37 Sellin-Selmer 38 dern spansk dramatik' (i "Ord och bild", 1905). Ad. H-n. Sellin, by på halfön Mönchgut i sydöstra delen af ön Eugen. Sanatorium och hafsbad med omkr. 8,000 badgäster, öppet 15 juni-15 sept. J. F. N. SellisteYnium, lat. (af se'lla, stol), detsamma som lectisternium (se d. o.), när det är fråga om gudinnor; liksom de romerska kvinnorna fingo dessa vid måltiderna ej ligga på lectus, soffor, utan måste sitta på stolar. Sellman, Jean Rudolf, operasångare, f. 8 jan. 1841 i Stockholm, debuterade på K. operan 1875 och var fast anställd där 1881-90, hvar-förutom han uppträdt på Mindre och Djurgårdsteatrarna, vidare i Kristiania, Göteborg m. m. Hans mest framstående tenorpartier vid Operan voro Masaniello i "Den stumma", Eleasar i "Judinnan" samt Ernani, Rienzi och Tannhäuser. A. L.* Sellow [sVllåv], Friedrich, tysk forskningsresande och samlare, f. 12 mars 1789 i Potsdam, d. 1831 i Minas geraes, studerade trädgårdskonst och naturhistoria i Berlin, Paris och London och reste 1814 till Brasilien för växtsamlande. Ända till sin död fortsatte han att i naturhistoriskt hänseende genomresa och utforska Brasiliens östra delar mellan republiken Uruguay och Bahia. Huf-vudmassan af hans samlingar förvaras i botaniska museet i Berlin. C. Lmn. Sellstedt, Lars Gustaf, svensk-amerikansk målare, f. 30 april 1819 i Sundsvall, d. 4 juni 1911 i Buffalo, gick vid 13 års ålder till sjöss, slog sig 1842 ned i Buffalo, där han sedan förblef bosatt. Sedan 1847 egnade han sig uteslutande åt måleri, blef känd och ansedd och invaldes 1872 i Förenta staternas målarakademi. Han målade sjöstycken, men hufvudsakligen porträtt, bland andra af presidenterna Fillmore och Cleveland. Han var verksam äfven som författare, utgaf bl. a. 1904 ett arbete om amerikanska konstförhållanden och 1910 ett verk om akademien i Buffalo och dess samlingar. G-g N. Selma [se^mo], stad i nordamerikanska staten Alabama, vid Alabamafloden. 13,649 inv. (1910), hvaraf många färgade. Carnegiebibliotek. Högskola för färgade (1878), en af de största dylika i södern, som egas och skötas af negrer. Betydande bomullshandel. Den starkt befästa staden, där under inbördeskriget de konfedererade hade arsenal, skeppsvarf och militärverkstäder, intogs af unionsarmén 2 april 1865. (J- F. N.) Selmar, pseudonym för K. G. v o n B r i n k m a n (se denne, sp. 162). Selmeczbånya [Jä^mätsbänja], ty. Schemnitz, slav. Stiawnica, stad i ungerska komitatet Hont, vid Gran-Bresnitz-banan, i en af kala berg omgifven dal. Ungerns största och berömdaste bergsbruksstad. 15,185 inv. (1910), till stor del bergsmän, under medeltiden tyskar, nu mest slovaker. Utom den af Maria Teresia 1770 stiftade högskolan lör bergs- och skogsvetenskap har S. två gymnasier (ett katolskt och ett evangeliskt) och lägre bergsskola. S:s största märkvärdighet äro de vidsträckta guld- och silfvergrufvor, af hvilka hela staden är underminerad och som sysselsätta omkr. 3,000 arbetare. Det längsta schaktet är Kejsar-Josef-schaktet (18,000 m. långt). Årsproduktionen är 120 kg. guld, 6,100 kg. silfver, 17,000 kg. koppar och 820,000 kg. bly. Dessutom har S. en stor tobaksfabrik (2,000 arb.). I S. skall bergsbruk ha drifvits redan på romartiden. Staden gjordes af konung Bela IV på 1100-talet till kunglig fristad, en värdighet, som den ännu behåller; på 1400-och 1500-talen voro verken förpaktade till huset Fugger. På berget Kozatin invid staden upptäcktes 1849 en slocknad vulkan. J- F- N. Selmer, Harald, dansk läkare, f. 1814, d. 1879, med. kandidat 1838, slog sig tidigt på psykiatri, författade 1846 prisskriften Almindelige grundscetninger for daarevcesenets indretning, uppgjorde planen till det påtänkta hospitalet vid Aarhus och var 1852-78 dess öfverläkare. 1877 blef han hedersdoktor i Uppsala. E. Ebg. Selmer, Christian August, norsk politiker, f. 16 nov. 1816 i Fredrikshald, d. l sept. 1889 på Bygdö vid Kristiania, juris kandidat 1842, sakförare i Drammen 1850, byfogde där 1862, representerade sin stad i stortinget 1871-74 och ansågs där vara ett af den konservativa regeringens bästa stöd. 29 juli 1874 blef han dennas justitieminister och l nov. 1880 efter Fr. Stäng statsminister och ledare för regeringspartiet vid dess motstånd bl. a. mot parlamentarismens införande ("statsrådssaken"). Sanktionsvägran s. å. på stortingets för 3:e gången rörande denna angelägenhet oförändradt fattade beslut gaf signal till den stora kampen om konungamaktens absoluta veto i grundlagsfrågor. Härtill kommo de följande åren flera andra tvistepunkter, vid hvilkas dryftande stortinget trodde sig kränkt i sina författningsenliga rättigheter, hvarför det ansåg riksrättens mellankomst af behofvet påkallad för att få dessa frågor af gjorda. Hela ministären åtalades, och S. dömdes 27 febr. 1884 till ämbetets förlust och dryga böter. Konungen protesterade i ett diktamen mot domens giltighet, men ställde sig den till efterrättelse, och k. resolution af 11 mars s. å. likmätigt lämnade S. sin ställning som statsminister. Kort därpå blef han konstituerad som generalauditör. K. V. H. Selmer, Marius Maximilian, norsk forstman, f. 28 mars 1833, d. 28 mars 1916, blef 1858 juris kandidat och, efter studier vid forstakademien i Tharandt, 1864 forstassistent, 1866 forstmester för Trondhjemsamten samt var 1875-1902 Norges förste skogsdirektör. Som sådan utförde han ett grundläggande organisationsarbete. Dessutom lämnade han flitigt bidrag till tidningar och tidskrifter i fråga om skogsväsendet. K. V. H. Selmer. 1. Johan Peter S., norsk tonsättare, f. 20 jan. 1844 i Kristiania, d. 21 juli 1910 i Venezia, var först bestämd till jurist, men fick efter en lång sjöresa till botande af en bröstsjukdom följa sin böjelse för musik och studerade från 1869 för A. Thomas vid konservatoriet i Paris.