genom resultaten af den tvättning af händerna med klorkalk, som han genast införde. Härigenom sjönk dödligheten i det barnbördshus, där han verkade, med ens till omkr. 3 proc. och 1848 till 1 proc. Fortsatta iakttagelser lärde emellertid S., att icke allenast "likgift", utan ock andra i sönderdelning stadda organiska ämnen (vi säga numera bakterier) kunna ge upphof till barnsängsfebern. -- Om någon hade väl denna upptäckt af fackmännen bort mottagas med det varmaste erkännande. Så blef dock icke fallet; tvärtom förhöllo sig tidens förnämsta auktoriteter på obstetrikens område fullständigt afvisande, och S. skördade af sin upptäckt endast obehag. Småningom började tecken till sinnessjukdom allt tydligare framträda hos honom, så att han slutligen måste intagas på en vårdanstalt för sinnessjuka, där han efter några dagar afled i följd af blodförgiftning. I Die ätiologie, der begriff und die prophylaxis des kindbettfiebers (1861) hade S. sammanställt resultaten af sina hithörande undersökningar. Till detta verk anslöto sig Zwei offene briefe an v. Siebold und Scanzoni (s. å.) samt Zwei offene briefe an Späth und Scanzoni (s. å.), i hvilka han med en blott alltför väl berättigad vrede gick till rätta med de obstetriske professorerna. Biogr. af E. Essen-Möller i "Hygienisk revy" (1915). ^{R. T--dt.} Semmering, pass i Cetiska alperna på gränsen mellan Nedre Österrike och Steiermark, förenar Mürz-dalen (i s. v.) med Leitha-dalen (i n. ö.), 981 m. ö. h. En väg öfver S. anlades 1728 (ny väg 1841) och en järnväg (S.-banan, en del af sydbanan från Wien till Trieste) 1848--54, hvilken var den första af Europas stora bergbanor. Den går från Mürzzuschlag (681 m.) vid Mürz till Gloggnitz (439 m.) och har sin största höjd (897 m.) i den 1,462 m. långa Semmeringtunneln. Banan är 55 km. lång och går genom 15 tunnlar och öfver 16 viadukter samt genom flera i klippväggen byggda gallerier. S. är vattenkuranstalt och klimatisk kurort, öppen maj--midten af okt. och besökt af omkr. 4,000 kurgäster. ^{J. F. N. Ln.} Semmola [-måla], Mariano, italiensk läkare, f. 1831, d. 1896, blef 1853 med. doktor, 1856 läkare vid sjukhuset för obotliga i Neapel samt 1865 professor i farmakologi och terapi där. Sedan 1886 var han medlem af senaten. S. åtnjöt stort anseende som akademisk lärare och utgaf ett betydande antal skrifter, såsom Recherches sur les albuminuries et sur la maladie de Bright (1850), Sur la pathologie et la thérapeutique du diabète (1855--61), m. m. S:s föreläsningar i experimentell farmakologi och klinisk terapi utkommo 1887. ^{R. T--dt.} Semnai, grek. myt., "de vördnadsvärda". Se Erinyer, sp. 812. Semnan, stad i persiska prov. Chorasan, vid sydöstra foten af Albors, 1,100 m. ö. h. Omkr. 15,000 inv. Sädes-, frukt- och vinodling. Semne, stad i Nubien, prov. Dongola, ofvanför 2:a Nilkatarakten vid sydgränsen för det mellersta Egyptiska riket. På höjderna ligga väldiga fästningsverk med väl bevarade omfattningsmurar och innanför dessa en af Thutmosis III af 18:e dynastien åt den nubiske guden Tetun uppförd helgedom. ^{J. F. N.} Semnoner (Sennoner), den förnämsta af de västgermanska stammar, som Tacitus sammanfattade under namnet svebi (= sveber, se d. o.). De bodde vid tiden för Kristi födelse mellan Oder och Elbe i nuv. Brandenburg, där den svebiska hufvudguden Tiwaz' (= Ty, se d. o.) helgedom -- en helig lund -- var belägen. De anslöto sig här till det af markomannen Marbod (se Markomanner) grundlagda stora folkförbundet, men afföllo 17 e. Kr. till Arminius (se d. o.) och vandrade sedan söderut till Maintrakten, där de 213 omtalades under namnet alemanner (troligen = "alla män", emedan spridda delar af stammen där samlades). Om deras följande öden se Alemanner. Själfva synas de ha kallat sig sveber, och under det däraf kommande namnet schwaber spelade sedan semnonernas ättlingar en roll i Tysklands historia. ^{S. B.} Semnopithecus, zool. Se Primates, sp. 259. Om den hit hänvisade languren l. hulmanen (S. entellus) se äfvenledes Primates. Semolinagryn (it. semolina, dim. af semola, hvetemjöl, hvilket i sin tur kommer af senlat. simila l. simala, hvetemjöl, hvaraf äfven ty. semmel och sv. semla, se d. o.), gryn af samma slags hvetedeg som en del makaroner och vermiceller. Dessa gryn användas i soppor eller till söta mellanrätter. Utom de gula semolinagrynen af hvetemjöl, med korinter och äggula, samt färgade med saffran, finns en sort hvita, af rismjöl. De förväxlas ofta med mannagryn. Semologi (af grek. s<over>e</over>ma, tecken, och lo'gos, lära), språkv., detsamma som betydelselära (se d. o.). Jfr Semem. Semon (lat. semo), skyddsande. Se Semoner. Semon [ṡ<over>e</over>mån], Richard, tysk zoolog, f. 1859 i Berlin, 1891--97 e. o. professor i anatomi i Jena, sedan dess bosatt i München, har företagit vetenskapligt mycket gifvande forskningsresor i Australien och å Malajiska arkipelagens öar. Hans viktigare arbeten äro Studien über den bauplan des urogenitalsystems der wirbeltiere (1892), Zoologische forschungsreisen in Australien und dem Malayischen archipel (1893 ff., flera dlr), Die mneme als erhaltendes prinzip im wechsel des organischen geschehens (1904; 3:e uppl. 1911), Die mnemischen empfindungen (1909) och Das problem der vererbung erworbener eigenschaften (1912). ^L--e. Semoner (lat. semones, sing. semo) voro hos romarna skyddsandar (motsvarande de katolska skyddshelgonen); de betecknade urspr. den verkande kraften i hvarje handling, såsom insitor, den gudom, som gjorde, att sådden växte, Pomona, den gudinna, som lät träden bära frukt. Dessa gudomligheter, "special- l. begreppsgudar", hade ännu ej fått utpräglad personlighet, utan voro hos de italiska folken dunkla, endast anade väsen. "Romarnas religion var helt och hållet prosa, lika torftig som deras bostäder, men också, lika invecklad som deras jurisprudens". Äfven staten, hären o. s. v. hade sina semoner. Ej alltid är namnets sammanhang med semonens verksamhet så klar som i ofvannämnda exempel. Detta beror därpå, att semonens namn tillhör ett äldre bortglömdt språklager. Jfr Semo Sancus. ^{J. C.} Sémonville [-måvi'l], Charles Louis Huguet, markis de, fransk diplomat, f. 1759 i Paris, d. 1839, gjorde sig först bemärkt genom