Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Semitiska språk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Senapsdeg-Sénarmont
72
ljumt vatten bildar senapspulver en hvitgul emulsion,
som utvecklar en skarpt retande lukt, hvilken saknas
hos det torra pulvret. Gammalt pulver frambringar
icke med vatten någon skarp lukt. Den retande
lukten beror på bildandet af flyktig senapsolja,
cetheroleum sinapis i Sv. farmakopén. Denna olja
finnes icke i torrt senapspulver, men bildas, om ljumt
vatten tillsättes, genom inverkan af ett ferment,
m y ro sin, på det i fröna befintliga sinigrine-t
1. myronsyrade kalit, C10 H16 NS2 K09. Vid sinigrinets
sönderdelning uppstå under upptagande af vatten
utom senapsolja äfven drufsocker (glykos) och surt
kaliumsulfat. Sinigrinet är alltså en glykosid. Oljan
består af isorodanallyl 1. isosulfo-cy an a 11 yl,
C3 H5 NCS, blandad med litet c y a n a 11 y l, C3
H5 CN. Handelns senapsolja framställes ej blott ur
frön af Brassica nigra, utan äfven och än mer ur frön
af Brassica juncea Hook. fil. et Thomson, odlad vid
Sarepta i sydryska guv. Saratov samt i Ostindien. Den
flyktiga senapsoljan framställes emellertid mest i
västra Europa. Efter den som näringsmedel använda
feta oljans aflägs-nande genom kallpressning
utröras presskakorna med ljumt vatten och få stå
några timmar, hvarefter den bildade senapsoljan
afdestilleras samman med vattenånga, befrias från
vatten och renas. Den så erhållna oljan är färglös
eller ljusgul med utomordentligt skarpt stickande
lukt och häftigt retande egenskaper. Ångorna framkalla
tårflöde, häftig nysning och hosta. På huden alstras
stark rodnad, hetta, sveda och blåsor. I medicinen
användes senapsoljan eller preparat på senapsfrö som
hudretande medel. Senapsolja, löst i koncentrerad
sprit (1: 49), är upptagen i farmakopén under namn
af spiritus sinapis. Af fröna till den ofvannämnda
Brassica juncea beredes genom frönas skalning och
kärnans pulverisering ett vackert gult senapspulver,
som längre bevarar sin förmåga att bilda den skarpa
beståndsdelen än den vanliga svartsenapen. - Frön af
vanlig åkersenap, S. arvensis L., äro snarlika, men
något större och fullt mogna svarta. Sönderkrossad
och blandad med litet ljumt vatten till en tunn
s. k. senapsdeg, begagnas svartsenap som ett starkt
hudrod-nande och, om degen får kvarligga för länge,
blåsdragande medel, med hvars användning man afser att
afleda från inre organ, till hvilka blod-trängning
eger rum och som äro säte för smärtor. För samma
ändamål används äfven senapssprit, stänkt på
ylle, senapsduk, eller ock s. k. senapspapper,
som utgöres af ett styft pappersblad, på hvars ena
sida fästs krossad, från fett befriad svartsenap,
ofta äfven spansk peppar e. d. Senapspapperet skall
vid användningen blötas i ljumt vatten och läggas på
det ställe, där en afledande retning önskas. Redan
de gamle grekerna använde senap som matkrydda. De i
vatten uppmjukade fröna stöttes sönder och pressades
ihop till en fast massa, på hvilken lades glödande
kol och som sedan öfvergöts med sodalösning; sedan
denna fått afrinna, tillsattes ättika, och massan
omrördes. Under medeltiden fuktades senapsmassan med
drufsaft (most); af detta mustum ardeum härstamma
fr. moutarde, eng. mustard och ty. mostrich. Sedan
dess finnas otaliga föreskrifter för beredning af
matsenap. F. n. förbru-
kas den mesta senapen i England och Tyskland. Till
framställning af matsenap användas svart
eller brun senap, hvit eller gul senap och
sarepta-senap. Det bästa senapsfröet anses vara
det holländska, som kommer i handeln i balar ä 100
kg. (s. k. mudden). Fröna skalas först med maskin,
sedan de rensats, hvarefter den feta oljan i,25-40
proc.) utpressas. Denna, som icke torkar och har mild
smak, används som matolja (särskildt i Ryssland),
till smörjning af plåtar i bagerier och till tekniskt
bruk. Presskakorna malas därefter och siktas. Det
torra, gula senapspulvret utgör s. k. engelsk senap;
tillagadt med olika tillsatser (hufvudsakligen ättika,
socker och kryddor) kallas det fransk senap. Billigare
kvaliteter innehålla ofta skaldelar. Den bruna
senapen och sareptasenapen äro oblandade så starka,
att de i allmänhet i denna form ej lämpa sig till
njutningsmedel. För att mildra skärpan uppblandas
de därför vanligen med gul senap eller andra
tillsatser. Den gula senapens 1. hvitsenapens (Sinapis
alba) frön äro betydligt större än svartsenapens
och af ljusgul färg. De innehålla jämte myrosin
s. k. sinaibin, som vid inverkan af nämnda ferment
ger upphof till socker och den skarpt smakande, men
luktlösa och ej flyktiga paraoxibenzylsenaps-oljan
1. sinalbinsenapsoljan, C7 H7 ONCS. En inblandning i
senapen af kajennpeppar eller spansk peppar är ofta
ett tecken på, att senapen är dålig. Förr importerades
mycken, för bordet färdig senap, men sedan i Sverige
börjat fabriceras senap ("Win-borgs senap") af lika
god beskaffenhet som den engelska och franska,
har importen minskats betydligt. Levantisk senap
erhålles från Cleome ornithopodioides, som jämte
ferinentet myrosin innehåller en glykosid, hvilken
vid sönderdelning ger upphof till en svafvelhaltig
flyktig olja, De malda fröna af en annan kapparidacé,
Pedicellaria pentaphylla, användas äfven som senap. Om
dillsenap och vägsenap se Sisymbrium, om sumpsenap
se Nasturtium, om å k e r-s e n a p se S i n a p i
s. O T. S. (C. G. S. G. L-m.)
Senapsdeg. Se Senap.
Senapsduk. Se Senap.
Senapsfrö. Se Senap.
Senapsolja. Se Senap.
Senapspapper. Se S en a p.
Senapssprit. Se Senap.
Senär (lat. senärius, af sex, sex) 1. T r irm e-t e
r, metr., ett af sex jamber bestående versmått. Det
har icke kommit till mycken användning i den
moderna svenska poesien; dock har det nyttjats af
Almquist i "Svangrottan på Ipsara" (hela dramat),
"Ramido Marinesco" och "Signora Luna", Atterbom i
"Lycksalighetens ö" och "Fågel blå" m. fl., Runeberg
i "Kungarne på Salamis", V. Rydberg i "Nero och
ljungelden’’, Stagnelius i "Backanterna" och Tegnér i
"Fritjofs saga". Jfr J a m b.
Sénarmont [-må’], Henri Hureau de, fransk mineralog
och fysiker, f. 1808 i Broué (Eure-et-Loir), d. 1862
i Paris, studerade vid École polytechnique, där han
sedan blef professor, och École des mines. S. har
utgett åtskilliga skrifter om polarisationen
vid reflexion (1840) och om reflexionen och
dubbelbrytningen hos metalliskt reflekterande
kristaller (1848), vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
