(se Hebreiska språket och litteraturen). Om de semitiska språkens studium se Orientaliska språk. -- Se Renan, "Histoire générale des langues sémitiques" (1855; 4:e uppl. 1864), Nöldeke, "Die semitischen sprachen" (1887; 2:a uppl. 1899), Wright, "Lectures on the comparative grammar of the semitic languages" (utg. af Robertson Smith 1890), O. E. Lindberg, "Vergleichende grammatik der semitischen sprachen. 1. Lautlehre A. Konsonantismus" (1897), Zimmern, "Vergleichende grammatik der semitischen sprachen" (1898) och "Akkadische fremdwörter als beweis für babylonischen kultureinfluss" (1915), Brockelmann, "Semitische sprachwissenschaft" (i "Sammlung Göschen", 1906), "Kurzgefasste vergleichende grammatik der semitischen sprachen" (1908) och "Grundriss der vergleichenden grammatik der semitischen sprachen" (2 bd, 1908--13), H. Möller, "Semitisch und indogermanisch" (I, 1906), "Indoeuropæisk-semitisk sammenlignende glossarium" (1909) och "Vergleichendes indogermanisch-semitisches wörterbuch" (1911), och Zetterstéen, "Om det jämförande studiet af de semitiska språken i äldre och nyare tid" (i "Bibelforskaren" 1914) och "De semitiska språken" (s. å.). ^{K. V. Z.} Semitism, en i nyare tid införd beteckning för judendomen, betraktad uteslutande från etnologisk synpunkt och, som motsats till mosaism (se d. o.), utan afseende på religiösa förhållanden. Semitist, forskare på semitiska språk- och litteraturområdet (semitistik). Semitonium, nlat. (af semi, half), mus., namn på halftonen l. lilla sekunden. Semjonovka. Se Poltava, sp. 1283 och kartan å sp. 1282. Semla, stundom Simla (ty. semmel, fnhty. semala, af lat. simila, finaste hvetemjöl), fint hvetebröd i form af rund bulle, som förtäres (vanligen med ilagd mandelmassa) till mjölk, hufvudsakligen endast under fastlagen (detta bruk uppträdde i Stockholm f. g. 1679). Jfr Hetvägg. Semler, Johann Salomo, tysk protestantisk teolog, f. 1725 i Saalfeld, d. 1791 som teol. professor i Halle (sedan 1753), står som en af banbrytarna för den kritiska exegetiska och dogmhistoriska forskningen. I ett stort antal skrifter häfdade han ett historiskt och psykologiskt betraktelsesätt i motsats till det herravälde, som dogmatiken tidigare utöfvat öfver de exegetiska och dogmhistoriska disciplinerna. Hans egen åskådning stannade vid en viss historisk relativism, med motsättning också mot deismens naturliga normalreligion. Bland hans mer än 170 skrifter märkas Abhandlung von der freien untersuchung des Kanons (4 dlr, 1771--75) och Versuch einer freien theologischen lehrart (1777). Se H. Hoffmann, "Die theologie S:s" (1905), G. Karo, "J. S. S. in seiner bedeutung für die theologie" (s. å.), och F. Huber, "J. S. S., seine bedeutung für die theologie" (1906). ^{G. A--n.} Semliki, ett af Stanley 1888 upptäckt vattendrag i Ekvatorial-Afrika, 80--100 m. bredt, 3 m. djupt och (i rak linje) 175 km. långt, förenar Edvardsjön med Albertsjön och tillhör följaktligen Nilens flodområde. Det har ett fall af omkr. 330 m. (^{J. F. N.}) Semlin (ung. Zimony, serb. Zemun), stad i Kroatien-Slavonien, i komitatet Syrmien, vid Budapest--Semlin-banan, vid Donau ofvanför Saves mynning, förenad med Belgrad genom en bro öfver förstnämnda flod. 17,100 inv. (1910), hälften tyskar, hälften serbokroater, flertalet (65 proc.) rom. katoliker. Realgymnasium med handelsskola, två tekniska skolor. Liflig handel med Balkanhalfön. I närheten finnas ruiner från romartiden äfvensom af den borg, där Johan Hunyadi afled (1456). -- I början af aug. och 2 sept. 1914 besköts Belgrad af österrikarna från vid S. anlagda batterier, men 10 sept. lyckades serberna besätta S., som de dock efter någon tid åter måste utrymma. Ett anfall af dem i slutet af sept. tillbakavisades. I midten af nov. bombarderade österrikarna från S. än en gång Belgrad, hvars artilleri 16 nov. bragtes till tystnad. Belgrad intogs dock först 2 dec., hvarefter Semlinbron, som redan 29 juli sprängts af serberna, återställdes; men sedan Belgrad 14 dec. återbesatts af serberna, sprängde dessa bron än en gång 27 dec. Österrikarna, som i dec. besatte den s. k. krigsön i Donau mellan S. och Belgrad, förjagades redan 9 jan. 1915 därifrån af serberna, som 18 febr. besköto S. Belgrad bombarderades sedan af österrikarna från S. 28 mars, men först vid de förbundnas stora offensiv i sept. s. å. drogo sig serberna fullständigt undan. ^{J. F. N. L. W:son M.} Semmeltind, en 2,280 m. hög, enstaka, spetsig bergstopp n. v. om insjön Gjende i södra kanten af Jotunfjeldene, Loms härad, Kristians amt Norge. ^{K. V. H.} Semmelweiss [-vajs], Ignaz Filip, ungersk läkare, f. 1 juli 1818 i Budapest, d. 13 aug. 1865 i Döbling vid Wien, blef med. doktor i Wien 1844, tjänstgjorde 1846--49 som assistent vid obstetriska kliniken samt <img r>

utnämndes 1854 till professor i barnförlossningskonst i Budapest. -- Genom undersökningar om barnsängsfebern inskref S. outplånligt sitt namn i mänsklighetens historia. Före honom hade man ingen klar föreställning om orsakerna till nämnda sjukdom; man visste blott, att å barnbördshusen dödligheten bland mödrarna kunde stiga till 10, 15, 25 proc. och ännu högre. S. förelade sig nu uppgiften att klargöra barnsängsfeberns uppkomst. Han fann, att sjukdomen icke kunde förklaras på epidemisk väg, att densamma icke framkallades af något psykiskt inflytande och ej heller berodde på någon egendomlig förändring i moderns organism. Slutligen uppstod hos honom, i anslutning till ett vid en obduktion förvärfvadt fall af blodförgiftning, -- det var i mars månad 1847 -- tanken, att barnsängsfebern framkallades därigenom, att läkarna vid den inre undersökningen af de födande kvinnorna med sin hand införde "likgift" i dessas blod. Att denna uppfattning väsentligen var riktig, ådagalade S.