39 Selmer-Selow 40 Vid kommunupprorets kufvande 1871 blef han tagen för kommunard och lyckades med knapp nöd fly. Redan s. å. fick han genom understöd af Karl XV och andra tillfälle att studera vid Leipzigs konservatorium. 1874 gaf han i Kristiania en konsert med egna kompositioner och reste 1876 ut igen, hvarvid han flerstädes i Tyskland med bifall fick utfördt sitt orkesterverk Nordisk fest-tog. Efter återkomsten fick han 1879 af stortinget ett årligt tonsät-targage, i likhet med Grieg och Svendsen. 1883-86 dirigerade han Musikföreningens konserter i Kristiania, hvarefter han mest vistades utomlands, men ofta kom till hemlandet för att ge större konserter. - I betydlig mån påverkad af Berlioz, är S. programmusiker och kosmopolit med utprägladt sinne för den musikaliska lokalfärgen, fantasirik i sin instrumentation samt oftast lyckad i sin sträfvan att ge karakteristiskt uttryck åt de texter han behandlade, ehuruväl smärre sånger af honom kunna verka konstlade och mosaik-artade. Bäst arbetade han i de större formerna, såsom i orkesterverken Scéne funébre (intryck från Paris' belägring och kommunupproret), Prome-theus och Mellem fjeldene (symfoniska dikter), Le carneval flamand och Finska festtoner samt bland vokalverk Nordens aand (för manskör och orkester), La captive (för altsolo och orkester), La marche des turcs sur Athénes (för bassolo, manskör och orkester) och kantaten Hilsen til Nidaros. Han skref vidare sångromanser, stycken för manskör och för blandad kör, duetter, skandinaviska folkvisor satta för trestämmig damkor m. m. 2. Jens Andreas Ludvig S., den föregåendes broder, skådespelare, f. 14 juli 1845 i Kristiania, där han debuterade 10 maj 1865, medverkade ett par säsonger vid Björnsons seces-sionsteater, men var f. ö. anställd vid Kristiania teater ända till dess upphörande 1899, senare, till 1908, vid Nationaltheatret. Till en början användes han i hjälte- och förste älskarfacket, men öfvergick snart till att spela komiska roller, bl. a. Jeppe paa bjerget, där han gick i Johannes Bruns fotspår, gamle Ekdal i "Vildanden" och Karl Hoff i "En hanske". - S:s hustru Eleonora Josefine S., född Nielsen, f. 1851 i Grimstad, gift 1873, debuterade på "Möllerga-tens" (Björnsons) teater i början af 1870-talet, men var senare samtidigt med sin man anställd vid Kristiania teater och Nationaltheatret. 1. A. L. (E. F-t.) 2. K. V. H. Selmer, Aagot Gjems, född Gjems, norsk författarinna, f. 29 okt. 1859 i Kongsvinger, utbildades i Stockholm för scenen och var skådespelerska vid Kristiania teater från 1876 till 1883, då hon gifte sig med provinsialläkaren Alfred S. Fru S. har utgett en serie äfven i utlandet mycket spridda, delvis starkt didaktiska och själfbiografiska barn- och ungdomsböcker, bland hvilka må nämnas Smaapigernes bog (1900; "Småflickornas bok" 1901 o. 1903), Da mor var liden (1902; "Då mor var liten" s. å.),, Mors bog. Religiöse tanker (1903; "Mors bok" s. å.), Lillemor (1911; "Lilltösen" 1912) och Mor f ortceller (1915; "Mor berättar" s. å.). K. V. H. SeMnecker, Nikolaus, tysk luthersk teolog, psalmdiktare, f. 1530 i Hersbruck vid Niirnberg, d. 1592 i Leipzig, studerade i Wittenberg under Melanchthons ledning och blef 1558 hofpredikant i Dresden. Som själsfrände till Melanchthon måste han 1567 under det då inträdande antifilippisti-ska regementet lämna sin plats och blef 1568 professor i Leipzig samt präst vid Thomaskyrkan där. Fridsam och ganska osjälfständig, blef han sedermera angripen både af filippister och stränga lutheraner. S., som var en kunnig och insiktsfull teolog, medverkade ifrigt vid konkordiefor-melns utarbetande. Själf fick han erfara, att endräktsboken icke bragte den efterlängtade friden. Af filippister 1589 fördrifven från Leipzig, blef han efter en tids kringflackande superintendent i Hildesheim. S. var synnerligen produktiv som teologisk och uppbygglig författare. 1587 utgaf han en psalmsamling, upptagande 120 egna psalmer, af hvilka flera bibehållit sig in i våra dagar. N:r 120 i 1819 års psalmbok är författad af S. E. M. H. Selous [se'los], Frederick Courtney, engelsk jägare och Afrikaforskare, f. 1851, studerade vid flera tyska högskolor och for 1871 till Syd-Afrika för att studera de vilda djuren i deras naturliga omgifning samt vistades företrädesvis i nuv. Ehodesia, där han af Matabelehöfdingen Lobengula och hans folk mottogs med mycken välvilja och där han sedan med korta afbrott uppehöll sig till 1890, hvarunder han lärde väl känna land och folk samt gjorde värdefulla etnografiska studier. 1890 trädde han i tjänst hos Brittiska sydafrikanska kompaniet som ledare åt den till Mashonaland utsända pionjärexpeditionen. Han begaf sig därefter österut, till Manica, och förde där underhandlingar, som ledde till, att landet ställdes under brittisk kontroll. Han deltog i det första Matabele-kriget (1893) och i det andra (1896), som han skildrade i Sunshine and storm in Rhodesia (1896). Äfven efteråt har han fortsatt sina jakter i Mindre Asien, Rocky mountains i Brittiska Nord-Amerika och annorstädes. Sina jaktminnen har han upptecknat i A hunter^s wanderings in Africa (1881; flera uppl.), Travel and adventure in South-East Africa (1893), Sport and travel, east and west (1900), Recent Jiunting trips in British North America (1907), African nature notes and reminiscences (1908), det sista ett värdefullt tillskott till kunskapen om Afrikas fauna. Wbg. Selow, Peter van, tysk boktryckare, inkallades 1618 till Sverige för att där förfärdiga ryska typer till tryck af böcker för rikets ryska undersåtar. Han erhöll 1625 privilegium såsom rysk boktryckare i Stockholm mot åtnjutande af fri bostad och verkstad, vissa naturaförmåner och 100 svenska daler. Det äldsta trycket från hans officin bär årtalet 1633; öfver hufvud taget äro alstren af hans press tämligen fåtaliga. Han synes ej heller alltid ha varit vederbörande till lags; sålunda lär han 1631-38 ha varit "utesluten från