utmärkes af punkt och af komma, för tanken (och rösten) vid läsandet (och uppläsandet) af en skrift. Det begagnas hufvudsakligen för att skilja hufvudleden i en längre period. Semikolon infördes af A. Manutius i slutet af 1400-talet. Om semikolon i grekiskan se Kolon. (K. F. J.) Semikubisk parabel (af lat. semi, half), mat. Se Parabel. Semilenis (af lat. semi, half, och lenis, svag), halfsvag. Se Accent, sp. 83. Semiminima (af lat. semi, half, och minima, den minsta), mus. Se Mensuralmusik och Minima. Semina, lat., frön. Se Semen. Seminarist, lärjunge vid ett seminarium (se d. o.). Seminarium, lat., "plantskola" (af semen, frö), bildningsanstalt. Redan i forntiden användes ordet för att beteckna bildningsanstalter i allmänhet, och under medeltiden buro de s. k. domskolorna, vid hvilka blifvande prästmän utbildades, detta namn. Däraf kom seminarium småningom att beteckna "bildningsanstalt för andliga". Seminarium var också benämningen på de i början af 1800-talet vid våra universitet upprättade undervisningsanstalterna för den praktiska prästbildningen. Dessa stiftades i Åbo 1804, i Uppsala 1806 och i Lund 1809. Där drefvos hufvudsakligen homiletiska och kateketiska öfningar, särskildt öfningar i predikoskrifning. Director seminarii var en teol. professor, och till hans biträde beordrades yngre lärare inom teol. fakulteten. Vid denna fakultets omdaning 1831 indrogos prästseminarierna som obehöfliga. Numera har ordet seminarium i Sverige två väsentligen olika betydelser: dels 1) bildningsanstalt för blifvande lärare och lärarinnor, särskildt sådana, som utvecklas för folkskolefacket (se Folkskollärarseminarium och Högre lärarinneseminarium), dels 2) vid universiteten inrättad anstalt för meddelande af praktiska öfningar. Bildningsanstalter af sistnämnda slag äro de genom kanslersbrefvet af 22 mars 1878 stadfästa och med anslag försedda Filologiska seminarierna, med afdelningar för klassisk filologi, romanska språk, germanska språk (sedermera delad i en engelsk och en tysk afdelning) samt nordiska språk. Inspektörer och föreståndare äro universitetslärare. Medlemmarna indelas i ordinarie, som äro skyldiga att närvara och fungera, samt extraordinarie, som ega rätt, men ej skyldighet att närvara. Vid hvarje termins slut utdelas två premier å resp. 75 och 50 kr. 1883 beviljades af riksdagen ett årsanslag äfven till ett matematiskt seminarium, inrättadt efter samma grundsats som de filologiska och med en professor som inspektor. Seminarierna vid universiteten ha tillvuxit i antal och betydelse, sedan examensstadgan af 17 april 1891 föreskrifvit, att seminarieöfningar skola ingå i undervisningen samt examenssökande vara skyldiga att uppge, huruvida de deltagit i sådana. I Uppsala finnas sålunda f. n. (1916), utom de redan nämnda, teologiskt seminarium (1896), deladt på 4 afdelningar (prenotioner och teol. encyklopedi samt exegetisk, kyrkohistorisk och systematisk teologi), juridiskt seminarium på 6 afdelningar (juridisk encyklopedi och romersk rätt, stats- och förvaltningsrätt, civilrätt, rättshistoria, straffrätt och processrätt); seminarierna för sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning; slaviska språk; semitiska språk; filosofi; estetik med litteraturhistoria; konsthistoria; statskunskap; statistik; geografi; växtbiologi och pedagogik. Det matematiska seminariet och den humanistiska sektionens dåv. seminarier uppfördes på ord. stat 1894, teol. seminariet och de efter 1894 tillkomna hum. seminarierna 1897. -- I Lund bildades redan 1865 (efter tyska mönster) det filologiska seminariet (för klassiska språk), hvars stadgar i viss mån varit grundläggande äfven för andra seminariers anordning och ur hvilket utvecklat sig de nuv. seminarierna för klassiska språk (1894); för klassisk fornkunskap och antikens historia (1910); för nordiska (1868), för romanska (1877), germanska (1892), semitiska (1895) och slaviska språk (1909). Dessutom finnas seminarier för matematik; historia; statsvetenskap; filosofi; litteraturhistoria och poetik; för konsthistoria med konstteori; för fornminnesforskning samt för geografi. -- Vid många seminarier finnes en förberedande eller för en lägre examen beräknad kurs, kallad pro-seminarium. 10 maj 1895 fastställdes af K. M:t gemensamma allmänna bestämmelser för seminarierna inom filosofiska fakulteterna i Uppsala och Lund. -- Vid Göteborgs högskola hållas seminarieöfningar i klassiska, nordiska och germanska språk; filosofi; statskunskap; nationalekonomi; historia; litteraturhistoria och konsthistoria. -- Vid Stockholms högskola hållas seminarieöfningar i matematik, matematisk fysik; nationalekonomi och finansvetenskap samt litteraturhistoria. -- I Tyskland finnas därjämte pedagogiska seminarier, vid hvilka lärarkandidater utbildas för elementarlärarfacket. Hos oss motsvaras dessa seminarier närmast af "profårs"-institutionen. R. G. Seminarium Fredericianum, i Bergen (Norge) 1750 af biskop Erik Pontoppidan upprättad högskola, som stod i förbindelse med stadens katedralskola och upptog 12 alumner, hvilka åtnjöto fri kost och fri undervisning, delvis i form af föredrag. Vid katedralskolans omorganisation 1806 slopades S. K. V. H. Seminarium för bildande af lärarinnor. Se Högre lärarinneseminarium. Seminarium lapponicum, en 1752 upprättad, 1774 nedlagd läroanstalt i Trondhjem (Norge) för utbildning af lärare för lapparna ("finnerne") i Nordland och Finnmarken på deras eget språk. S. hade en framstående ledare i Knud Leem (se d. o.). K. V. H. Seminghundra. 1. Härad i Stockholms län, ingår i Stockholms läns västra domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Skepptuna, Lunda, Vidbo, Skånela, Markim, Orkesta, Frösunda. 23,598 har. 4,095 inv. (1915). -- 2. Kontrakt i Uppsala stift, omfattar de sex pastoraten Närtuna med Gottröra, Vidbo med Husby-Långhundra, Frösunda med Kårsta, Skepptuna med Lunda, Markim med