27 Seligmann-Selinus 28 princip gör S. till en ifrig anhängare af inkomstskatten. I teorien gynnsamt stämd för den progressiva beskattningen, har han dock starka praktiska betänkligheter mot densamma. Ehuru utpräglad motståndare till den af Henry George (se d. o.) framställda single-tax-lärsm, förordar han tilläggsbeskattning af jorden, och detta särskildt af sociala välfärdshänsyn. B. H. T. Seligmann, Georg S of u s, dansk målare, f. 1866 i Köpenhamn, blef efter någon tids universitetsstudier elev af F. Schwartz, Kröyer och Tuxen, har målat interiörer med eller utan figurer, däribland Söndag i Thorvaldsens museum, Skulptur (en rad byster från samma museum), Hos prästen (alla dessa 1888), alla i Hirschsprungs museum, som eger äfven Lergods (1898) och utmärkta porträtt af målarna N. Skovgaard (1890) och F. Peder sen (1891). Bland S:s öfriga arbeten märkas Musikrummet i Student j öreningen (1889, tillhör nämnda förening), En musikafton (med Frans Ne-ruda som hufvudperson, 1906), flera motiv från Bruges och andra städer i Belgien samt utmärkta kopior efter Fr. Hals. G-g N. Selim, turkiska sultaner. 1. S. I} med tillnamnet J a v u s, "den obeveklige", en af osmanernas största sultaner, f. 1467, d. 1520, bemäktigade sig regeringen 1512 efter att ha störtat sin fader, Bajasid II, samt förgiftat såväl honom som fem brorsöner och två bröder. Invecklad i krig med det schiitiska Persien, besegrade han schahen vid Tjaldiran 1514 samt eröfrade Armenien, västra delen af Aserbeidjan, Kurdistan och Mesopotamien. Han vände sig därefter mot mamlukerna i Egypten, slog dem vid Däbik i Syrien 1516 samt intog Syrien, Palestina och Egypten. Efter slaget vid Heliopolis drog S. 1517 in i Kairo, som därefter genom aftagande kommersiell betydelse föll tillbaka för Konstantinopel. Som beskyddare öfver Mekka och Medina antog han titeln kalif. Genom anläggandet af en arsenal i Konstantinopel grundlade han Turkiets sjömakt. - 2. S. II, kallad Mest, "fyllbult", den förres sonson, f. 1524, d. 1574, efterträdde 1566 sin fader Sulejman II. Han var svag och njutningslysten och öfverläm-nade styrelsen åt sin utmärkte storvesir, Sokolli, som förde segerrika krig såväl emot Ungern som emot Venezia och Persien. - 3. S. III, ende sonen till sultan Mustafa III och en kraftfull man, f. 1761, d. 1808, besteg tronen 1789, slöt freden i Sistova med Österrike 1791 samt måste genom freden i Jassy (1792) till Ryssland afträda Krim, delar af Bessarabien och Kubanområdet äfvensom landsträckan mellan Bug och Dnjestr. Han kufvade ett uppror i Syrien och Egypten samt anslöt sig vid Napoleons infall i Egypten till England och Ryssland genom att förklara Frankrike krig. Efter Bonapartes seger vid Abukir 1799 slöt S. fred med Frankrike för att egna sig åt sitt rikes inre frågor, öfvertygad om nödvändigheten af en genomgripande reform i Turkiets förvaltning och härväsen, inrättade han ett statsråd med en regeringspresident, bildade en krigskassa, en militärskola och började organisera hären efter europeiskt mönster. Dessa åtgärder framkallade emellertid starkt missnöje, särskildt hos ja-nitscharerna, och sedan de yttre förvecklingarna ledt till ett krig med Ryssland och England i slutet af 1806, utbröt ett uppror i hufvudstaden 29 maj 1807, hvarigenom S. afsat-tes och Mustafa IV utropades till sultan. Då en af S:s anhängare, den segerrike generalen Mustafa Bairakdär, följande år ryckte in i Konstantinopel för att återuppsätta S. på tronen, var denne redan strypt. Bairakdär anställde ett stort blodbad på Selim IILs mördare, men måste slutligen i nov. 1808, hårdt ansatt af janitscha-rerna, spränga sig i luften. l-3. (L- M. B.) Selinder, Anders, balettmästare, teaterledare, f. 4 nov. 1806 i Stockholm, d. där 6 nov. 1874, utbildades vid K. teatern och var premiärdansör där 1829-46 samt balettmästare 1835-45 och 1851-56. Han höll barnteater, som utförde smärre tal- och sångpjäser, i Davidsons norra paviljong (vid Drottninggatan) 1858-61 och på Ladugårdslandsteatern 1861-66; vid denna scen var han sedan meddirektör 1870-71. Bland hans elever märkas Rob. Sjöblom, Anna De Wahl, Frans Ho-dell och Knut Tivander. S. var danslärare vid Karlbergs krigsskola i mer än 30 år. Han komponerade med smak en mängd baletter, bl. a. Syl-fiderna och Blommorna, samt införde på scenen våra svenska folkdanser, särskildt i Dahlgrens "Verm-ländingarne". Sellnum L., löt., ett till fam. Umbellijerce, underfam. Apioidece, hörande släkte af högväxta örter. Bladen äro 2-3-dubbelt, parbladigt delade i smala, nästan jämbreda ändflikar. Blommorna äro hvita, sitta i mångstråliga, dubbla flockar, hvilkas gemensamma svepe snart faller af, hvaremot det enskilda svepet kvarsitter. Den glatta dubbla frukten är aflång-äggformig, med kullriga ryggar och 10 vingade åsar. Å våra skogsängar, helst nära stränder, växer här och där S. Carvifolia, krus-frö, som har hela stjälken fårad med hinnaktiga, hvassa kanter. O. T. S. (G. L-m.) Selinur, astron., en af småplaneterna. Selinus (grek. 2ehvovg), nu Selin un t e, forngrekisk koloni på Siciliens sydvästra kust, nära floden af samma namn (nu M o d i o n e), i närheten ?f det nuv. Castelvetrano, anlades 628 f. Kr. af dorer från det sicilianska Megara. Den blomstrande staden låg från 580 f. Kr. i ständig fejd med grannstaden Segesta (se d. o.) och blef efter växlande krigslycka 409 f. Kr. härjad af Segestas bundsförvanter, kartagerna. Under första puniska kriget vardt den alldeles förstörd och dess befolkning öfverförd till