31 Seljord-Sella curulis 32 Seljord, härad och pastorat i Telemarken, midt i Bratsberg amt, Norge. 665,83 kvkm. 2,875 inv. (1910). Mycket kuperad terräng, genomskuren af branta skogsåsar och af fjäll, som bilda djupa, trånga dalar, samt öfverallt genomströmmad af skummande älfvar. Bland de många insjöarna är Sel j ord va t n (18 kvkm., 118 m. ö. h.) med regelbunden ångbåtstrafik störst. Bland fjällen märkes den 1,356 m. höga, svårbestigliga bergs-käglan S k o r v e f j e l d. S. är kändt för sin säregna nötboskap ("Telemarkskor"); vid S:s k y r k-plats nära Seljordvatns norra ända hållas årliga, mycket besökta kreatursutställningar ("fsesjaa"). S. har en folkhögskola. K. V. H. Seljords kyrkplats. Se Seljord. Seljordvatn. Se Sel j or d. Selka, högfjällsparti. Se Kebnekaise. Selkammare, Sadelkammare, rum till förvaring af seldon och sadlar, äro oumbärliga för hästegaren, ty läderpersedlar, som ständigt hänga i stallet och därigenom utsättas för skarpa ammo-niakångor, förlora snart sin hållbarhet. Rummen böra ha hängare af trä eller järn (se S a d e l h ä n-gare). Stålsaker, t. ex. bett och kindkedjor (se Betsel), stigbyglar o. d., som t. o. m. i väl ombonade och ventilerade rum lätt kunna rosta, böra förvaras i särskildt skåp. B. C-m. Selke, flod på Harz, rinner upp vid Giinthers-berg i Anhalt och faller fr. h. ut i Bode, 11 km. n. ö. om Quediinburg. I sitt öfre lopp bildar den en för sin naturskönhet bekant, 22 km. lång dalgång, Selke d a le n. (J. F. N.) Selkedalen. Se Selke. Selkirk [se'lk§k]. 1. Grefskap i södra Skottland, begränsadt af grefsk. Edinburgh, Berwick, Roxburg, Dumfries och Peebles. 691 kvkm. 24,601 inv. (1911). Landet är bergigt och genomflutet af Tweed, Ettrick och Yarrow. Klimatet är hårdt. Hufvudnäring är boskapsskötsel. - 2. Stad i nämnda grefskap, vid Ettrick och Galashiels- S.-banan. 5,886 inv. (1911). Latinskola; yllemanufakturer. Statyer af Walter Scott (hvars slott Abbotsford ligger i närheten) och Mungo Park. 1-2. (J. F. N.) Selkirk [se'lk§k], earl af. Se D o u g l a s 16. Selkirk [se'lkek], Alexander. Se Juan Fernåndez. Selkirk range [se'lkök réVndj], en del af Klipp-bergen. Se Amerika, sp. 787. Sell [sell], Karl, tysk evangelisk teolog, f. 1845 i Giessen, d. 1915, 1382 superintendent i Starken-burg, 1891 professor i Bonn, gjorde sig gällande som en idérik kyrkohistoriker med en af Ritschl påverkad teol. ståndpunkt, hvarför han räknades till det "liberala" lägret i Preussens teol. strider. Bland hans i allmänhet föga omfångsrika skrifter må nämnas Ph. Melanchthon (1897), Die entwick-lung der katholischen kirche im 19. jahrh. (1898), Die religion unserer klassiker (1904; 2:a uppl. 1910), Katholicismus und protestantismus (1908), hans hufvudarbete, Christentum in weltgeschichte (1910) och Die entwicklung der wissenschajtlichen theologie in den letzten 50 jahren (1912). Hj. H-t. Sell [sell], Sophie Charlo'tte von, tysk lörfattarinna, f. 1864 i Schwerin, bosatt i Berlin, har författat noveller och romaner (Die helle nacht, 1909, Weggenossen, 1911, 3:e uppl. 1914, Unter- irdische wazser, 1912, 2:a uppl. s. å., och Der heilige jeuer, 1914, m. fl.), dikter (Der wandrer, 1898, Germanische gestalten, 1914, en samling ballader, af hvilka ett stort antal behandlar svenska personligheter) och Bismarcks jrau (1913; 6:e uppl. 1915). Se^la, Q u i n ti n o, italiensk statsman, f. 1827, d. 1884, blef 1853 professor i geometri vid ingenjörshögskolan i Turin. Invald i riksförsamlingen 1860, gjorde sig S. genast bemärkt. Han inkallades som understatssekreterare i undervisnings-departementet i Ca-vours sista ministär. I Rattazzis kabinett blef han finansminister 1862, hvilken ställning han innehade äfven under La Marmora 1864-65 samt under Lanza 1869 -73. Med kraft och skicklighet egnade S. sig åt att reorganisera statens finanser. Genom besparingar liksom genom införande af nya skatter, förmögenhetsskatt och en kvarn-skatt, lyckades S. att minska det synnerligt stora deficit i budgeten. Före sitt fall 1873 på sin tullpolitik hade S. väsentligen lyckats att få statens finanser på god fot. 1870 verkade han för att hindra Italiens ingripande på Frankrikes sida. 1873-84 spelade S. stor parlamentarisk rolJ som högerns ledare. S:s försök att 1881 bilda en ministär misslyckades. I Accademia dei Lincei, som af S. reorganiserades, fungerade han länge som president. Under sin tidigare period utgaf S. ett antal matematiska och mineralogiska afhandlingar. S:s Discorsi parlamentari utgåfvos 1887-90 efter beslut af deputeradekammaren. - Biogr, af Hofmann (1886) och Guiccioli (2 bd, 1887-88). _ E. N-nn. Sella curulis, lat., "kurulisk stol", hos romarna en fällstol (fig. 1), ofta med elfenbenssniderier eller elfenbensinläggningar, på hvilken konungen (som dock måhända hade rätt till solium, tron), interrex, konsulerna och pretorerna, alla ämbetsmän med Fig. 1. Sella curulis. Fig. 2. Romerskt mynt med kvestorns insignier; t. h. sub-sellium. konsulariskt eller pretoriskt imperium, diktatorn och hans magister equitum, censorn och de kuruliske edilerna hade rätt att sitta. De högre ämbetsmännen hade fått stolen som insigne, emedan endast