills är kändt, isomorfa
med motsvarande svafvelföreningar. Hit höra
selenbly, selenkvicksilfverbly, selenkvicksilfver,
selenkoppar-bly, selenkoppar, selensilfver m. fl.
A. Hng.
Selenid, kem. Se Solen.
Selenit (af grek. selēne, måne), ifrågasatt invånare
på månen.
Sele’nka, Emil, tysk zoolog, f. 1842 i Braunschweig,
d. 1902, var professor i zoologi och jämförande,
anatomi i Leiden 1868-74 och i Erlan-gen 1874-96. Hans
viktigaste arbeten behandla tagghudingarnas och
ryggradsdjurens embryologi: Zoologische studien
(2 dlr, 1878-81) och Studien
iiber entwicklungsgeschichte der tiere (14 dlr,
1898-1906). I förening med Rosenthal och Rees uppsatte
han 1881 "Biologischeszentralblatt". L-e.
Selenkoppar, Berzelianlt, miner., en förening
med sammansättningen Cu2 Se, innehållande 61,5
proc. koppar och 38,5 proc. selen. Den har
silfverhvit färg, metallglans och glänsande
streck samt förekommer vid Skrikerums ödelagda
koppar-grufva i Kalmar län samt vid Lehrbach på Harz.
Ant.Sj.«
Selenmalm, bergsv. Se Falu grufva, sp. 1346.
Selenodo^t (af grek. selene, måne, och odus,
genit. odo’ntosy tand), zool., paleont., en med
half-månformade eller trubbigt Y-formade emaljveck
försedd kindtand hos partåiga däggdjur. A. Hng.
Selenografi (af grek. selene, måne, och grafféln}
skrifva), månens topografi, beskrifning af
formationerna på månytan (se Månen, sp. 211
ff.). Förtjänsten af att ha utfört den första något
så när utförliga månkartan tillkommer J. Hevelius
(se d. o.). Hans "Selenographia", till hvilken
han egenhändigt förfärdigat kopparsticken, utkom i
Danzig 1647. Från detta arbete härstamma namnen på
de s. k. hafven, såsom "Mare serenitatis", Stilla
hafvet, "Mare frigoris", Ishafvet, "Mare imbrium",
Regnhafvet, "Oceanus procellarum" Stormarnas ocean
o. s. v. Bergen, som af Hevelius fått geografiska
namn och af jesuiten Langren betecknats med namn
från den heliga historien, erhöllo af Riccioli,
i den af honom och Grimaldi 1651 publicerade "Nya
Almagest", de nu brukliga namnen Plato, Kepler,
Tyko o. s. v. Det första viktiga framsteget på
selenografiens område efter Hevelius gjordes af
Tobias Mayer. Denne var den förste, som gjorde till
sin uppgift att grunda en månkarta, ej på teckningar
efter ögonmått, utan på exakta mätningar. Särskildt
bestämde han den selenografiska longituden och
latituden för 27 fläckar. Af den månglob i 24
sektioner, som han hade för afsikt att utföra,
voro vid hans död (1762) blott 4 färdiga. Schröter
publicerade i sina "Seleno-graphische fragmente"
1799 och 1801 resultaten af sina bemödanden att med
användning af starka teleskop uppgöra teckningar
af enskilda månlandskap, tillräckligt detaljerade
för att kunna tjäna som grundval för iakttagelse af
möjliga förändringar på månens yta. Det första fullt
utförda selenografiska arbetet påbörjades 1821 af
Lohr-mann, men publicerades först af Jul. Schmidt
1878 (ny uppl. 1892). Dessförinnan kommo Beer och
Mädler med sin berömda "Mappa selenogra-phica",
1834-36. Fullständigare än något föregående
selenografiskt arbete var Jul. Schmidts "Charte
der gebirge des mondes" (1878). Ang. de nyare,
delvis på fotografisk väg åstadkomna arbetena
af detta slag. se Månen, sp. 213. - Selenogräf,
månbeskrifvare. K. B. (B-d.)
Selenologi (af grek. selene, måne, och lo’gos, lära),
vetenskapen om månen.
Selensilfver, Naumannit, miner., Ag2Se, ett på Harz
förekommande af selen, silfver och bly bestående, med
silfverglans isomorft mineral, som kristalliserar i
kuber, har metallglänsande färg och järnsvart streck.
Ant. Sj.*
Selensyra, Selensyrlighet, kem. Se Selen och
Selenföreningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
